Snart ska jag fylla trettio, disputera, fortsätta jobba på CIRCLE (inkl börja halvpendla till Lund), och planera nästa bok jag ska skriva.

Man ska inte räkna med att Röda Nejlikan överlever allt detta. Vi får se.

“Socialdemokratins hela politiska idé går ju ut på att om staten bestämmer åt människor uppifrån, då har vi väljarna i vår hand.”

Därmed alltså sagt tre saker: (1) Makt korrumperar. (2) Sossarnas politiska idé innehåller för mycket oinskränkt makt. (3) Alla andra politiker lär sig snabbt.

Några länkar för den som vill ha goda exempel på saker som vi accepterar i Sverige men som starkt kan ifrågasättas ur ett demokratiskt perspektiv:
Domstolarna ska inte bekämpa brott (SvD:s ledarblogg)
Vi avbryter valkampanjen (Libertas Sverige)
Pålsson: vi riksdagsledamöter är statister (Dick Erixon)
Den svenska demokratin på dekis (Henrik Alexandersson)

Och så några gamla favoriter:
S-pamp köper kristallkrona i kristid - med våra pengar (Dick Erixon)
Den svenska skurkstaten (Henrik Alexandersson)
Märklig kvalitetsnorm i skolbespisningen (Johan Folin)

“Idag är dock situationen sådan att ett ljudmässigt utmärkt album kan spelas in i ett sovrum på en kanal, mixas i en vanlig dator och distribueras till nollkostnad över Internet. En väns vän spelade in en (framgångsrik) skiva för ca 40 000 kr, småpengar i affärssammanhang och en summa man kan låna av mormor eller själv med flit jobba ihop över en sommar. I ett sådant affärsklimat saknas det en naturlig roll för de fyra stora globala musikdistributörerna. Därför vägrar de att låta nya alternativ utvecklas och distribuerar nästan tjugo år efter Internets stora genombrott fortfarande musik på plast i fysisk form. De vet naturligtvis att så fort en musiktjänst uppstår som tillåter artister och låtskrivare att nätbaserat distribuera sina låtar mot att de får en del av reklampengarna som lyssningen ger, kommer de att dö en snabb död. Det är i detta ljus striden över The Pirate Bay skall ses: skivbolagen är möjligen bekymrade över vad The Pirate Bay är idag men de är framför allt livrädda för vad The Pirate Bay kan bli imorgon: spelaren som knyter ihop konsumenter med artister utan behov av en mellanhand som BMG eller Warner. […] Båda branscherna försöker hindra alternativ att uppstå som skulle kunna gå förbi dem en dag. Det är därför nedladdningstjänster för film och musik haft så svårt att etablera sig. Istället för att välkomna Itunes och Spotify som betalande alternativ till piratsiter motarbetas de. Inte för att skivbolagen inte tycker om att få betalt utan för att de ser risken, att den dag Itunes eller Spotify är så stora att de klarar sig utan de globala skivbolagen, kan de öppna sin affär för en direkt koppling mellan artister och konsumenter utan att Warner har möjlighet att skära imellan. De förlorar alltså hellre pengarna till piratkopiering än riskerar sin egen position. Det är detta som stöttas genom IPRED: det är inte ett försvar av artister och låtskrivare, det är ett försvar av en global affärsmodell som sedan länge gått ur tiden.”

Texten hittade jag via Henrik Alexandersson.

Första maj-spektaklet med röda fanor och gamla kampsånger blir mer och mer av paradox för varje år. Det har nu äntligen — femtio år för sent — börjat gå upp för folk i allmänhet att socialdemokratin inte primärt är ett gräsrotsparti för de svaga och hårt arbetande i de undre klasserna utan ett etablissemangsparti där topparna skor sig på de exploaterade gräsrötterna. Anledningen till att bilden krackelerar först nu är ju både att svensken i allmänhet tycker mer om att vara lurad än att se sanningen — märkligt nog också då hon vet om att hon är lurad, det borde logiskt sett inte gå men varken svensken eller lögnen är logisk — och att socialdemokratin för första gången har en riktigt dålig partiledare. Mona Sahlin är för dålig på att ljuga, för dålig på att kräva rättning i ledet (även om ledet vid detta laget rättar sig själv av gammal vana) och för dålig på det politiska tjyv- och rackarspel som Karl Rove skulle nicka gillande åt och som varit socialdemokratins paradgren åtminstone sedan Ingvar Carlsson avgick.

Fokus, som vanligtvis är platt och knaprig (i likhet med sina amerikanska förebilder Time och Newsweek, skall tilläggas), formulerar det hela så här:

“Imorgon är det första maj. Tal ska hållas för att ena en rörelse. Det blir ett hårt jobb, för rörelsen ifråga finns inte längre. Den finns inte, för den har inget att förhålla sig till. Den finns inte, för den rör sig nu bara kring sig själv – den har ingen berättelse.”

Förstamaj-analysen 2007
Förstamaj-analysen 2008

Den nya bloggen heter således “ESS och MAX IV” och den nås här.

Det första jag gjorde var att kopiera över alla poster i ämnet härifrån, så att de med intresse i sakfrågorna inte missar det jag skrivit tidigare men slipper allt annat snack.

Välkomna över dit, den som är intresserad.

Så här står det i ‘avsiktsförklaringen’ (pdf) som undertecknades idag:
MAX IV kostar 2,6 miljarder kronor. Byggnaden kostar 1 miljard, och den skall “ett fastighetsföretag” bygga och hyra ut till MAX-lab. Acceleratorn och “vissa av de planerade strålrören och instrumenten” beräknas kosta 1,1 miljarder. I en “andra etapp” skall en halv miljard investeras i resten av strålrören och experimentstationerna.

Detta, bland annat, sades på presskonferensen:
Vetenskapsrådets generaldirektör Pär Omling kallade resten av finansieringen “osäker” men sade sig ha fått “löften” om den. Han sa också att han “skulle inte skrivit på” om han inte varit tillräckligt säker och att han “bedömer att detta är finansierat”. Forskningsråd, forskare och regeringsrepresentanter i de övriga nordiska länderna är “väldigt intresserade”. Huvudsekreteraren i Vetenskapsrådets Kommitté för forskningens infrastrukturer Lars Börjesson sa att “olika intressenter” skall bidra till finansiering av experimentutrustning och att nordiska och baltiska investeringar “kommer snart”. På frågan om driftskostnaderna, en fråga jag länge trodde att jag skulle vara tvungen att ställa men som en journalist i sista stund kom att tänka på, svarade Börjesson att dessa är “täckta” genom att investeringarna efter byggtiden kommer att “fortsätta”.

Detta är analysen och slutsatserna jag bidrar med:
Regeringen, som borde finansiera detta, är fokuserade på något annat, nämligen ESS. En kombination av politiskt tryck på Vetenskapsrådet och Vinnova (MAX IV är ett av regeringens försäljningsargument för ESS gentemot konkurrenterna på kontinenten) och en övertygelse om nyttan och möjligheterna med MAX IV har fått råden och universitetet att agera på egen hand. Avsiktsförklaringen som avgavs idag är fullt jämförbar med den avsiktsförklaring som regeringen avgav för ESS i februari 2006. Alltså inget bestämt. MAX IV är idag finansierat till ungefär en fjärdedel, om man räknar med sedvanliga kostnadsökningar. Acceleratorn och den grundläggande infrastrukturen kommer säkert att kunna finansieras klart så att bygget kan starta i början på nästa år. Driftsmedlen kommer rådet eller regeringen eller universitetet eller (det mest tänkbara) dessa gemensamt att tvingas punga ut med när bygget väl är klart, för då har de inget val. Innan dess låtsas dock alla inblandade som om det regnar (dvs de låtsas att driftsmedel inte behövs) för att inte reta det övriga forskarsamhället vars del av kakan sannolikt blir mindre på sikt i och med att driftsmedlen sannolikt kommer att tas från rådets och universitetets ordinarie budgetar. I driftsmedlen ingår hyran till Akademiska hus (som är det mest sannolika valet av “fastighetsföretag”) som kommer att uppgå till åtskilliga tiotals miljoner om året om hela bygget kostar en miljard, så den delen är alltså både skjuten på framtiden och lagd i knät på råd och universitet (och kanske Region Skåne?). Det riktigt kniviga blir strålrör och experimentutrustning. Forskargrupper — inom Sverige och i Norden — förväntas i stor utsträckning finansiera experimentstationerna med infrastrukturmedel från Wallenbergstiftelsen och respektive forskningsråd, och investera sin egen kompetens och tid i att bygga och driva dem. Detta är inte bara en upprepning av tidigare misstag på det befintliga MAX-lab utan det går också emot den numera vedertagna strategin för anläggningar av detta slag runtom i världen. Angående detta sista hänvisar jag den intresserade till kapitel fem och sju i min kommande doktorsavhandling om synkrotronljuslaboratoriers politik och praktik, som går i tryck om en månad (och som det efter dagens händelser bara behöver ändras en eller möjligen två meningar i — vad säger det om hönor och fjädrar?).

Länkar:
Sydsvenskan: MAX IV skall byggas, Sydnytt: Klart med Max IV till Lund, Vetenskapsrådet: Ett steg närmare MAX IV, Vinnova: Ett steg närmare MAX IV, Lunds Universitet: Klartecken för MAX IV

Tidigare kommentarer i ämnet här på Röda Nejlikan: ESS Skandinavien konsortiet protesterar, Tre saker om ESS som Sydsvenskan missat, MAX IV och ESS i forskningspropositionen — den nakna sanningen, Pengar är allt.

Om idén var — som Renntun påstår — att bli en “klassisk tjeckisk ölstuga” så saknar jag den ättiksinlagda korven och tartarbiffen. Nöjesguiden konstaterar klarsynt: “Det mest tjeckiska på Czechpoint, utöver ölen, är inredningen”. Och visst, de har Pilsner Urquell-skyltar överallt och glasen är faktiskt desamma som på haken i Plzeň. Sydsvenskan påpekar att “krögaren och köksmästaren förhåller sig fritt till konceptet” och avslöjar att hermelin-osten kommer att börja serveras inom kort. Det är ju ett steg på vägen. När vitlökssoppan och den stekta forellen infunnit sig skall jag ge det en andra chans.

Dick Erixon tycker att de fyra åtalade förtjänar sina straff enbart för att de “står för en snyltarmoral” och anser med andra ord att fängelsestraff skall utdömas mer eller mindre godtyckligt för saker som kan anses moraliskt felaktiga.

Dr M gör reflektionen att rättssamhället ifråga om påföljd betraktar de fyra åtalade i Pirate Bay rättegången likadant som en som grovt misshandlat ett tio dagar gammalt spädbarn.

Internetworld påpekar en “bristande förmåga hos rätten att se sakfrågan framför de åtalades attityd och framtoning”.

Lage Rahm, riksdagsledamot för miljöpartiet, undrar om Stockholms Tingsrätt vill stänga internet.

Henrik Alexandersson ser den fallna domen som en krigsförklaring och påpekar vad som är bortom allt tvivel — att upphovsrättslobbyn och lagstiftarna “kommer inte att lyckas bättre än de som en gång försökte stoppa till exempel tryckpressen eller den mekaniska vävstolen”.

Själv undrar jag vad det är för några nissar som sitter i nämnden i Stockholms Tingsrätt och kommer raskt på att de är ju… [trumvirvel] politiskt tillsatta. Om inte den här domen går till HD, där riktiga och åtminstone potentiellt kunniga jurister avgör målen och således knappast kan göra annat än att fria i detta, har Sverige fått fyra nya politiska fångar.

Med den grundinställningen — som jag står för och som jag är stolt över — är det svårt att säga något konstruktivt eller roligt idag. Men på Svenska Dagbladets ledarsida, där man vanligtvis blandar friskt (och där trovärdigheten är en aning naggad i kanten på grund av det häringa presstödet som SvD har sådana förmåner av) skriver de både träffande och kul:

Per Gudmundson: “Samtalet gled in på påsken. Var det inte så att LO med sitt långa styrelsemöte indirekt gav bilden att Wanja Lundby-Wedin nu genomgår ett utdraget lidande inför det oundvikliga slutet? Det låter som en bekant berättelse, enades vi om. Men om det är Lundby-Wedin som får bära arbetarrörelsens synder på sina axlar, vilken roll spelar då Mona Sahlin? Hon bär väl korset en bit, sade en tv-reporter. Men kvällstidningsmannen hade redan bestämt sig. Barabbas.”

PJ Anders Linder: “På många andra områden har samfundstanken kollapsat sedan länge. Under tryck av internationalisering, välstånd och individualiering har de gamla ambitionerna blivit orimliga och förlegade. Det finns bara en handfull unga kvar i SSU. A-pressen kör sina drev i de sälla jaktmarkerna. Kvittosamlandet på Konsum har blivit shopping på Coop Forum.”

“Man sluter sig inåt, och markerar ännu tydligare att LO styrs av en liten isolerad klick, en liten välavlönad elit med egna pensionsförmåner som betalas av LO-medlemmar som inte ens kan drömma om motsvarande guldregn.”