(S) rules you. (S) fools you. (S) eats for you.
Vi reser till München idag och — hör och häpna! — jag lämnar datorn hemma. En och annan överliggarkompis har med förskräckelse konstaterat att jag känner viss tillfredsställelse över att för en gångs skull slippa sisteapril i Lund, en och annan äldre släkting har sorgset konstaterat att jag inte kommer att vara med i tv i år. Röda Nejlikan-läsaren får nöja sig med att konstatera att årets förstamaj-analys blir ett försnack.
Första maj-spektaklet med röda fanor och gamla kampsånger blir mer och mer av paradox för varje år. Det har nu äntligen — femtio år för sent — börjat gå upp för folk i allmänhet att socialdemokratin inte primärt är ett gräsrotsparti för de svaga och hårt arbetande i de undre klasserna utan ett etablissemangsparti där topparna skor sig på de exploaterade gräsrötterna. Anledningen till att bilden krackelerar först nu är ju både att svensken i allmänhet tycker mer om att vara lurad än att se sanningen — märkligt nog också då hon vet om att hon är lurad, det borde logiskt sett inte gå men varken svensken eller lögnen är logisk — och att socialdemokratin för första gången har en riktigt dålig partiledare. Mona Sahlin är för dålig på att ljuga, för dålig på att kräva rättning i ledet (även om ledet vid detta laget rättar sig själv av gammal vana) och för dålig på det politiska tjyv- och rackarspel som Karl Rove skulle nicka gillande åt och som varit socialdemokratins paradgren åtminstone sedan Ingvar Carlsson avgick.
Fokus, som vanligtvis är platt och knaprig (i likhet med sina amerikanska förebilder Time och Newsweek, skall tilläggas), formulerar det hela så här:
“Imorgon är det första maj. Tal ska hållas för att ena en rörelse. Det blir ett hårt jobb, för rörelsen ifråga finns inte längre. Den finns inte, för den har inget att förhålla sig till. Den finns inte, för den rör sig nu bara kring sig själv – den har ingen berättelse.”Det var länge sedan borden vändes. Socialdemokratin är inget annat än en konserverande maktapparat som lever på att klasskillnader bibehålls och merparten av befolkningen och dess välstånd hålls i statens/partiets/maktens klor. Det var länge sedan socialdemokratin tog plats bland de övre våningarna i Pyramid of capitalist system.
A good article!