Nomenklaturan har börjat falla

Ni vet vad jag tycker: Sossar tar andras pengar och använder dem till sina egna höga löner och pensionsavtal och semesterresor och annat. Wanja eller Mona eller Göran, spelar ingen roll. Rika knösar, skodda på sina blåsta medlemmar. Reglerna och bestämmelserna — som vi vanliga har att rätta oss efter — gäller inte för S-eliten.

Med den grundinställningen — som jag står för och som jag är stolt över — är det svårt att säga något konstruktivt eller roligt idag. Men på Svenska Dagbladets ledarsida, där man vanligtvis blandar friskt (och där trovärdigheten är en aning naggad i kanten på grund av det häringa presstödet som SvD har sådana förmåner av) skriver de både träffande och kul:

Per Gudmundson: “Samtalet gled in på påsken. Var det inte så att LO med sitt långa styrelsemöte indirekt gav bilden att Wanja Lundby-Wedin nu genomgår ett utdraget lidande inför det oundvikliga slutet? Det låter som en bekant berättelse, enades vi om. Men om det är Lundby-Wedin som får bära arbetarrörelsens synder på sina axlar, vilken roll spelar då Mona Sahlin? Hon bär väl korset en bit, sade en tv-reporter. Men kvällstidningsmannen hade redan bestämt sig. Barabbas.”

PJ Anders Linder: “På många andra områden har samfundstanken kollapsat sedan länge. Under tryck av internationalisering, välstånd och individualiering har de gamla ambitionerna blivit orimliga och förlegade. Det finns bara en handfull unga kvar i SSU. A-pressen kör sina drev i de sälla jaktmarkerna. Kvittosamlandet på Konsum har blivit shopping på Coop Forum.”

“Man sluter sig inåt, och markerar ännu tydligare att LO styrs av en liten isolerad klick, en liten välavlönad elit med egna pensionsförmåner som betalas av LO-medlemmar som inte ens kan drömma om motsvarande guldregn.”