Sydsvenskan borde hemligstämpla de här gamla tidningarna eller nåt
På ett café i stan hittade jag ett nytryck av Sydsvenskan från den 23 november 1963, dagen efter att John F Kennedy mördades i Dallas, och jag kastade mig givetvis över detta historiska dokument för att ta del av tidens rapportering och tolkningar. Tidningen förefaller intakt sånär som på sidan tre som bara innehåller texten
Jag undrade ju omedelbart — naiv och välvilligt inställd som jag är — om Sydsvenskan kanhända tänkt sig att göra en större ansiktslyftning och börja publicera en morgontidning av viss klass igen, detta nummer från 1963 skvallrar nämligen om en tid då också landsortspressen höll hög standard och informerade sina läsare om allt möjligt, inte minst då något så anmärkningsvärt som Kennedymordet inträffat. Ingen grafik, mycket text. Stora rubriker, visst, men än mer text. Om själva mordet. Om Lyndon B Johnson och hans svärande av eden. Om Lee Harvey Oswald. Om ryssarnas förväntade reaktion. Om Kennedys presidentskap och vad han åstadkommit. Om tidigare presidentmord. Om svenska politikers reaktioner. Alltsammans välskrivet och fylligt. Utöver detta en längre artikel från Berlin, där ju muren var ganska ny, och rapporter från Sydsvenskans Bonn-, Paris-, och Londonkorrespondenter. Bland mycket annat. Kort sagt: En riktig dagstidning.Den 7 mars 2009 ser världen
lite annorlunda utNya Sydsvenskan
Lite grävande på nätet ger vid handen att det som sker den 7 mars troligtvis är en sjösättning av en ny design av Sydsvenskans hemsida. Man kan se hur den förmodligen kommer att se ut. Som DN. Stora rubriker, bilder på semlor och hundvalpar och i allmänhet en sida som ger intryck av att vara Aftonbladets eller möjligen Ystad Allehandas.
Jag klagar inte. Numera läser man ju alla världens dagstidningar på nätet och slipper dessutom bära ut en massa papper till återvinningen. Men Sydsvenskan borde ju kanske åtminstone låtsas som om deras blaska alltid varit lika ihålig. Det hade blivit mindre pinsamt då, också för de stackars tidningsläsare som utgör underlag och som i slutändan är orsaken till förfallet.
Det påminner mig om när jag bodde i Tyskland för tio år sedan och brukade ge mig ut om helgerna och handla FAZ:s söndagsupplaga; en massiv, 120-sidorsbibba med text, text, text. Långa genomarbetade artiklar som, med mitt lästtempo på tyska, räckte ända till nästa helg. Så annorlunda den tramsiga GP som varit min morgontidning fram tills dess.
Nu för tiden är det Economist som fått ta över den rollen. För övrigt den enda tidning jag fortfarande läser i pappersformat.
Hej Röda Nejlikan
Jag jobbar på Sydsvenskan och gillar långa, välskrivna texter. Jag är motståndare till att ge semlor och hundvalpar framträdande utrymme i tidningen.
Kunden har alltid rätt. Och tidningsnostalgi är underbart. Ändå skriver jag nu: du har fel.
Sydsvenskan var inte bättre förr. Den var träigare och innehöll mer returinformation. Jag använder mig ofta av vårt fina arkiv, och slås av det korrekta men trista berättandet i gamla tidningar. Mina kolleger stöpte sitt stoff i samma form, med några undantag. När det hände ett Kennedymord, till exempel.
Om Obama mördades idag skulle du få se en fantastisk tidning imorgon. Våra medarbetare är kunnigare, bättre uppdaterade och mer benägna att själva ge sig ut på fältet. Visst, vi har färre korrespondenter. Det är tråkigt. Men vi har reportage från delar av världen dit vi aldrig kom på 60-talet. Den senaste veckan har vi haft flera reportage från Swatdalen, Pakistan, där flickor tvingas sluta skolan på grund av talibaniseringen. För en månad sedan var vi på Guantanamo. Idag har vi ett reportage från Japan, där den ekonomiska krisen gör att kommunismen vinner anhängare bland unga och att Das Kapital säljs som mangaserie. Vår korre Ola Wong levererar ständigt unika inblickar i kinesiskt vardagsliv. Vår korre i Rio de Janeiro, Henrik Jönsson, gör detsamma från sin kontinent. I could go on and on.
Jag ser ingen orsak till att vi inte skulle fortsätta att göra landets bästa dagstidning även efter redesignen.
Alltså, jag tror det är en fråga om smak. Även om du inte uppskattar det träiga, det korrekta och trista, och returinformationen, så gör jag det. Och era kunder har säkert rätt — som jag påpekar måste det ju vara kundernas önskemål som i slutändan ligger bakom den försämring som jag anser har skett.
Landets bästa dagstidning… Det verkar som om tidningsfolk idag knappt kan något annat än salespitching.
Jag uppskattar det korrekta. Det träiga har jag svårt att se poängen med, liksom det trista. Däremot gillar jag det udda perspektivet, det som ger mig något jag sällan ser någon annanstans. Som reportaget från Swat-dalen. Eller Ola Wongs intervju med en blogg-dissident i en smutsig håla i Kina (försökte posta en länk men hindrades av något, ett spamfilter kanske, sök på Wong Zola Sydsvenskan på Google).
Eller varför inte det Stora Journalistprisvinnande avslöjandet om HSB-pamparnas fiffel i Lund.
Jag har aldrig försökt mig på salespitching förut, och vet inte om jag är så bra på det. Däremot kan jag andra saker. Nu ska jag ägna mig åt dem.