5/2 2009

Centerpartiet vågar ändra åsikt, och Dick Erixon förklarar varför

Dick Erixon är en av mina favoriter i bloggosfären för att jag uppskattar hans rättframma stil — dock skall alla veta att jag inte alltid uppskattar hans konservativa och simplistiska hållning i alla lägen. Idag överträffar han emellertid sig själv när han inte bara indirekt påpekar att sossarnas kärnkraftsmotstånd är lika svårbegripligt och historielöst som sossarnas allmänna klassretorik och höger-vänster-populism utan också förklarar varför en centerpartist först kunde vara emot kärnkraft och nu för:

“Så jag förstår kärnkraftsmotståndarna. Men då var kärnkraften en symbol för den samhällsutveckling vi sett under tre årtionden, med maktkoncentration och storskalighet, med betongförorter, flyttlasspolitik och utarmade mänskliga miljöer. Då var liberaler och socialister överens om att småföretagandet var historiskt passé. Stordrift i industrisamhället var framtiden. Och kärnkraften dess symbol.
[…]
Det är bara om man förstår att kärnkraften var en symbolfråga, som man kan ändra sig. Ser man tekniken i sig som ondskefull, ja, då kan man inte ändra sig. Men att se teknik på det sättet är helt främmande för mig. Jag var tvärtom en alltför stor teknikoptimist när jag för nästan 30 år sedan trodde att alternativa energikällor nu på 2000-talet med lätthet hade ersatt kärnkraften.”

Tänk vad enkelt det blir om man ser bakom den fördummande sosseretoriken och ser att den verkliga filosofiska och ideologiska stridsfrågan i dagens samhällen är den mellan individ och etablissemang. Till och med kärnkraftsfrågan som jag själv har en mycket djup känslomässig koppling till (som nyfödd deltog jag i projektet att lägga flygblad för linje 3 i varje brevlåda på hela Klostergården) kan därigenom förstås — och ändras åsikt om.