24/2 2009

Skydda folket från böckerna

Köp för all del inga böcker idag när bokrean startar. Egentligen skall du nog undvika att köpa några böcker alls. Enligt larmrapporter (visserligen ett par hundra år gamla) kan läsning orsaka feber, pest, förkylningar, gikt, förstoppning, hemorrojder, ögonskador, huvudvärk, migrän, magknip, tandvärk, övervikt, hypokondri, nervklenhet, epilepsi, melankoli och koncentrationssvårigheter.

Kanske ett totalförbud är lösningen? Eller åldersgräns och statligt bokhandelsmonopol? Hundraprocentiga skattesatser?

(Via Neo.)

19/2 2009

Två megafoner som är väldigt tysta just nu

1) Naomi Klein med sin Chockdoktrin. Tidernas “kris” är väl över oss skulle man kunna säga, och enligt Kleins modell skall världens makthavare just nu hålla på med omfattande liberaliseringar av världsekonomin. Jag vet inte det…

2) Al Gore med sin Globala Uppvärmning. För minst femte dagen i rad är det idag minusgrader i Lund. Det, mina vänner, har knappt hänt sedan vargavintern 1988…

18/2 2009

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv

“The free market is dead. It was killed by the Bolshevik Revolution, fascist dirigisme, Keynesianism, the Great Depression, the second world war economic controls, the Labour party victory of 1945, Keynesianism again, the Arab oil embargo, Anthony Giddens′s ′third way′ and the current financial crisis. The free market has died at least 10 times in the past century” (P J O’Rourke i Financial Times den 10 februari).

“Nej! Starta inte företag i Sverige. Du kan få ett helvete, bli misstänkt i åratal, även om du följer varje lag” (En småföretagare som utsatts för häxjakt av Skatteverket, citerad hos Dick Erixon).

“Vilken är egentligen skillnaden mellan The Pirate Bay och Google?” (Anders Mildner i Sydsvenskan idag).

“It would be better that the government recognised that there are risks, rather than frightening people in order to be able to pass laws which restrict civil liberties, precisely one of the objects of terrorism — that we live in fear and under a police state” (Dame Stella, f d MI5-chef, i BBC igår).

“Svenska staten är inte beredd att äga bilfabriker, vi är inte beredda att ta över ett ägandeskap från GM. (…) Det är inte monopol vi spelar, det är riktiga pengar som varje skattebetalare betalat in i hopp om att få bättre skolor med mera. De har inte bett om att få äga bilfabriker”(Maud Olofsson i Sydsvenskan).

14/2 2009

ESS Skandinavien konsortiet protesterar

ESS-Skandinavien konsortiet är inte glada för mina uttalanden i Vetenskapsmagasinet i SVT i måndags. De är inte så glada alls för programmet, har jag hört, allra minst för Mikael Erikssons skämtlynne (”vi har en minut på oss att ta oss ut, sen exploderar alltihop”). Detta konsortium har regeringen och några hundra miljoner kronor i ryggen. De har Colin Carlile och Allan Larsson. Konstigt att de känner sig så trängda av en ensam junior vetenskapssociologs analyser och en ensam senior acceleratorfysikers skämtlynne. Detta email damp ner i torsdags:

Hej,
jag vill gärna informera om att vi har bett Vetenskapsmagasinet i SVT att korrigera två av de felaktiga uttalanden som gjordes av Olof Hallonsten i programmet om ESS och MAXIV den 9 februari, enligt nedanstående.
ESS Scandinavia har även lagt ut denna information på vår hemsida.
Vänliga hälsningar,
Marianne Ekdahl

1. I programmet påstods felaktigt att det idag ”inte riktigt” finns en vetenskaplig och teknisk grund för ESS.
ESS-projektet har initierats och drivits av forskare. Den vetenskapliga motiveringen och den tekniska designen har utarbetats av hundratals forskare från ett drygt tiotal europeiska länder. ESS har utvärderats och fått stöd av svenska Vetenskapsrådet och europeiska forskningsorganisationer. 1)

2. I programmet påstås också att den svenska regeringen ”låtit förstå att två acceleratorer i Lund förmodligen inte är att tänka på”.
I februari 2007 erbjöd den svenska regeringen att stå värd för ESS, och i forskningsproposition, som lades fram i oktober 2008, understryks att det är angeläget att MAX IV kommer till stånd. Regeringen har erbjudit att finansiera runt 30% av konstruktionskostnaden för respektive ESS och MAXIV, och har utsett en förhandlare för respektive anläggning för att slutföra förhandlingar och finansiering. 2)

KÄLLDOKUMENT:
1) ESS Project Volumes I-IV: http://esss.se/index.php/ESS-documents/ESS-Project-Volumes.html
Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen. http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/VR2007_11.pdf
ESFRI: European Road-map for Research Infrastructures, 2008. ftp://ftp.cordis.europa.eu/pub/esfri/docs/esfri_roadmap_update_2008.pdf
2) Regeringens proposition 2008/09:50. Ett lyft för forskning och innovation, oktober 2008. http://www.regeringen.se/content/1/c6/11/39/57/2f713bd9.pdf

Här är mina svar och klargöranden:

Tekniska och vetenskapliga underbyggnaden: De rapporter ’ESS Project Volumes I-IV’ som refereras till är daterade 2002 och därför delvis föråldrade i vetenskapligt och tekniskt hänseende. Även om de är detaljerade och har stark förankring i de europeiska forskarsamhällena är de tentativa och delvis inaktuella. Till exempel heter det i första stycket av inledningen till volym fyra att den är tänkt att ge ”a preliminary taste” av vetenskapen vid ESS. Allan Larssons uttalanden i Sydsvenskan den 9 februari gör det hela ännu tydligare: ”Så vitt jag kan se förväntas det i maj tas ett beslut om på vilken plats anläggningen ska byggas. Därefter ska det bestämmas vilken teknik som ska användas. Det förväntas kosta 250 miljoner kronor, svenska regeringen har garanterat de pengarna, och ta två år. Och när det är klart i mitten av 2011 ska finansieringen göras upp” (mina kursiveringar). Det kan knappast tolkas på annat sätt än att två års arbete återstår innan en teknisk design för ESS – dvs detaljer för vad man faktiskt skall bygga – finns. Detta är vad jag menar med att en vetenskaplig och teknisk grund för ESS ”inte riktigt” finns i dagsläget.

ESS och MAX IV: Den inbördes relationen mellan de två projekten i regeringskansliets hantering är inte precis glasklar. I forskningspropositionen – som Marianne Ekdal också hänvisar till – finns många motsägelsefulla och oklara skrivningar om både ESS och MAX IV, som jag tidigare påpekat. I ett brev från Kungliga Vetenskapsakademien till Riksdagens utbildningsutskott (undertecknat av Preses Bo Sundqvist, ständige sekreteraren Gunnar Öquist och forskningsstrategiska utskottets ordförande Jan S. Nilsson) refereras det möte forskningsminister Leijonborg hade med nämnda vetenskapsakademi i samband med att forskningspropositionen presenterades i höstas: ”Lars Leijonborg redovisade propositionen samma dag på Kungl. Vetenskapsakademin (KVA). I den frågestund som följde på ministerns presentation framgick att han prioriterade ESS-anläggningen framför MAX IV. Ministerns svar på en fråga var att det knappast kan bli tal om två acceleratorer i Lund” (brevet i pdf). Detta är vad jag menar med att regeringen ”låtit förstå” att inte både MAX IV och ESS kan bli verklighet i Lund.

Om Vetenskapsrådets roll: Vetenskapsrådets Kommitté för Forskningens Infrastrukturer skriver i sin ’Guide till infrastrukturen’ 2008 det följande: ”Sweden should offer to host one or more international infrastructure, for example, ESS (European Spallation Source). Other possibilities would be the MAX IV synchrotron radiation facility and the upgrading of EISCAT (European Incoherent Scatter Facility).” Det är den mest positiva formuleringen om ESS i rapporten och kan mycket väl tolkas som att Vetenskapsrådet lika gärna kan tänka sig MAX IV som ESS i Lund. Det är den ”utvärdering” ESS har fått av Vetenskapsrådet, om man inte räknar det remissvar som VR lämnade på Allan Larssons första rapport ”svenskt värdskap för ESS”, där rådet visserligen är positiva men knappast har utfört någon ”utvärdering”.

Jag undrar vad Allan egentligen tycker. Och var Sydsvenskan håller hus. Och varför de är så förbannat skraja på konsortiet.

10/2 2009

Ett riktigt beslut om ESS tidigast om två år

– Jag är inte kritisk till projektet som sådant, vetenskapligt är det inget fel på det alls och dessutom är det inte min sak att bedöma den vetenskapen, men det finns rätt mycket som ligger ivägen för projektets realisering. Och det kan man tycka ibland att beslutsfattare inte verkar vara helt medvetna om.
— Vad menar du då? Kan du ge exempel på det?
— Ja, först och främst skall man komma överens politiskt, det är en massa länder i Europa som skall… sammanlagt kostar ju detta en miljard euro ungefär att bygga. Men sen skall det även till en vetenskaplig och teknisk grund för projektet och en sådan finns inte riktigt idag. Acceleratorbaserade anläggningar byggs i vetenskapens absoluta framkant och kräver åratal av arbete av väldigt duktiga acceleratorfysiker och ingenjörer för att komma till stånd, och detta har man inte riktigt gjort i ESS-fallet, där processen snarare har varit politisk från början till slut.

Äntligen får så denna synpunkt på ESS-projektet och dess eventuella lokalisering i Lund något lite utrymme i media. Programmet var Vetenskapsmagasinet i svt2 och det sändes igår kväll. Det går att titta på här. Och nog är det lätt att hemfalla åt konspirationsteorin att Allan Larsson blev förvarnad om programmet — i måndagens Sydsvenskan förklarar också han, om än inlindat, att väldigt mycket planeringsarbete återstår och att finansieringsfrågan inte kommer att lösas å det snaraste:

“Så vitt jag kan se förväntas det i maj tas ett beslut om på vilken plats anläggningen ska byggas. Därefter ska det bestämmas vilken teknik som ska användas. Det förväntas kosta 250 miljoner kronor, svenska regeringen har garanterat de pengarna, och ta två år. Och när det är klart i mitten av 2011 ska finansieringen göras upp. Och vid den tidpunkten kommer både England och Tyskland lägga upp sina forskningsinvesteringsbudgetar.”

Egentligen säger detta allt. Ett ‘beslut’ i maj om ESS-anläggningens placering är alltså ett beslut taget helt utan att finansiella garantier lämnas av medlemsländerna överhuvudtaget (utöver Sverige, Danmark och Polen då) och helt utan att man vet vad man egentligen skall bygga. Allan Larsson ger uttryck för två till synes naiva hållningar som i hans fall knappast är naiva utan helt enkelt brickor i ett politiskt spel på en nivå värdig Allan Larsson:

För det första att man kan beställa en giltig och gångbar teknisk detaljerad design för ESS och få den levererad om två år, utan komplikationer och dröjsmål. Låt mig säga så här: Det finns en anledning till att Department of Energy i USA (som historiskt sett är världens största finansiär av denna typ av anläggningar) har en minutiös process med fyra anhalter som skall uppfyllas innan konstruktionsstart kan beviljas (se riktlinjerna i detta dokument i pdf, eller för ett exempel detta projekt som är under planering), mellan vilka inga garantier ifråga om finansiering för nästa steg ges.

För det andra att man kan besluta om lokalisering av ESS i Lund utan att ha finansieringen klar. Nu har visserligen herr Larsson träffat alla farbröderna och tanterna nere på kontinenten och diskuterat detta, så kanske har han fått extraordinära garantier från franska, tyska och italienska regeringsrepresentanter. I vanliga fall vore nämligen ett sådant ‘beslut’ inte vatten värt. Tilläggas bör kanske att dylika extraordinära garantier — för den händelse de utfärdats — kanske inte alls gäller om två år: Vem vet vad som händer i Tyskland den 27 September 2009 eller om Crédit Lyonnais går i putten som efterskalv till det senaste halvårets händelser? Och mycket riktigt säger herr Larsson själv, apropå finanskris och annat:

“Först gäller det bara beslut om plats och mandat för att sätta igång teknikutvecklingen. På det sättet behöver inte de stora länderna fundera på något beslut om pengarna just nu, utan det görs först om två år.”

Jag kan inte tolka detta på något annat sätt än att jag får vatten på min kvarn gällande uttalandena i tv igår kväll och att inget bindande beslut om ESS kommer att fattas förrän tidigast om två år, när den tekniska designen (förhoppningsvis) är klar och Europas stora länder har fått förhandla lite. Och ett forskningspolitiskt beslut hösten 2011 är per definition mycket svårt att föregripa ifråga om innehåll.

Nu önskar jag bara att Sydsvenskan plockade upp den här bollen och slutade föra sina stackars läsare bakom ljuset.

7/2 2009

I senaste numret av Neo…

… Johan Norberg förklarar att staten och kapitalet fortfarande sitter i samma båt och att piskan som kittlar inte kittlar deras feta nackar: “När det går bra vill alla, inte minst företagen själva, slippa politisk inblandning. Men när det går dåligt vill de att någon annan skall fixa det hela. Milton Friedman konstaterade att kapitalister ofta är de sämsta på kapitalism. De är inte intresserade av den fria marknaden i sig, utan av sina egna vinster. Kan de få det bättre på politiskt håll vänder de sig dit.” Jag förstår fortfarande inte hur det kan vara solidariskt eller socialistiskt eller vad fan det nu är de kallar sig nuförtiden att skänka en massa pengar till stora banker och industrier men låta vanligt folk förlora sina besparingar och sina bostäder.

… I Sverige är sjukvården högklassig, men tillgängligheten under all kritik. Detta har till och med fått en kommun (Sunne) att teckna privat sjukvårdsförsäkring åt alla sina anställda, för att spara pengar. Kommunen har sänkt sin sjukfrånvaro “ordentligt” genom att ge sina anställda tillgång till tillgänglig vård. Gräddfil? Också när en kommun gör det? Hur står det till i det statskommunala komplexet egentligen? Själv tvivlar jag på att folk hellre går omkring och är sjuka än använder en ‘gräddfil’. Förmodligen gäller det även Göran Greider, Marita Ulvskog och Josefin Brink.

Samt mycket annat. Nyktert, noggrannt, välskrivet. En källa till stort nöje.

6/2 2009

Sveriges ryggradslösa blaha-blaha-grundlag

En god vän som är tingsnotarie gav mig igår en liten skrift vars existens jag otvetydligt kände till sedan tidigare men vars innehåll jag av tidsbrist varit förhindrad att studera närmare: Grundlagsutredningens betänkande. Jag kallar den “en liten skrift” eftersom det jag fick var kortversionen med undertiteln “en presentation” och denna skrifts litenhet möjliggjorde en genomläsning igår kväll. Utöver en hel del blaha-blaha ifråga om förändringarna som föreslås — dessa förändringar är till absolut största del just inget annat än blaha-blaha — återfinns i skriften hela regeringsformen i den föreslagna förändrade versionen. Kan ju inte skada att läsa regeringsformen och fräscha upp de kunskaperna tänkte jag, och eftersom grundlagsutredningen på känt svenskt ryggradslöst blaha-blaha-manér (jag åsyftar konsensus, politisk elitism och sossifiering) genomförts av en samling riksdagsledamöter som satt inbördes konsensus framför innehållslig kvalitet och stringens och som också betraktar hela förändringsförfarandet som ett rutinärende — detta förslag kommer på grund av den fullständiga konsensus inom den politiska eliten som råder kring det klubbas i riksdagen utan minsta väsen — betraktar jag denna förändrade regeringsform som redan trädd ikraft. Dessutom, vad jag kan se, är skillnaderna mot nu gällande version marginella på gränsen till obefintliga.

Det hindrar nu inte att man kan bli förvånad över vissa delar av innehållet. Snömosparagraferna i kapitel 1 (”fri åsiktsbildning”, “respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet”, “den enskildes privatliv och familjeliv”) är ju förstärkta av ordentliga, klara och tydliga, rättighetsparagrafer i kapitel 2, lydande:

1 § Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden,
3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats,
5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften, och
6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.
I fråga om tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i ljudradio, television och i vissa liknande överföringar samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar gäller tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
I tryckfrihetsförordningen finns också bestämmelser om rätt att ta del av allmänna handlingar.
2 § Ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Inte
heller får någon av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring
eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen.
3 § Ingen svensk medborgare får utan samtycke antecknas i ett allmänt register enbart på grund av sin politiska åskådning. Var och en ska i den utsträckning som närmare anges i lag skyddas mot att hans eller hennes personliga integritet kränks genom att uppgifter om honom eller henne registreras med hjälp av automatisk databehandling.
4 § Dödsstraff får inte förekomma.
5 § Var och en är skyddad mot kroppsstraff. Ingen får heller utsättas för tortyr eller för medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden.
6 § Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i andra fall än som avses i 4 och 5 §§. Var och en är dessutom skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.
7 § Ingen svensk medborgare får landsförvisas eller hindras att resa
in i riket. Ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i riket får fråntas sitt medborgarskap. […]
8 § Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövanden. Den som är svensk medborgare är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det.”

Hade vi bara haft en författningsdomstol så skulle de här paragraferna kunna innebära viss skillnad i vanligt folks vanliga liv, vilket ju är de sammanhang som grundlagen är tänkt att vara verksam inom. Men den här läsningen och betraktelsen slutar inte med en stilla sorg över frånvaron av författningsdomstol i Sverige, även om det är en stor brist för svensk demokrati och rättssamhälle att sådan inte finns och även om kravet på inrättandet av en förhandlades bort i konsensusivern inom grundlagsutredningen. Nej, det som förvånar mest av allt är faktisk denna passage som återfinns i slutet av andra kapitlet:

20 § Följande fri- och rättigheter får, i den utsträckning som medges i 21–24 §§, begränsas genom lag:
1. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten (1 § första stycket 1–5),
2. skyddet mot annat kroppsligt ingrepp än som avses i 4 och 5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot intrång i förtroliga försändelser och meddelanden (6 §),
3. rörelsefriheten (8 §), och
4. offentligheten vid domstolsförhandling (11 § andra stycket andra meningen).
Efter bemyndigande i lag får de i första stycket angivna fri- och rättigheterna begränsas genom annan författning i de fall som anges i 8 kap. 5 § och i fråga om förbud att röja sådant som någon fått kännedom om i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt. I samma ordning får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 24 § första stycket andra meningen.
21 § Begränsningar enligt 20 § får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. […]
23 § Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras med stöd av första stycket ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter. Att meddela föreskrifter som utan avseende på yttrandens innehåll närmare reglerar ett visst sätt att sprida eller ta emot yttranden anses inte som en begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten.
24 § Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas av hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken. I övrigt får dessa friheter begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet eller för att motverka farsot. Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.
25 § För andra än svenska medborgare här i riket får särskilda begränsningar göras genom lag i fråga om följande fri- och rättigheter:
1. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten och religionsfriheten (1 § första stycket),
2. skyddet mot tvång att ge till känna åskådning (2 § första meningen),
3. skyddet mot kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot intrång i förtroliga försändelser och meddelanden (6 §),
4. skyddet mot frihetsberövande (8 § första meningen),
5. rätten till domstolsprövning av frihetsberövande av annan anledning än brott eller misstanke om brott (9 § andra och tredje styckena),
6. offentligheten vid domstolsförhandling (11 § andra stycket andra meningen), 7. författares, konstnärers och fotografers rätt till sina verk (16 §),
8. rätten att driva näring eller utöva yrke (17 §),
9. skyddet för forskningens frihet (18 § andra stycket), och 10. skyddet mot ingrepp på grund av åskådning (21 § tredje meningen).”

Så om jag har förstått det hela rätt så gäller samtliga rättigheter listade ovan (§1-8) förutsatt att de inte inskränks av annan lag — vad är nyttan med grundlagsfästa rättigheter om de kan upphävas av vanlig lagstiftning? — och sådan lag kan tämligen lättvindigt stiftas om den handlar om att inskränka rättigheterna för icke-medborgare. Hoppsan.

Kanske är det praxis i vår del av världen att ha författningar som mest funkar som symboldokument och som inte är tvingande, och då får gärna någon med kunskaper om detta förklara vad gängse uppfattning i det politiska och juridiska Sverige är angående grundlagens betydelse och funktion. Det som ligger till grund för inskränkningar i rättigheterna är formuleringar som knappast är klara och tydliga utan snarare inbjuder till fantasifulla tolkningar med basis i politiska kortsiktiga hänsyn eller värre: “Hänsyn till rikets säkerhet”, “särskilt viktiga skäl”, “nödvändihgt med hänsyn till det ändamål som föranlett”, “godtagbara i ett demokratiskt samhälle”, för att inte tala om användningen av orden “eller liknande”.

Vad betyder detta egentligen? Utifrån mitt humanistiska, libertarianska och anti-byråkratiska perspektiv betyder det inget annat än att grundlagen är en samling mysiga och trevliga formuleringar vars konkreta giltighet och kraft är i det närmaste obefintliga.

Ryggradslöst som Fredrik Reinfeldt och blaha-blaha som Mona Sahlin. Ungefär.

5/2 2009

Centerpartiet vågar ändra åsikt, och Dick Erixon förklarar varför

Dick Erixon är en av mina favoriter i bloggosfären för att jag uppskattar hans rättframma stil — dock skall alla veta att jag inte alltid uppskattar hans konservativa och simplistiska hållning i alla lägen. Idag överträffar han emellertid sig själv när han inte bara indirekt påpekar att sossarnas kärnkraftsmotstånd är lika svårbegripligt och historielöst som sossarnas allmänna klassretorik och höger-vänster-populism utan också förklarar varför en centerpartist först kunde vara emot kärnkraft och nu för:

“Så jag förstår kärnkraftsmotståndarna. Men då var kärnkraften en symbol för den samhällsutveckling vi sett under tre årtionden, med maktkoncentration och storskalighet, med betongförorter, flyttlasspolitik och utarmade mänskliga miljöer. Då var liberaler och socialister överens om att småföretagandet var historiskt passé. Stordrift i industrisamhället var framtiden. Och kärnkraften dess symbol.
[…]
Det är bara om man förstår att kärnkraften var en symbolfråga, som man kan ändra sig. Ser man tekniken i sig som ondskefull, ja, då kan man inte ändra sig. Men att se teknik på det sättet är helt främmande för mig. Jag var tvärtom en alltför stor teknikoptimist när jag för nästan 30 år sedan trodde att alternativa energikällor nu på 2000-talet med lätthet hade ersatt kärnkraften.”

Tänk vad enkelt det blir om man ser bakom den fördummande sosseretoriken och ser att den verkliga filosofiska och ideologiska stridsfrågan i dagens samhällen är den mellan individ och etablissemang. Till och med kärnkraftsfrågan som jag själv har en mycket djup känslomässig koppling till (som nyfödd deltog jag i projektet att lägga flygblad för linje 3 i varje brevlåda på hela Klostergården) kan därigenom förstås — och ändras åsikt om.