Neutronprofessor och sosse-haj nominerade till morotspriset (och ingen Proxmire så långt ögat når…)

This just in: Colin Carlile och Allan Larsson har enligt uppgift blivit nominerade till något som heter the Carrot Award — egentligen Morotspriset. Min första tanke var givetvis: Är detta Sveriges motsvarighet till the Golden Fleece Award? Det kunde ha varit så, men sådana som William Proxmire finns väl inte i svenska politiska sammanhang. Han var ju från Wisconsin och representerade folket.

Tre saker om ESS som Sydsvenskan missat (eller vägrar bry sig om)

Sydsvenskan skriver gång på gång om ESS-anläggningen, och visar gång på gång sin ignorans och ovillighet att följa upp och få källor bekräftade och utsagor nyanserade. För två veckor sedan hävdade man — visserligen inte entydigt och glaskart syftande på ESS-anläggningen ensam, men kontextuellt vilseledande — att “Skånes bruttoregionalprodukt förväntas öka med 214 miljarder kronor, kanske så mycket som 302 miljarder kronor, till 2040″ om ESS kommer till stånd i Lund. Törs man påpeka att 200-300 miljarder kronor är ca tio procent av Sveriges BNP? Den totala kostnaden att bygga ESS är ca 13 miljarder och den årliga driftskostnaden är beräknad till ca en miljard kronor. Om bygget står färdigt 2020 skulle den totala investeringen fram till 2040, inklusive drift, uppgå till 33 miljarder. Som resultat av dessa 33 miljarder skulle alltså ekonomin växa med 300 under samma period. En stillsam fråga lyder: Om nu detta fantastiska bygge inte bara kommer att åstadkomma godare mjukost och bättre plaster, målarfärger, mediciner och mobiltelefoner, utan dessutom ger tio gånger pengarna tillbaka, varför har man inte satt spaden i jorden än? Varför slänger inte regeringen in hela summan själva och cashar in enligt oddset 10,00? Ett exempel på Sydsvenskans bristande faktagranskning. Ge oss åtminstone en källhänvisning för de siffrorna!

Tre saker förtjänar att sägas om ESS. Det är viktigt att notera att ingen av dem vare sig helt kullkastar Sveriges och Lunds ‘chanser’ att få ESS eller betyder att det skulle vara omöjligt att ESS blir av, eller för den delen att ESS på något sätt skulle vara dåligt. Tvärtom är ESS en utomordentligt bra forskningsanläggning — på pappret. Som koncept. Men som sagt, tre saker bör sägas, och Sydsvenskan borde ha sagt dem vid det här laget.

För det första: Regeringen har beslutat att försöka få ESS till Lund, och har lovat att stå för 30% av bygg- och konstruktionskostnaderna, och 10% av driftskostnaderna. Det vore bra om det blev klargjort att 70% av konstruktionskostnaderna alltså saknas, tillika 90% av driftskostnaderna. Åtta länder har enligt uppgift uttryckt sitt stöd (Danmark, Estland, Finland, Island, Lettland, Litauen, Norge, Polen) och tre av dem ska ha “formaliserat” detta stöd (Danmark, Estland och Polen), men vad jag har sett hittills — jag kan ha missat något — har ingen lagt några pengar på bordet. Och framförallt har inte England, Frankrike, Italien, Spanien eller Tyskland gjort det. Och de länderna kan förväntas vara de som betalar mest i slutändan, förutom värdlandet. Alltså: 9 miljarder av konstruktionskostnaderna och 18 miljarder av driftskostnaderna saknas fortfarande. Och det allmänna finansiella läget i Europa (och världen) förbättrar väl inte precis förutsättningarna. (Sen skall man nog parentetiskt sagt inte överskatta fransmännens och tyskarnas vilja att slänga in miljarder i en stor forskningsanläggning som alltså inte byggs i Frankrike eller Tyskland.)

För det andra: Regeringen har beslutat att försöka få ESS till Lund, men det finns inget ESS att bygga i Lund. I dagens Sydsvenskan-artikel avslöjar en representant för ESS-Scandinavia konsortiet att den tekniska designen för projektet inte är färdig utan skall färdigställas “fram till 2012″. Man kan ju fråga sig av vem. Tekniska designer av acceleratoranläggningar tar normalt sett flera år att färdigställa, och det så kallade ‘vetenskapliga caset’ oftast ännu längre. Själv har jag med häpnad bläddrat i amerikanska acceleratordesignrapporter på tusentals sidor för projekt som aldrig blivit verklighet. En artikel i Sydsvenskan, som handlar om SNS i Oak Ridge (en anläggning som är väldigt lik ESS), konstaterar att “[m]edan européerna ägnar tid åt att diskutera är amerikanernas spallationsanläggning redan klar”. Om åtminstone “européerna” ifråga var acceleratorfysiker som använde tiden till att diskutera den detaljerade designen för ESS, så kunde det väl varit sin sak. Nu visar det sig dessutom att SNS i Oak Ridge just fått klartecken för att börja arbetet med en detaljerad design för sin uppgradering, som är planerad att göra den anläggningen fullt jämförbar med det man tänker sig för ESS.

För det tredje: Det finns en ganska intelligent och välartikulerad lobby mot ESS — eller skall vi säga mot regeringens prioriteringar när det gäller ESS — på Kungliga Vetenskapsakademin, som under ledning av sin ständige sekreterare Gunnar Öqvist menar att det är “obegripligt, sett ur ett vetenskapligt och tekniskt perspektiv” att regeringen prioriterar ESS framför MAX IV, och att de “vetenskapliga motiven för en satsning på ESS i Sverige är oerhört magra” (pdf-länk). De har goda argument för detta och deras enda misstag verkar vara att de inte uttrycker det tydligare, i större sammanhang än KVA:s eget nyhetsblad. MAX IV har ofta påståtts kunna ge “draghjälp” åt ESS, men det sannolika är snarast att de konkurrerar om samma pengar i statsbudgeten. Tyvärr. Detta sagt utifrån rådande grundläggande forskningspolitisk situation i Sverige, det vill säga också utan att ta i beaktande forskningsministerns uttalande vid frågestunden som följde på presentationen av forskningspropositionen i höstas, om att det knappast kan bli tal om två acceleratoranläggningar i Lund.

Dessa tre infallsvinklar på ESS har Sydsvenskan helt missat, eller — törs man spekulera så konspiratoriskt? — aktivt negligerat för att de inte orkar följa upp och behandla dem (det kräver nog trots allt sin journalist att bena ut detaljerna i det ovanstående, men jag skulle kunna stå till tjänst) eller, mer sannolikt, för att de själva tagit ställning till förmån för detta Lundensiska skrytbygge.

Change has come to America

“The time has come to reaffirm our enduring spirit; to choose our better history; to carry forward that precious gift, that noble idea, passed on from generation to generation: the God-given promise that all are equal, all are free, and all deserve a chance to pursue their full measure of happiness.”

Första riktiga avhandlingsmanuset — och en iPhone!

Ja, då var det gjort. Avhandlingsmanus inlämnat och belöningen var en iPhone. På den skriver jag denna bloggpost — det går rätt långsamt, ska erkännas, med litet fjuttigt tangentbord och — jämfört med MacBookens trettontummare — mycket begränsad skarmyta. Men visst, det går. Helgen är — som man brukar säga — räddad.

Hittat under pausen

Jag tittar då och då upp ur dimmorna av avhandlingsskrivandet och hittar enastående saker, som förtjänar att offentliggöras också på denna blogg, inte minst för att undvika fullständig utarmning…

Sydsvenskan har ett reportage om ESS idag och glömmer bara två saker: den vetenskapliga och tekniska underbyggnaden för projektet (som är i princip obefintlig) och den paradoxala relationen mellan MAX IV och ESS (som går ut på att MAX IV skall utgöra ‘draghjälp’ för att få ESS men i själva verket inte byggas).

En annons på New York Times ledde mig igår morse till sidan Livestation.com där man kan ladda ner en gratis liten mediespelare med gratis liveströmmar av ett antal tv-kanaler från hela världen i bra bildkvalitet, däribland Al-Jazeera. Så nu tittar jag på Al-Jazeera mest hela tiden när jag inte skriver avhandling.

Dick Kling gör en obehaglig men förutsägbar observation på basis av en rapport om Svenskars pizzavanor: dagarna fram till den 25:e i varje månad minskar pizzakonsumtionen rejält, för att sedan vara som högst dagarna efter. Det är en ledsam tredelad reflexion över vårt samhälle att (a) dagen då löner betalas ut styr folks konsumtion och (b) detta syns också för så billiga (och dåliga) saker som svenskpizza och (c) den här slabbiga och äckliga och onyttiga svenska nationalrätten svenskpizza tillhör det man firar nämnda dag med.

Henrik Alexandersson står för årets hittills minst politiskt korrekta och samtidigt mest tankvärda när han säger att “Skattefinansierad solidaritet förhåller sig, förvisso, till verklig solidaritet på samma sätt som prostitution förhåller sig till verklig kärlek.” Jag tycker jämförelsen haltar men uppskattar både det politiskt inkorrekta och tankvärda med den.

Den socialdemokratiske muslimen Ahmed Aboutaleb som är ny borgmästare i Rotterdam gör uttalanden som bör tryckas ner i halsen på svenska socialdemokrater (n.b. bland vilka jag identifierar moderaterna): (a) “Av med burkan. Och ut och sök jobb!” och (b) “Den som vill stanna i Nederländerna måste anpassa sig till normerna och värderingarna i detta land. I annat fall är det bara att packa väskorna och flytta tillbaka.” Obehagligt är det att det enda svenska parti som vågar säga något liknande också säger en massa skräp som är främlingsfientligt på riktigt och faktiskt på sikt vill avskaffa invandringen.

Och nu är det tillbaka till avhandlingen, som skall upp på slutseminarium den 13 februari. Här skall jag dela med mig av en mening som i dagsläget återfinns i manusets inledning och som givetvis förefaller vara helt absurd: “The starting point for this study is not a mere fascination for tin foil.” To be continued…

Margot Wallström och skendemokratin
– i klartext

I en post den 2 oktober förra året kommenterar jag en video som HAX postat där Margot Wallström intervjuas av BBC Newsnight’s Gavin Esler. En anonym bloggläsare har skrivit ut intervjun och HAX har postat den på sin blogg med tydlig instruktion att sprida den. Här kommer därför en kopia:

Gavin Esler: …and I’m joined now from Brussels by Margot Wallström, vice president of the European Commission. And your boss, José Manuel Barroso said that the treaty isn’t dead, the treaty is alive. Can you explain to voters what they have to do to kill it?

Margot Wallström: (3s pause) I think, first of all, if we are serious about democracy I think we have to understand why the Irish people voted no. That must be, sort of, the first stage, and this is what the Irish, and what we will contribute to, to do until the heads of states and governments meet.

GE: Presumably they voted no because they don’t like the treaty, but you boss is saying…

MW: Well, you don’t know that!

GE: …will go on. I’m just asking you: what would they have to do not to have it?

MW: I think you just have to find out and that the Irish government will make the analysis and we will also, through the Eurobarometer, try to find out more.

GE: …but are there anything?

MW: …exactly as we did after the French and the Dutch votes as well. And the answers were very different actually, if you compare what the voters in France and in the Netherlands said, so thats the…

GE: Well they said no! … but is there anything voters could do…

MW: …first stage and then they’ll have to discuss what to do.

GE: But is there anything voters could do to get rid of this treaty? …in a democracy?

MW: In a democracy, then you listen to the concerns, and you see is there anything we can do to meet those concerns? What, exactly, was it that they were worried about and made them say no?

GE: …but you see…

MW: And the political leaders have invested so much political capital and time and energy to try to get a new machinery, to make the EU work better. So ofcourse they will not give up easily. They will try to find…

GE: …right…

MW: …a way forward because we need to make it more democratic and more open… and more effective.

GE: …but do you see, the fundamental problem here is that many voters throughout Europe think that the EU is an undemocratic imposition. And they don’t object to membership of the EU, they just object to the way it’s been run and things are imposed on them. And when voters say no you say we gonna go on and on and try find a way to make you say yes.

MW: No. I think that what we have done here is ofcourse that member states decide themselves on how they want ratify a new treaty. All the leaders have ofcourse signed up to this particular treaty and in Ireland, according to the national constitution, they have to have a referendum. And if there is 18 member states having said yes…

GE: Without asking the voters!

MW: …and one member state said no, then I think all member states will want to have a say in all of this and ofcourse you have to analyze why there was a no. Is there anything we can remedy? Is there anything that can be corrected? And that analasis has to take place first of all.

GE: But to go back to the point: for the voters, the only voters that have had a say on this treaty. The only ones, the Irish voters. Very intelligent, very well informed people. Quite a big turnout. They said no and yet the process still goes on. So therefore… That is absolutely what people mean by the democratic deficit.

MW: But lets leave it to the leaders to discuss whats to do in a situation like this. And remember, the problems, they have not gone away because the Irish have said no. The problems of a european union with a democratic deficit, with a number of new challenges, with 27 member states and not 12, and with a machinery that was designed for 12 and not 27 the problems have not gone away. And this is still what we expect our political leaders to tackle. If we want to be effective fighting climate change or dealing with high oil prices then we better equip the European Union to do that. Effectively and more democraticly. And that was the starting point of this whole discussion and I think thats where we have to focus our efforts right now.

GE: Ok. Margot Wallström, thank you very much for joining us from Brussels.