“Det vetenskapliga beviset för guds existens”

På Newsmill skriver Roland Poirer Martinsson om guds existens och anför ontologiska, kosmologiska och teleologiska ‘bevis’ för densamma – med målet att ‘motbevisa’ ateisterna och (åter)upprätta gud som skapare och alltings upphov. Men den utomordentligt långa uppräkningen av kända forskares resultat och resonemang som skall anses leda till överväldigande bevisning i frågan leder i själva verket fram till ett tämligen meningslöst konstaterande: att det för Roland Poirer Martinsson och hans läsare och de flesta andra förutom forskarna han citerar framstår som obegripligt att en så sinnrik ’skapelse’ som världen kan existera alls. Otaliga är exemplen på det osannolika i världen och dess tillkomst: att exakt rätt mängd energi skulle orsaka tillkomsten av exakt rätt elementarpartiklar som deltar i exakt rätt kärnreaktioner och bildar exakt rätt grundämnen för att liv sedan kan uppstå. Och sen blir detta liv intelligent! Hawking och Hoyle, Penrose och Einstein, alla har de sneglat åt ‘övernaturliga’ förklaringar för universums uppkomst och existens. Roland Poirer Martinsson låtsas att detta är tillräckligt för att hävda med bestämdhet att gud existerar. Det påminner om René Descartes i tredje eller fjärde kapitlet av Meditations där han utför tankesprånget från etablerandet av sinnena som säkra informationskällor till utsagan “gud finns” fortare än Donald Rumsfeld associerade från 9/11 till Saddam Hussein.

Jag begriper verkligen inte hur big bang kunde hända, än mindre vad som fanns innan den hände. Skall jag vara helt ärlig förstår jag i själva verket inte ens vad som faktiskt hände i och med big bang. Men jag bryr mig likaledes föga om det. Steven Hawking et consortes är bra på att filosofera om sådant, och det är ju uppenbart så att lekmän som jag själv och Roland Poirer Martinsson skall akta oss för att försöka skapa sammanhang i kosmologins mysterier.

Men framförallt jag tar inte denna min oförmåga och otillräcklighet som intäkt för att hävda att en kraft existerar helt utanför mänsklighetens begreppsram som är upphov till allt jag ser omkring mig och till vilken jag kan lämna över allting som jag inte själv förstår, behärskar eller kan ta ansvar för.

Om Roland Poirer Martinsson är ute efter att etablera ‘gud’ som förklaring till det oförklarliga är det mig fullständigt egalt och han borde nöja sig så och framförallt borde han verkligen inte ta anstöt av att andra ser andra förklaringsmodeller och är nöjda och glada med det. Men jag råkar känna till att denne man är medlem av samma sekt som vissa delar av min familj och inom den sekten brukar man dra betydligt större växlar på guds existens än att använda den som förklaring till det oförklarliga inom kosmologin. Man brukar till exempel hävda att gud har direkta åsikter om en massa saker, som till exempel samlevnadsformer, och man brukar också uppvisa en förvånansvärt chauvinistisk inställning till människor med andra gudsuppfattningar – alltså inte gentemot ateister (som man normalt bara kan avfärda som förtappade) utan främst de med andra föreställningar om guds eventuella åsikter om till exempel samlevnadsformer – en inställning jag kallar förvånansvärd eftersom jag råkar ha läst de så kallat heliga texterna och känner till vad dessa människors gud faktiskt uppges ha predikat då han tog mänsklig gestalt. Vilket hade väldigt lite med kondomer och växthuseffekten att göra, kan jag intyga.

Det finns en hel del dumheter i Roland Poirer Martinssons artikel. Till exempel en naiv och banal vetenskapssyn som påminner om så kallad whighistorieskrivning i sin tro på framsteg och utveckling som en oantastligt linjär process med slutmålet att ha uppnått fullständig kunskap om allting. Snacka om demonisering. Men det är ju inte grejen, för missförstånd om vetenskapen finns det nästan lika många av som det finns missförstånd om religioner.

Det som är grejen är ju att Roland Poirer Martinsson och alla andra rabiata kristna fortfarande tycker att de ska tvinga på andra sin oansvariga livssyn precis så som rabiata kristna har gjort i tusentals år. De anser att deras och andras handlingar och val kan återföras på ett övernaturligt fenomen som ’skapat’ alltsammans och som har någon slags överprövande makt och som därigenom befriar människan från delar av hennes ansvar. Och de tycker att deras uppfattningar om allt möjligt – till exempel samlevnadsformer – är självklara och inte behöver vare sig rationella eller genomtänkta orsaker eller argument bara för att de menar att det är detta övernaturliga fenomens vilja. Löjeväckande. Men livsfarligt.

De som känner att de behöver tro på något övernaturligt bör naturligtvis göra det. Och jag skall inte hindra dem så länge de inte blandar in mig eller tar sin tro som intäkt för en massa dumheter. Roland Poirer Martinsson har jag hittills sett som en tämligen vettig person som förstår att skilja på privat trosuppfattning och politiska doktriner. Men när han försöker använda ‘vetenskap’ för att ‘bevisa’ att han har rätt i sin trosuppfattning och någon annan fel, då blir det än mer löjeväckande. Och livsfarligt.