Fjärde chansen för Amerika

Man vet att det har varit en bra vecka när USA har valt en afroamerikan till President och MFF har skickat GIF Sundsvall ur Allsvenskan. Man vet att det har varit en dålig vecka när Kalifornien röstat igenom ett konstitutionstillägg som definierar ut homoäktenskap och det svenska politiska etablissemanget kommit överens om att skriva om grundlagen efter sina egna kortsiktiga intressen.

Själva har vi varit i Amsterdam och roat oss i helgen. Det är mycket riktigt en stad med liberal hållning gentemot prostitution och cannabis, två saker som brukar kunna få sossar och konservativa att göra gemensam sak i världsmästerskap i moraliserande. Stilla undrar jag om det verkligen förekommer mer prostitution och marijuanarökning i Amsterdam än, säg, Stockholm. Lite trevligare är det i alla fall. Maxad bryggerikultur (glöm Heineken) och humana priser på krogarna. Välfungerande kollektivtrafik och enastående genomsnittliga engelskkunskaper.

För att det inte skall råda några tveksamheter om mina sympatier skall jag nu offentligen klargöra ett och annat: Ja, jag har varit tveksam till Obama, men jag har också sagt att jag antagligen skulle ha röstat på honom om jag fått. Ja, jag gillar John McCain och Sarah Palin. Och jag trodde att USA skulle välja McCain framför Obama. Men det var innan det gick upp för alla — inklusive mig — att Sarah Palin är en minst sagt problematisk person att ha i sitt följe. Främst eftersom det är lika enkelt för vänstern att få vansinniga påståenden om henne att fästa som det var för Bushkampanjen att göra något liknande med McCain i South Carolina våren 2000. Och så var det innan det börjat gå upp för alla — inklusive mig — att Barack Obama alldeles oavsett politiskt sakinnehåll har kapaciteten att förändra Amerika till det positiva. Det börjar bli dags för en ny sjuttioårsperiod. Som Lincoln på 1860-talet när republiken fyllde ungefär sjuttio år, som Franklin Delano Roosevelt på 1930-talet när republiken fyllde ungefär hundrafyrtio år, så kan Obama kanske på 2000-talet när republiken fyller ungefär tvåhundratio år. Jag fann en artikel som exploaterar ungefär samma mönster (och därifrån är bilden ovan).

En samling foton på flickr med valnatten hos Obama-familjen med flera gör en glad. Och denna skämtteckning. En annan teckning, i the Economist, är också rätt talande. Sammanlagt blir det väl en cocktail som manar till glädje, försiktighet och hopp samtidigt.

Ännu så länge har bara en sak med säkerhet hänt: USA har valt en afroamerikan till President. Det är fan inte så illa, men den andra champagneflaskan öppnar i alla fall inte jag förrän den 20 januari 2009.