MAX IV och ESS i forskningspropositionen
– den nakna sanningen

Efter dagens ganska långa pass på institutionen har jag nu lagat mat att bjuda gang of three på om en liten stund, men innan dess skall jag passa på att kommentera forskningspropositionens innehåll med avseende på European Spallation Source och MAX IV, som utlovat. Jag skall göra det enkelt för mig och plocka ut de nyckelmeningar som återfinns på olika ställen i proppen och helt enkelt tala om hur jag tolkar deras betydelse.

“Rådet prioriterar främst stöd till pågående samarbeten kring internationella faciliteter” (s 189). Så tolkar inte jag Vetenskapsrådets Guide till Infrastrukturen (pdf-länk), men det är ju naturligtvis en smaksak, i synnerhet om man är politiker. Helt utan andra överväganden kan ju en uppmärksam person inte undgå att notera att MAX IV förmodligen är den forskningsinfrastruktursatsning som rådet varit mest positiva till de senaste åren, och det väl underbyggt. Se t ex här, här och här (alla pdf-länkar).

“Utöver nämnda medel för infrastruktur för forskning till Vetenskapsrådet avser regeringen att i en tilläggsbudgetproposition för 2009 föreslå att medlen för infrastruktur för forskning till Vetenskapsrådet ökar med ytterligare 150 miljoner kronor att användas för del av finansiering av ett eventuellt värdskap för European Spallation Source (ESS)” (sid 190). Enkelt: Regeringen prioriterar ESS. Och visst, har man sagt att man skall stå för 30% av investeringen och 10% av driftskostnaderna om anläggningen hamnar i Lund, så är det ju inget man direkt skämtar bort när Annette Schavan, Xavier Darcos, Mariastella Gelmini, Lord Drayson, Cristina Garmendia och resten av Europas utbildnings- och forskningsministrar sätter sig vid bordet i Versailles i december.

“Vetenskapsrådet bör avsätta ytterligare medel till stora infrastruktursatsningar av sådana medel som står till styrelsens förfogande som en del av en samlad prioritering” (s 190). “Vetenskapsrådet bör inom de ramar som står till styrelsens förfogande finansiera en del av MAX IV” (s 194). Okej. Så om MAX IV skall bli av alls, så skall statens del av kakan finansieras av att Vetenskapsrådet flyttar pengar från sina övriga verksamhetsområden till den satsningen. Lycka till. Den gubben gick ju inte ens med MAX II i början på 90-talet, och då rörde det sig bara om fyrtio-femtio miljoner. Nu är det trots allt ett par miljarder vi snackar om. Eller kanske inte? “Anläggningen kan, i enlighet med förslaget från Vetenskapsrådet, drivas i form av ett bolag där svenska lärosäten och andra intressenter bör ingå som ägare” (s 194). Så universiteten skall betala! Med vilka pengar då? De som utlovats som förstärkning i denna proposition? Så tror man sig slå två flugor i en smäll bara för att sedan upptäcka att man i själva verket inte slagit någon av dem och att åtminstone den ena är en bålgeting.

“Vetenskapsrådet bedömer den totala investeringskostnaden till ca 2,6 miljarder kronor, varav dock ca 1 miljard kronor av byggkostnaden bör kunna finansieras som en årlig hyreskostnad och 700 miljoner kronor för instrumentering via användare och andra länder” (s 193). Så en miljard av investeringen skall betalas av MAX-lab i hyra. Med pengarna från driftsanslaget då som… nej just det, inte finns. Och var kommer Akademiska Hus in i bilden? Och att sjuhundra miljoner skulle komma från användare och utländska samarbetspartners, det leder — tro mig, jag skriver en avhandling om precis det här — bara till att dessa användare måste skriva ansökningar till Vetenskapsrådet för medel till dyrbar utrustning (och jag vet inte om KFI har några sjuhundra miljoner kvar att dela ut när de finansierat bygget av MAX IV med alla sina medel) och att de nordiska och baltiska länderna kräver garanterade andelar stråltid på anläggningen. Yes, man. Slänger man in några hundra miljoner så lovar jag att man vill ha något tillbaka. Så är det på ESRF, och så är det faktiskt på MAX-lab redan idag.

Sen kan man verkligen fråga sig varför inte Leijonborg och Honeth lägger korten på bordet och erkänner att de förväntar att halva kalaset ändå betalas av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. För det är nog den enda riktiga räddningsplankan för MAX IV just nu. EEn annan räddningsplanka är ju indirekt finanskrisen, kanske säger gänget i Versailles i december helt enkelt bara nej till ESS överhuvudtaget. Och då är ju MAX IV en skaplig avbytare att slänga in, om bara Allan Larsson kan svälja sin stolthet.

“Regeringen avser att utse en förhandlare med uppdrag att, i nära kontakt med olika intressenter, ta fram underlag för ett slutgiltigt beslut” (s 194). Senast regeringen gjorde det tog det tre år innan något som liknade något konkret kom ut av det. Och då hann det bli regeringsskifte emellan och projektet hade turen att bli en märklig pork barrel för ett svenskt latteliberalt parti med identitetsproblem. Vi kan inte räkna med att nästa regeringsunderlag innehåller ett parti som behöver en sådan eller ens är speciellt intresserade alls av forskningsanläggningar. Och den nuvarande har ju gjort sin märkliga prioritering.