11/10 2008


Världens mest uppblåsta?



En så kallad Nobel-vecka senare har världen begåvats med nio nobelpristagare till och som vanligt i vår lätt enfaldiga nyhetsdebatt rör diskussionerna mest om fredspristagaren är värd ett fredspris och vem litteraturpristagaren egentligen är. Det sistnämnda är skojigt eftersom ingen (utom jag) kan erkänna att de aldrig någonsin hört talas om litteraturpristagaren förr. Ingen vill ju vara mindre informerad än Horace Engdahl, det vore ju katastrof! Han representerar ju dessutom en slags snittsvensk på ett helt annat område, nämligen oinformerad och fördomsfull USA-kritik, så han får gärna stå modell för den svenska världsvana småborgerligheten. Fredspriset har visserligen varit ett instrument för uppvispande av vederbörligt och välbehövligt internationellt stöd för aktivister runt om i världen som verkligen behöver det (till exempel Martin Luther King Jr., 1964, Moder Teresa, 1979, Lech Walesa, 1983, Aung San Suu Kyi, 1991, Läkare utan Gränser, 1999) och ibland nästan lika vederbörliga tecken på uppskattning för människor som åstadkommit världsförbättrande saker (till exempel Dag Hammarskjöld, 1961, Nelson Mandela, 1993, Kim Dae-jung, 2002). Förra årets omstöpning av priset till en andra Oscarstatyett för Al Gore (“May I ask you Europeans, are your Norwegians crazy? What does the Nobel Peace Prize have to do with global warming? Did Al forge a truce in the war with the penguins?”) var emellertid bara en gång i raden då norska nobelkommittén ballat ur och förminskat betydelsen av nämnda vederbörliga pristagares insats till förmån för politiskt spektakel.

För att nu erbjuda ett tillägg till detta inlägg som hittills inskränkt sig till en slags diskussion om fredspristagaren är värd ett fredspris och vem litteraturpristagaren egentligen är skall jag kommentera fysik- och kemiprisen. De som alltså vid sidan av fysiologi/medicin är riktiga pris som (är tänkta att) ges som belöning och uppskattning för vetenskapliga bedrifter som “during the preceding year shall have conferred the greatest benefit to mankind” (enligt Alfred Nobels vilja). Utöver att inget av de två kriterierna (senaste året och största nytta för mänskligheten) normalt uppfylls har de vetenskapliga Nobelprisens publicitet och prestige flutit utanför alla breddar, och trots att prissumman är nära tio miljoner kronor per pris är betydelsen av dessa pris groteskt överdrivna. Som Dan Greenberg skriver på sin blogg:

“The case against the scientific Nobels is clear. They’re usually out of touch with the working realities of contemporary science, often arbitrary in their limitation to three awardees, oblivious of important fields of research, and sometimes plain wrong in their assessment of scientific validity.”
Årets fysikpris ges till exempel till upptäckter inom partikelfysiken som gjordes i början av sjuttiotalet och på vilka senare upptäckter (som redan fått egna Nobelpris) till del bygger. Gammalt damm som rörs upp, med andra ord. Och tro mig — just dessa trettiofem år gamla upptäckter är högst diskutabla ur nyttohänseende men samtidigt sammankopplade med den dyraste och mest prestigefyllda fysikdisciplinen någonsin. Inte fan skall man väl behöva bygga tjogvis med miljardmaskiner under flera decennier för att sedan inte få maximal utdelning i form av Nobelpris? I flera decennier framåt?

Årets kemipris verkar vara lite mer in touch med verkligheten. Och proteinet ifråga strukturbestämdes fullständigt 1996. På NSLS i Brookhaven, för att vara noggrann (Ormö et al (1996) “Crystal Structure of the Aequorea victoria Green Fluorescent Protein.” Science 273(5280): 1392-1395).

Sen undrar man såklart om det blir något ekonomipris alls i år. Men med fysiklogiken ovan överförd på ekonomipriset skall det väl snarast delas ut två eller tre, för att de skall vara på den säkra sidan.

Kommentarer
  1. Jag instämmer helt i kritiken om att de upptäckter som belönas med fysikpriset (ehuru synnerligen prisvärda upptäckter) ofta belönas alltför sent. I övrigt snackar Greenberg fullständigt skit. Han sammanfattar sin kritik i det stycke du citerar:

    The case against the scientific Nobels is clear. They’re usually out of touch with the working realities of contemporary science, often arbitrary in their limitation to three awardees, oblivious of important fields of research, and sometimes plain wrong in their assessment of scientific validity.

    För säkerhets skull låter han bli att ge några exempel från Nobelpris av någorlunda sent datum, utan nöjer sig med ett 59 år gammalt medicinpris, som så här i efterhand kanske inte var helt välbetänkt. Förlåt om jag inte är så imponerad av den argumentationen. Jag skulle nog kunna komma på ett par exempel till, möjligen av senare datum, men det är ändå ett mycket litet antal av alla pris som delats ut. Det är som att bedömma Pavarottis hela karriär utifrån den där gången för tio år sedan då han sjöng falsk på La Scala (tror jag det var).

    Kritiken om att man skulle vara helt omedveten om viktiga forskningsfält träffar också hörnflaggan. Det finns inget vetenskapligt pris som täcker in alla kända forskningsfält. De flesta täcker in ett enda, och är mycket smalare i sin definition än något av de vetenskapliga Nobelprisen, vilka på det hela taget täcker in i princip hela naturvetenskapen, och en del av ingenjörssidan också (även om man av olika anledningar — till stor del historiska, i efterdyningarna av det illa valda priset till Gustaf Dahlén). Att kritisera de vetenskapliga Nobelprisen för att de inte täcker samhällsvetenksaperna är lite som att gnälla över att det inte finns en Oscar för matlagning. Den som tycker att ett vetenskapligt pris saknas är välkommen att skapa ett. Vi har ju till exempel Fields-medaljen i matematik. Crafoord-priset i matematik, astronomi, biovetenskap, geovetenskap och polyartritforskning har till och med samma svenska kung som prisutdelare som Nobelpriset.

    Det enda som träffar någorlunda rätt i Greebergs magsura drapa är när han på slutet konstaterar att “Benefitting from the public’s bedazzlement with Nobel celebrity, petitions bearing the names of Nobel laureates are frequently thrust into public affairs, though on many issues that they address, they’re no more expert than other citizens. Armored by their prizes, they are generally immune to criticism.” På den punkten har han onekligen rätt, men det är knappast något som Nobelpriset i sig kan lastas för. Det är istället sådana här tramsigheter, parat med att ingen vill säga att kejsaren är naken: 61 Nobel Laureates can’t be wrong

    Skrivet av Dr M 11/10 2008
  2. Rättelse: Det föll visst bort en halv mening i parentesen. Så här skulle det stå:

    (även om man av olika anledningar — till stor del historiska, i efterdyningarna av det illa valda priset till Gustaf Dahlén — har varit restriktiv med sådana pris)

    Skrivet av Dr M 11/10 2008
  3. Skapa nya vetenskapliga pris? De kommer att bli lika uppmärksammade som en Oscar i matlagning. Missar du inte första stycket av Greenbergs bloggpost — mot bakgrund av vilket resten av hans “magsura drapa” är skriven? “Among the thousands of prizes for intellectual accomplishments awarded annually, the Nobels alone command front-page, prime-time notice.” Det är där och ingen annanstans grundproblemet ligger. Inget fel alls i att dela ut vilka priser som helst till vem som helst på vilka grunder som helst men Nobelprisen är — som jag antyder i rubriken — världens mest uppblåsta och det är vad som gör deras partiella godtycklighet och stundtals frånvarande verklighetsanknytning lite problematisk. En association kan med fördel göras till min uppfattning om monarkin och kungahuset: Det står enligt mig Carl XVI Gustaf och hans familj fullständigt fritt att kalla sig kung, drottning och hela baletten, att äga slott och sjutton sportbilar, att medaljera diktatorer och majorer, att ha ett sommarställe på Öland, men att han är “statschef” och har åtalsimmunitet, att hela baletten bekostas av skattemedel, och att han har dignitet i samhällsdebatten, det är problematiskt.

    Skrivet av Olof 11/10 2008
  4. Nejdå, jag missade inte alls inledningen. Däremot tycker jag inte att Greenberg anknyter till den. Hade hans text kritiserat just hur Nobelpriset blåses upp i det allmänna vetandet, och används för att rättfärdiga helt orelaterade saker, då hade jag också tyckt att den hade en viktig poäng. Det är bara det att mellan det inledande stycket och det avslutandet finns bara en just jämt ganska magsur och illa underbyggd kritik av själva priset. Det var det som var min poäng, att Greenberg har rätt i det han säger sig kritisera, men fel i det han sedan faktiskt säger. Visst är Nobelpriset uppblåst, men det är inte priset det är fel på.

    Och vad gäller andra vetenskapliga pris. Ja, det är ett problem att somliga andra pris inte får den uppmärksamhet de förtjänar, men återigen är det knappast något som Nobelpriset kan lastas för.

    Jag är ju själv republikan, men den diskussionen har knappast med det här ämnet att göra.

    Skrivet av Dr M 12/10 2008

Kommentera

Namn:

Epost:

URL:

Kommentar: