Deregulation. Deregulierung.
La déréglementation. Deregulace.
Η απορρύθμιση. Дерегулирование.
放鬆管制. رفع القيود

Jag som har lite sparpengar i en så kallad “trygg” fond, jag som på grund av okunskap och generella ovilja att gambla helst inte spekulerar alls med mina sparpengar, jag som förlorat ett par tusenlappar på att nyss nämnda “trygga” fond hade några miljarder i papper i Lehmann Brothers, jag som är idealist och väl känner konsumentens potentiella makt över etablissemanget och värderar den högre än medborgarens makt över staten, jag som alltid sätter friheten i första rummet, jag som är övertygad om den korrumperande effekten all makt har, jag som vill att marknaden på riktigt skall bestämma värdet på saker och ting, jag som tror att alla mår bäst av att fatta sina egna informerade beslut, jag som vägrar godta att majoritetens beslut är ‘bättre’ men förstår att jag ändå måste rätta mig efter det, jag som har illusionen att allt går att diskutera och överväga, jag tror faktiskt att det är regleringen som är boven i dramat i finanskrisen.

Reagans gamla devis om att “staten inte är lösningen på problemet, staten är problemet” är mig mycket kär och trots att den låter katastrofalt ihålig när den kommer från George W Bush var den nog faktiskt ihålig även när Reagan sa den. Reglering av marknader är en sådan där snabbfix som får mig att tänka på Trainspotting och pundarens resonemang att han bara behöver en sil till för att tända av, sen skall han sluta helt. Klart att man kan åstadkomma i princip vilken önskad effekt som helst med ett statligt embargo av något slag, uppbackat av det statliga våldsmonopolet. Men i längden fungerar det bara på oupplysta, dåligt informerade och ofria människor. Som i diktaturer. Eller förr, i det svenska kyrkväldet då den katastrofala svenska alkoholkulturen uppfanns av moraliserande maktgalna präster och övertogs politiskt av en beskattningsbesatt och lika maktgalen socialdemokrati som visserligen uppnådde snabba effekter med sina reformer på bland annat alkoholområdet men som på lång sikt bara sabbade.

Nuförtiden är vi upplysta och informerade och fria, åtminstone relativt 1946, 1968 och 1983. Det visar inte minst Johan Norberg som ger en väl sammanhållen och formulerad förklaring till hur den pågående krisen skapades av regleringar och inte av marknaden och sedan förklarar varför han är emot åtgärdspaketet. Som jag inledningsvis sa är jag okunnig på gränsen till ilitterat när det gäller ekonomi. Bland annat därför är jag också ödmjuk nog att nu inte ensidigt påstå att Johan Norberg har rätt. Bara att hans förklaring är (1) välkommen i ett klimat där de flesta verkar ha bestämt sig för att staten är ‘god’ och marknaden är ‘ond’ och den förra måste fixa den andra och helst behålla visst grepp så inte samma sak händer igen, en synnerligen onyanserad uppfattning, och (2) välunderrättad och välinformerad och (3) tilltalande för mig som liberal och tror att staten inte tillverkar pengar utan direkt och indirekt förstör dem.

Kom för övrigt ihåg vad jag nämnde inledningsvis. Jag har inte precis vunnit personligen på situationen. Ändå tror jag att mindre (ingen) reglering skulle varit bättre från början.