"Allt behöver inte vara sant, bara det är intressant"
27/9 2008
McCain eller Obama
Det börjar dra ihop sig. Efter nattens debatt mellan presidentkandidaterna — som förtjänstfullt gjorts tillgänglig i bild och text av New York Times i god bild- och ljudkvalitet — blev det plötsligt mycket påtagligt att det snart är dags för skifte i Vita Huset. Debatten var ganska dålig; ingen av de här båda är någon Reagan eller Bill Clinton. Men vem som helst av dem är tvivelsutan bättre än den här katastrofen Bush som kanske gjort mer skada för USA och världen än någon president före honom. Truman släppte visserligen en atombomb. Nixons hänsynslöshet i Vietnam kvalar bra in också. Men Bush har till skillnad från Truman och Nixon inte gjort något bra alls.
Detta presidentval är som vårt eget riksdagsval 2006 var. Vi ville till varje pris ha bort det vi hade, bryta med de senaste åtta årens katastrof, men det alternativ som stod till buds var ganska kasst. Reinfeldt och Obama påminner ju om varandra på det viset. Mysiga killar. Über-sympatiska. Balanserade. Men innehållet skiljer sig inte märkbart från vad vi redan hade och har, och är på det hela taget ganska dåligt.
Visst, Obama i Vita Huset blir bättre än Bush i Vita Huset, mycket bättre, inte minst för omvärlden. Så för oss i Sverige är det precis som med Reinfeldt — jämfört med det sittande alternativet en liten förbättring men mest ett undvikande av ytterligare försämring. Själv röstade jag ju på Centerpartiet 2006. Då gillade jag Fredrick Federley och Annie Johansson och naturligtvis Maud. Men Fredrick och Annie har ju sålt sina själar, och Maud har inte åstadkommit något alls. För mycket fläckar och för mycket av det gamla vanliga. Som nu. John McCain är en maverick och en liberal med många grundvärderingar jag delar, som till exempel frihandel och skattesänkningar. Och i likhet med Maud är han (jag menar, inkluderar en röst på honom en röst på) en mycket duktig och tilltalande kvinna. Men det kommer att bli för mycket fläckar och för mycket av det gamla vanliga om han blir president. Så vad gör man? Man gör väl som jag gjorde 2006: Inget vidare väsen annat än i form av kritik mot den sittande regeringen. Inget aktivt, högljutt ställningstagande. Men man går och röstar till sist på det alternativ som är minst dåligt, just för att det är minst dåligt. Nu får jag ju inte rösta i det amerikanska presidentvalet. Hade jag fått det skulle jag nog — när allt kommer omkring — röstat på Obama. Men egentligen inte av någon annan anledning än den jag hade 2006: att jag tog ställning mot det sittande svinet.
Att dyslektiker kräver att bli svensklärare, att folk inte kan titta åt ett annat håll om det ligger en bibel på hotellrummet, eller att det ropas efter krisgrupper när en båt gått på grund tre meter från stranden i enmetersdjupt vatten och alla fått ta sig i land vadande, sånt får man stå ut med i Sverige anno 2008. Samt den här insändaren i DN:s etikettfråga med Magdalena Ribbing:
“Jag som vänsterhänt har dock alltid känt mig en smula kränkt över att alltid behöva byta sida på besticken och då jag dukat har jag nästan undantagslöst missionerat för gaffel till höger, kniv till vänster. Är det inte dags att vi i jämställdhetens tidevarv förändrar vår attityd och erkänner att det finns vänsterhänta i samhället och att de är lika mycket värda som högerhänta? Är det inte dags att införa ett neutralt sätt att placera besticken?
Lyckligtvis finns det lite vett kvar på DN. För Magdalena Ribbing svarar:
“Ja, du gör som du vill förstås - men ditt resonemang låter dumt. Ingen vettig människa anser att högerhänta är mer värda, de är bara fler än vänsterhänta.”
Deregulation. Deregulierung. La déréglementation. Deregulace. Η απορρύθμιση. Дерегулирование. 放鬆管制. رفع القيود
Jag som har lite sparpengar i en så kallad “trygg” fond, jag som på grund av okunskap och generella ovilja att gambla helst inte spekulerar alls med mina sparpengar, jag som förlorat ett par tusenlappar på att nyss nämnda “trygga” fond hade några miljarder i papper i Lehmann Brothers, jag som är idealist och väl känner konsumentens potentiella makt över etablissemanget och värderar den högre än medborgarens makt över staten, jag som alltid sätter friheten i första rummet, jag som är övertygad om den korrumperande effekten all makt har, jag som vill att marknaden på riktigt skall bestämma värdet på saker och ting, jag som tror att alla mår bäst av att fatta sina egna informerade beslut, jag som vägrar godta att majoritetens beslut är ‘bättre’ men förstår att jag ändå måste rätta mig efter det, jag som har illusionen att allt går att diskutera och överväga, jag tror faktiskt att det är regleringen som är boven i dramat i finanskrisen.
Reagans gamla devis om att “staten inte är lösningen på problemet, staten är problemet” är mig mycket kär och trots att den låter katastrofalt ihålig när den kommer från George W Bush var den nog faktiskt ihålig även när Reagan sa den. Reglering av marknader är en sådan där snabbfix som får mig att tänka på Trainspotting och pundarens resonemang att han bara behöver en sil till för att tända av, sen skall han sluta helt. Klart att man kan åstadkomma i princip vilken önskad effekt som helst med ett statligt embargo av något slag, uppbackat av det statliga våldsmonopolet. Men i längden fungerar det bara på oupplysta, dåligt informerade och ofria människor. Som i diktaturer. Eller förr, i det svenska kyrkväldet då den katastrofala svenska alkoholkulturen uppfanns av moraliserande maktgalna präster och övertogs politiskt av en beskattningsbesatt och lika maktgalen socialdemokrati som visserligen uppnådde snabba effekter med sina reformer på bland annat alkoholområdet men som på lång sikt bara sabbade.
Nuförtiden är vi upplysta och informerade och fria, åtminstone relativt 1946, 1968 och 1983. Det visar inte minst Johan Norberg som ger en väl sammanhållen och formulerad förklaring till hur den pågående krisen skapades av regleringar och inte av marknaden och sedan förklarar varför han är emot åtgärdspaketet. Som jag inledningsvis sa är jag okunnig på gränsen till ilitterat när det gäller ekonomi. Bland annat därför är jag också ödmjuk nog att nu inte ensidigt påstå att Johan Norberg har rätt. Bara att hans förklaring är (1) välkommen i ett klimat där de flesta verkar ha bestämt sig för att staten är ‘god’ och marknaden är ‘ond’ och den förra måste fixa den andra och helst behålla visst grepp så inte samma sak händer igen, en synnerligen onyanserad uppfattning, och (2) välunderrättad och välinformerad och (3) tilltalande för mig som liberal och tror att staten inte tillverkar pengar utan direkt och indirekt förstör dem.
Kom för övrigt ihåg vad jag nämnde inledningsvis. Jag har inte precis vunnit personligen på situationen. Ändå tror jag att mindre (ingen) reglering skulle varit bättre från början.
Arbetslivsinstitutet, Arbetsmarknadsstyrelsen/ Arbetsmarknadsverket, Djurskyddsmyndigheten, Ekonomiska rådet, Institutet för psykosocial medicin, Insättningsgarantinämnden, Integrationsverket, Länsarbetsnämnderna (20 myndigheter), Lärarhögskolan i Stockholm, Nämnden för offentlig upphandling, Registernämnden, Valideringsdelegationen, Överklagandenämnden för totalförsvaret, Räddningsverket, Krisberedskapsmyndigheten, Styrelsen för psykologiskt försvar, Verket för förvaltningsutveckling, Special- pedagogiska institutet, Specialskolemyndigheten, Myndigheten för skolutveckling, Nationellt centrum för flexibelt lärande, Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning, Statens ljud- och bildarkiv, Statens kärnkraftsinspektion, Statens strålskyddsinstitut, Regionala lantmäterimyndigheter (21 myndigheter), Verket för näringslivsutveckling, Institutet för tillväxtpolitiska studier, Glesbygdsverket, Stängselnämnden, Handikapp- ombudsmannen, Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, och Läkemedelsförmånsnämnden.
Det är ju en bra början. Själv har jag givetvis en egen önskelista:
Alkohol- och läkemedelssortimentsnämnden, Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet, Nationellt centrum för flexibelt lärande, Myndigheten för Kvalificerad yrkesutbildning, Folkbildningsrådet, Överklagandenämnden för högskolan, Myndigheten för Sveriges nätuniversitet, Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete inom EU, Internationella programkontoret för utbildningsområdet, Statens veterinärmedicinska anstalt, Statens utsädeskontroll, Statens växtsortnämnd, Veterinära ansvarsnämnden, Styrelsen för samefonden, Fastighetsmäklarnämnden, Resegarantinämnden, Miljömärkningen Svanen, Hanaholmens kulturcentrum för Sverige och Finland, Stiftelsen framtidens kultur, Svensk-norska samarbetsfonden, Bokbranschens finansieringsinstitut, Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur, Nämnden för hemslöjdsfrågor, Rådet mot skadliga våldsskildringar, Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Medlingsinstitutet och Rymdstyrelsen.
Och så givetvis Försvarets radioanstalt, Vinnova och Malmö Högskola.
Via DN får jag idag reda på att staten inte bara indirekt finansierar diktatorsälskarna som kastade sten i Malmö i fredags utan att de också indirekt tillåter “aktivister” att slå sönder saker och folk. Polisen har ju till del slutat bry sig om en hel del grova brott som misshandel på gränsen till mordförsök och istället ägnar de sig åt hetsjakt på narkomaner och folk som cyklar utan lyse. De är snälla nog att i förväg varna var deras fartkameror sitter men de kan inte bete sig hövligt mot sina uppdragsgivare utan anser att det ingår i uppdraget att behandla folk respektlöst. Samtidigt låter de genom beordrad passivitet en massa snorungar slå sönder skyltfönster i Malmö. Och kasta sten på försvarslösa.
Jag vet inte vad som är värst: Att Malmös skattebetalare får betala för att våldsförhärligande vänsterslynglar har möte och vandaliserar stan eller att poliskåren — som skattebetalarna också har betalat för att skydda dem mot våld och förstörelse — låter det passera utan åtgärd.
Dagen efter att European Social Forum och Reclaim The Streets “urartade” i Malmö ser vi om tredje delen av Peter Birros fantastiska serie Upp till Kamp från förra året och förundras över att socialdemokratin efter sitt svek mot arbetarna, idealisterna och de radikala under sjuttiotalets början och allt som de därefter ställt till med fortfarande ses av vänsterfolk som det (näst) bästa eller minst dåliga alternativet i Svensk politik. Åsiktsregistreringen och kamperandet med storbolagen borde ha alienerat fyrtiotalisterna från socialdemokratin så till den grad att deras politiska kapital för all framtid och i alla kommande generationer var bränt. Men nej. Trots att det finns liberala alternativ (okej, kanske inte inom den svenska partipolitiken) som betydligt bättre liknar den solidaritets-, jämlikhets- och frihetskamp som de unga stod för vid tiden då Upp till Kamp utspelar sig så springer de före detta idealisterna hellre hem till Farbror Staten och dess pampar och utsugare. Tryggast och enklast så. Och om Göran Persson bara går i förstamajtåg och om moderaternas ledare bara pratar tillräckligt mycket dialekt så är man hemma också ideologiskt, tycker man, för ytan är så mycket viktigare än innehållet.
Men socialdemokratin har ju i och för sig blivit smartare och förstår att man kan manipulera och köpa de som inte låter sig kuvas. Vis av erfarenhet och luttrad av skandalerna. Genom att vara borgerliga i den politiska praktiken och hålla socialistretoriken vid liv kan de gå sin balansgång framåt mot högre löner för dem själva, bättre regeringsplan för dem att åka med till fotbollsmatcherna och flottare herrgårdar i Södermanland att bo i efter pensionen. Allt på vår bekostnad. Som Svenska Akademin (reggaebandet alltså) sjunger:
Det här är lagom, lite av varje, 2005 säg det här är Sverige. De håller kursen, de håller färgen. Lyxbostäder, natthärbärgen.
Jag brukar tycka att Magnus Betnér inte är en särskilt bra komiker men väl en skicklig samhällsdebattör — i det jag har sett av honom säger han helt enkelt saker som stämmer. Knappt några överdrifter eller förvanskningar, som annars brukar höra ståupparen till. Nu blir jag också via Johan Norberg uppmärksammad på en intervju med Betnér in DN På Stan, där killen levererar klockrent. Jag tänker citera helt oförblommerat nu. Magnus Betnér är så bra att det han säger förtjänar att stå för sig självt:
“Aftonbladet är ett av mina favorithatobjekt. Expressen också för den delen. (…) Det är en sådan dubbel moral. Jag skulle ha mer respekt för dem om de sa ‘vi vill sälja så många tidningar som det bara går, här är bilder på döda barn’. Nu låtsas de i stället som att de gör något annat, med en underton av moral.”
“Jag tycker att det är olyckligt att man ska dela upp folk i höger och vänster. Om man tycker väldigt höger i vissa frågor, och vissa [sic] vänster i vissa, var hör man hemma då? Jag vill ha ett riktigt liberalt parti. Som tar frågorna om individens frihet, yttrandefrihet och religionsfrihet på allvar och som låter folk bestämma över sig själva. Som lägger ner alla svenska myndigheter och slutar stifta lagar om hur folk ska leva. Ett sådant parti vill jag ha.”
“Jag tycker att det ska finnas skattebekostad sjukvård, utbildning, infrastruktur, polis, försvar. De stora samhällsnödvändiga funktionerna, Folkhälsoinstitutet är det bara att lägga ner. Och Vägverkets halva verksamhet är bara bullshit. En nollvision som man inte gör ett skit för att uppnå. Menar man allvar är det bara att sätta upp lysen, mitträcken och att bredda alla vägar så att ingen kan krocka. I stället håller man på med bälten. Det är ingen som överlever tack vare bälte. Ändå är det där man lägger insatsen.”
Sen är det ju i sammanhanget nästan oundvikligt att citera samme man när han enligt HAX under FRA-demonstrationen i förrgår kommenterar att det var mest vänsterfolk som deltog i demonstrationen:
“Kul att det är så många här. Från så många olika håll och olika organisationer. Ok, mest vänster. Men de andra är väl på jobbet..”
Och innan fler går i taket: Läs hans egna förtydligande av det där med bilbälten innan ni skriver något argsint.
Och som en uppföljning dagen efter skall jag lite kort dela med mig av ett länktips. Elise Claeson skriver i SvD om Sarah Palin och “fel sorts kvinnor”:
Därför är framgångsrika högerkvinnan Palin från arbetarklassen så provocerande. Hon visar att det feministiska vänsterprojektet inte behövs för att hjälpa kvinnor att bli jämställda. Kvinnor kan erövra makten alldeles av sig själva. En hockeymamma från landet, som aldrig gått på genuskurs och aldrig hört talas om Underordningen kan ta sig fram i maktens korridorer. With a little help from family and friends.
I USA är sådant fullt möjligt. Där lämnas människorna i fred i sina hem, byar, småstäder och delstater, skyddade av konstitutionen mot statens klåfingrighet. Jämställdhetsministrar och genuspedagoger lyser med sin frånvaro. Ändå är USA världsledande på kvinnor med makt i samhället. Sådant svider i skinnet på genus-Sverige. Därför ska Palin fulas ut. Annars kan ju svenska hockeymammor få för sig att de kan bli något, av egen kraft. Och en framtida svensk Sarah Palin kan få för sig att lägga ner alla onödiga och dyra genusprojekt.
Demokratiska partiet hade chansen att nominera en kvinna till presidentposten, en kvinna som dessutom är kompetent och som jag länge hyst en viss kärlek till. När det visade sig att det finns andra kompetenta kvinnor — som dessutom är republikaner! — och att en av dem nominerats till backup-planen i Vita Huset så blir ju givetvis demokraterna vansinniga. Det är ju vi som går i bräschen för jämställdhet, jämlikhet och pluralism! Eller som tecknaren Henry Paine formulerar det:
(Via Dick Erixon)
Sarah Palin är stockkonservativ. Hon är mot aborträtt, mot rättigheter för homosexuella, glad för vapen och anhängare av dödsstraffet. Fasansfulla åsikter. Men vad man ofta glömmer i den svenska “analysen” av amerikansk politik är att presidentvalet 2008 inte handlar om de frågorna. Det finns ett supreme court-beslut, Roe v Wade, som garanterar kvinnors rätt till sina egna kroppar, inklusive abort. Det finns delstater (Massachusetts och Kalifornien) där homosexuella par vigs dagligen. Den federala regeringen kan inte hindra det, och kan heller ej göra till eller från för utvecklingen på området i de övriga 48 staterna. Rätten att bära vapen är — visade det sig nyligen — en konstitutionell rättighet och där gör presidentens åsikt i frågan ingen skillnad. Dödsstraffet är också sedan länge en angelägenhet för delstaterna och inget annat.
Okej. Knäckfrågorna då? Kreationism i allmänna skolor? Sarah Palin säger:
“Teach both. You know, don’t be afraid of information. Healthy debate is so important, and it’s so valuable in our schools. I am a proponent of teaching both.”
“I don’t think there should be a prohibition against debate if it comes up in class. It doesn’t have to be part of the curriculum.”
(Anchorage Daily News, 26/10 2006)
Irakkriget? Javisst, hon var och är för det, men jag säger som jag brukar: Om Obama hade suttit i senaten 2003, hur hade han röstat då?
Så on the issues är Sarah Palin inget vidare. Men jag, som inte kallar mig feminist men tycker att det är fullständigt elementärt med lika rättigheter och möjligheter och skyldigheter för kvinnor och män och för alla, och som är man och väntar tappert på att fler kvinnor kommer in i politiken och det offentliga och börjar dela med sig av sina erfarenheter, sina kunskaper och sina tilltalande framtoningar, jag sätter tvivelsutan Sarah Palin framför Joe Biden. Valet står förvisso främst mellan Obama och McCain och där har jag inte tagit ställning än. Men Sarah Palin har, sina brister till trots, mitt fulla stöd. Ta en titt igen på hennes tal på republikanernas konvent, så kanske även du blir övertygad:
Fler sådana kvinnor och världen blir ett bättre ställe. Och om man vill vara lite syrlig kan man ju säga som i the West Wing när en ung republikansk tjej (Ainsley Hayes) får ett jobb i Vita Huset: Om man skall vara republikan, så skall man åtminstone vara vacker.
Så idag var det då dags för startandet av the Large Hadron Collider. Tidningarna verkar ju skriva en massa skräp, och Magnus (eller Dr M som han ju kallar sig numera) har hittat vad som verkar vara det värsta exemplet. Föga förvånande är det i Expressen. Men Magnus skriver också en massa bra saker om LHC som jag rekommenderar varmt. En annan rekommendation är PhD Comics kommentar till händelsen i tvådelar. Det räcker som kommentar idag. Jag återkommer när de faktiskt producerat lite ny fysik i Geneve.
Hade det varit ’stir-fried eggs with wikipedia’ så hade det varit när jag äter frukost en helgmorgon och läser om något spännande på min älsklings-informationssida.
Den som förstår danska uppmanas att läsa originaltexten och gärna granska min mycket förkortade, sammanfattande översättning.
Huvuddragen i det som skrivs är att en ny härskande klass av statstjänstemän utnyttjar arbetarna mer än kapitalisterna och bygger sig en tankehegemoni som försätter befolkningen i ett konstant tillstånd av otillfredsställelse vilket förenklar den härskande klassens oinskränkta pådyvlande av sina tjänster på befolkningen. Följden är enkel: kostnaderna blir till slut större än vinsterna. Var nu denne Jørgen Dich “borgerlig”? Nej. Han skriver explicit i sin bok att han inte tror på kapitalismen. Han är för generell fördelningspolitik såsom folkpension och progressiva skatter. Men han är en ilsken motståndare till det växande antal gratistjänster som erbjuds borgarna, skattefinansierade och levererade av det offentliga, och förespråkar därför istället avgifter på en mängd områden som till exempel utbildning och sjukvård, för att undvika överutnyttjande.
Det finns väl ingen naturlag, undrar Ågerup retoriskt, som säger att man som vänsterorienterad ska förespråka att skatterna från låginkomsttagare skall finansiera gratistjänster åt höginkomsttagarna? Dichs bok representerar något som idag är totalt frånvarande på den politiska vänsterkanten: kritik av den offentliga sektorn.
Utan att ha läst boken utan bara Ågerups artikel måste jag säga att jag inte bara känner väl igen mycket av det som presenteras som Jørgen Dich’s analys. Jag har alltid ifrågasatt att höginkomsttagare får barnbidrag och att det finns moms på livsmedel. Jag förstår inte varför inte förmögna kan få betala för sjukvård på privata inrättningar så att de allmänna sjukhusen kan ta hand om de som inte har råd. Jag undrar varför studentbostadsmarknaden i Lund och på många andra ställen i praktiken är monopoliserad och de ‘marknadsmässiga’ hyror studenter betalar subventioneras av bostadsbidrag.
Vem förtrycker låginkomsttagaren i Sverige idag? Kapitalisterna som anställer? Möjligen i vissa fall. Men framförallt staten, som med sina skatter på allt inklusive sådant låginkomsttagare konsumerar mycket av omfördelar åt fel håll och med sina regler och förbud hindrar folk från att njuta lite av sina liv. Vem tror ni lider mest av höga momssatser? Ja, det är i alla fall inte de som tjänar så mycket pengar att de har råd att köpa hur mycket de vill av vad de vill ändå. Vem tror ni lider mest av regler och förbud? Ja, det är i alla fall inte de som tjänar så mycket att de har råd att emigrera till ett mindre reglerat land eller åtminstone åka dit på semester precis när de vill.
Marx uppmanade de förtryckta samhällsklasserna att resa sig mot sina förtryckare. Vad är orsaken till att jag — som ständigt uppmanar till samma sak om än i andra ordalag — inte kallar mig marxist? Helt enkelt för att vänstern blir vansinniga då. Vänsterns anser sig ha tolkningsföreträde och trots att de i Sverige idag röstar på ett parti vars ordförande har en årslön på 1512000 kr (för att nämna något) kör de fortfarande med sin unkna och onyanserade klass-retorik. Jag talar om inkomsskillnader och hur staten faktiskt förtrycker många som har det svårt.
Nej, jag är inte “marxist”. Annat än i just den nyss nämnda bemärkelsen. Men det anser jag inte är tillräckligt för att lägga en hel “-ism” på min tankevärld. Och jag har ju säkert gjort något någongång som skulle kunna kallas “borgerligt” (till exempel läsa tidningarna jag länkar till i första stycket) men det är inte tillräckligt för att jag skall vara “borgerlig”. Jag kallar mig visserligen “liberal”, men det gör enligt uppgift Jan Björklund också och vi har inte mycket gemensamt. Jag är “libertarian” för jag sätter alltid individens frihet främst. Det betyder inte att jag alltid vill avskaffa offentliga skolväsenden, som någon föreslog i en kommentar någonstans.
Jag förespråkar nyanser. Det saknar vänstern oftast.
Okunskap: kan förvandlas till fakta om man bara vill
Ja, som bekant startar de monstret i Meyrin utanför Geneve om sex dagar och det verkar bli ett litet hallå iallafall — inte ett djävla hallå men ett litet. Aftonbladet gör dock något alldeles extraordinärt av det hela och publicerar en artikel på hela 608 ord (exkl rubrik och ingress) och man får väl ändå säga att trots grodor som att Higgsbosonens “existens är nödvändig för forskarna” (påminner om Leon Ledermans klyftiga svar på frågan om vad det hela skall vara bra för — utan den finns ingenting, alltså är den bra) är artikeln tämligen informativ. Sen kan man ju i sin intellektuella elitism efterfråga lite kälkritik och analys, som till exempel att Aftonbladet följer upp Bengt Lund-Jensens (prof i partikelfysik vid KTH) utsaga om att trots att LHC kostat 30 miljarder totalt så ” blir faktiskt inte summorna så stora” om man slår ut det över tid och “betänker att kostnaderna har fördelats mellan många länder”. Upplysningsvis betalar Sverige i närheten av 150 miljoner kronor till CERN årligen och har gjort så den senaste tioårsperioden. Jag påstår inte att det är någon jättesumma men det vore ju kul för allmänheten att veta om när det nu är sådant hallå om det här.
Allmänheten, ja. De har ju naturligtvis kommenterat artikeln ymnigt. Jag tänkte referera dem här, men det spårade ur. Maken till dumheter får man leta efter. Och plötsligt begrep jag i ett slag varför Aftonbladet är en så katastrofalt undermålig tidning. Detta är nämligen deras läsarunderlag och detsammas bildningsgrad.
I bloggosfären länkar folk hej vilt till artikeln. De flesta har hakat på svarta hål-grejen. Överhuvudtaget har många svårt att skilja på rymdforskning och partikelfysik. Många är fascinerade vad de tror är människans förmåga att bygga en maskin som ger svar på alla frågor. Någon enstaka gör också den uppenbara referensen till svaret på livets gåta i Liftarens Guide till Galaxen. (Kul om det visade sig finnas 42 Higgsbosoner förresten). Väldigt få av de som bloggar om Aftonbladets artikel är fiffiga nog att gå till källorna och surfa in på CERN:s webbsida, och de som gör det ignorerar all kunskap där finns.
Okunskap. om man inte riktigt vet är det så skönt att ta till lite okunskap. Kan förvandlas till fakta om man bara vill. Okunskap.
John McCain valde den 44-åriga abortmotståndaren Palin, guvernör i Alaska, bland annat för att få med sig hårdfört kristna väljare.
Sådant språk, att reducera en populär kvinnlig politiker till 44-årig abortmotståndare och hennes kvaliteter till att kunna attrahera “hårdfört kristna väljare”, anstår tydligen statstelevisionen som i reklamkampanjer nära dig i parti och minut skrytsamt låter påskina att de är oberoende — eller som reklamkampanjen uttryckte det — “fri television”.
Enligt uppgift stannar det inte vid det. Källor gör gällande att Rapport visade ett nyhetsinslag ikväll där budskapet var att Sarah Palin borde tackat nej till vicepresidentkandidaturen av hänsyn till sina barn. (Jag har inte sett det, har som bekant ingen tv och det däringa SVT play fungerar ju inte särdeles bra. Således skrivs detta med viss reservation, men poängen går ej förlorad för det.)
SVT glömde visst att Barack Obama också har barn. Nej, förlåt, de negligerade det. För han är ju man.
Nästa person som hävdar att Sverige är ett jämställt land eller att SVT är oberoende kan redan nu börja fundera på den trovärdighetskris som borde — om det inte vore för pseudojämställdhetslandet Sveriges medielogik — ha infunnit sig redan när en sådan tanke började tänkas i vederbörandes huvud.
Böcker jag läser, nyligen läst eller snart skall läsa
Björn Kumm: Che |
Steven Shapin: The Scientific Life |
Lillian Hoddeson, Adrienne Kolb, Catherine Westfall: Fermilab: physics, the frontier and megascience |
Ayn Rand: Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla |
Vaclav Havel: To the castle and back |
Anders Edwardsson: En annorlunda historia
Favoriter i iPoden
The Jam: All Mod Cons |
Billie Holiday: Lady in Satin |
Europa Lige Nu (Danmarks radio 1) |
The Pitchfork 500 |
Talk of the Nation från NPR News |
It's all politics från NPR News |
Nordegren i P1
"We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness.
That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed, That whenever any Form of Government becomes destructive of these ends, it is the Right of the People to alter or to abolish it, and to institute new Government, laying its foundation on such principles and organizing its powers in such form, as to them shall seem most likely to effect their Safety and Happiness. Prudence, indeed, will dictate that Governments long established should not be changed for light and transient causes; and accordingly all experience hath shewn, that mankind are more disposed to suffer, while evils are sufferable, than to right themselves by abolishing the forms to which they are accustomed. But when a long train of abuses and usurpations, pursuing invariably the same Object evinces a design to reduce them under absolute Despotism, it is their right, it is their duty, to throw off such Government, and to provide new Guards for their future security."
Live traffic map
Klicka på kartan för mer detaljer!
Sidan är optimerad för alla webbläsare utom Explorer.
