Vem står på tur att kläs av?
För den som inte snappat upp det än: Johan Norberg och Boris Benulic — som förtjänstfullt klätt av Naomi Klein i sitt svar på den tragiska tegelstenen Chockdoktrinen — har utmanat sju journalister (Ann Charlott Altstadt, Aftonbladet, Jan Arnald, Ulrika Kärnborg, Sverker Lenas och Stefan Jonsson, DN, Katrine Kielos, Expressen samt Per Wirtén, Arena) på debatt om boken Chockdoktrinen. Dessa sju har enligt Norberg och Benulic skrivit gillande och okritiskt om Kleins bok och de har allstå utmanats på debatt om innehållet. Dels idag i Studio Ett. Ingen ställde upp. Dels på bokmässan. Det skulle kunna bli hur kul som helst. Och vilken djävla rävsax de sitter i! Om någon av dem ställer upp kommer den/de att tappa ansiktet utan dess like. I synnerhet Ulrika Kärnborg som innan hon ger sig in i någon debatt alls borde läsa min lista med Nobelpristagare som faktiskt verkat med direkt stöd av diktatorer. Om de inte ställer upp kommer de visserligen att befästa gammalmedias grepp om vissa delar av samhället, för det är bara gammelmedia som kan tiga ihjäl en sådan här sak och fortfarande ha sina läsare kvar. Och i mina ögon kan dessa Naomi Kleins hovnarrar inte sjunka lägre, så det har ganska liten betydelse för mig om de vägrar ställa upp. Mattias Svensson skulle förvisso vara härlig att se i kycklingdräkt på Bok- och bibliotek i Göteborg. Nästan så man skulle åka dit bara för det.
Tidigare poster om Naomi Kleins Chockdoktrinen och relaterat: här, här och här.
Och om någon undrar: Ja, jag har läst den.
Naomi Klein skulle vara ett bra exempel på din egen devis: Allt behöver inte vara sant, bara det är intressant
Ja, så är det ju. Problemet är att Naomi Klein sprider en massa vanföreställningar och lögner om väldigt viktiga och angelägna ämnen och problem istället för att behandla dem seriöst, vilket sannerligen skulle behövas. Samt att hon förtalar och smutskastar Milton Friedman på ett djupt osmakligt och osakligt sätt. Som den antisocialist och antikommunist jag är, har jag någonsin till exempel påstått att Karl Marx och Friedrich Engels är arkitekterna och konstruktörerna bakom Gulag, Kinesiska kulturrevolutionen eller Breshnevdoktrinen? Jämförelsen är tveklöst adekvat.
Och problemet med att sprida dessa lögner är att folk inte alltid har så nyanserade synsätt som du, Håkan, utan tror att allt som skrivs i tjocka böcker som har ett anti-amerikanskt eller anti-Bush perspektiv är sant och därför sväljer det med hull och hår. Om Kleins bok togs emot med en seriös diskussion vore det bra. Men de uteblivna svaren på Norberg’s och Benulic’s debattinbjudan visar ju att den diskussionen inte är intressant för de Klein-troende.
Tycker att du själv, precis som du anklagar Norberg för att göra, hemfaller åt ett något barnsligt debatterande när du angriper Naomi Klein och allt som hon någonsin berört. Jag förstår att du ogillar att hon angriper Friedman som framstår som en husgud på den här bloggen men jag skulle gärna se lite mer nyansering.
Ditt argument att Friedman inte kan vara en neoconservative eftersom han är liberal är exempel på nån slags semantiskt hårklyveri som bara leker med de etiketter som man märker sig själv och andra med. Med en liknande logik så skulle svensk politik kallas unipolärt socialistisk eftersom båda falangerna leds av sk arbetarpartier.
Jag erkänner villigt att jag inte har läst Chockdoktrinen utan bara kommit i kontakt med den genom intervjuer med Klein. Jag håller med om att hon ibland kan dra för stora växlar på osäkra fakta, ibland till förvanskningens gräns, men..
bokens budskap är inte desto mindre en behållning i sig. Att Bushregimen under förevändning av att bemöta katastrofer såsom 11:e septemberhändelserna lyckats genomdriva en politik som inte många amerikaner skulle gått med på om de inte fått bilden av en mångtusenhövdad arme av självmordsbombare som ville spränga varje amerikan i deras Wal-Marts och bowlinghallar uppmålad för sig är en läxa som är värd att ta till sig.
Taktiken att måla upp falska skrämselscenarier för att uppnå politiska resultat har redan använts för att invadera och ockupera Irak, för att stänga ute polska rörmokare eller genomdriva “avlyssning” gennom FRA lagen och mycket mer.
Det finns förvisso bättre källor än Klein (Ron Suskinds nya verkar intressant) och att trycka till dogmatiska kulturskribenter som Ulrika Kärnborg med anhang är ett ädelt syfte men jag tycker att det är viktigt att komma ihåg kärnan i Chockdoktrinen är att komma ihåg att granska sina ledare även när man känner sig rädd för omvärlden, accountibility in the face of fear helt enkelt (inte att Milton Friedman är antikrist, vilket jag inte har någon klar uppfattning om han är eller inte).
De neokonservativa är vidriga och om du anser att skillnaden mellan dem och mig som är liberal är ett kluvet hår så gör du dig skyldig till värre smutskastning än Naomi Klein. Sista stycket i din kommentar uppmanar till auktoritetstvivel och misstro mot makthavare vilket liberaler alltid hållit högt men vilket de neokonservativa försökt avskaffa och vänstern i många fall frivilligt upphört med. Naomi Kleins dito är selektivt och ofullständigt. Läs boken och återkom.
Ok, ta det lugnt.
Jag menade inte att neoconsevativim och liberalism låg endast var separerade med en hårsmån utan att din invändning behandlade semantiken (vilka epitet vi väljer att tillskriva oss själva och andra) istället för att föra ett resonemang med sakargument. Eller som Friedman själv uttryckte det: “I don’t really care very much what I’m called. I’m much more interested in having people thinking about the ideas, rather than the person.” (om att vara republikan och liberal).
Vad jag ville säga var att idén om chockdoktrinen är intressant och betydelsefull. Boken vill jag däremot inte köpa eftersom den innehåller för mycket trams. Man behöver absolut inte över 400s för att förklara idén om chackdoktinen. Det borde räcka med en snabb översikt av t ex Bush/Cheney-regimen och McCartyismen.
Undrar förresten vad Friedman skulle haft att säga om den nuvarade finanskrisen. Överreglerade marknader?