Man beskattar och reglerar så att vanligt folk med taskiga inkomster inte har råd att äta och dricka och njuta och må bättre. Tack för det, arbetarrörelsen!

Gårdagskvällen spenderades på Klostergatans Vin och Delikatess, en utmärkt restaurang mitt i Lund. Med visst mått av Morgan Pålssonskt dödsförakt tog jag råbiff till förrätt mitt i rötmånaden men jag mår fortfarande prima, det vill säga så prima som man mår dagen efter en handfull öl med mera. Vi satt vid ett bord på trottoaren och förutom stads- och länstrafik-bussarnas vansinnesfärder förbi på den lilla smala Klostergatan — vansinnesfärder som får gatans stenbeläggning att sätta sig och skapa höga berg och djupa dalar så att den måste göras om ungefär två gånger per decennium — var det mycket trivsamt och behagligt. Det jag undrar över är ju hur denna restaurang fått tillstånd av en annars synnerligen rigid tillståndsmyndighet i Lund att sätta ut stolar och bord på trottoaren utan inhägnad och ockuperande så stor plats av den redan smala promenadfilen. Jag minns så väl alla diskussioner (och svordomar) på en annan krog i Lunds innerstad där jag jobbade några år: Tillståndsmyndigheten hade detaljerade krav och synpunkter på precis allting när det gällde uteservering: Storlek och utbredning, exakta gränser, möblernas utseende, antalet platser, men framförallt inhägnaden som var tvungen att vara staket i solitt järn vilket naturligtvis inte är billigt att uppbringa.

Nu är ju Lund visserligen en sovstad i slutet på juli, det har jag mer än en gång fått erfara när min födelsedag har firats på olika barer i stan, och det var sannerligen inte mycket folk på Klostergatans Vin och Delikatess igår. Men jag är helt övertygad om att det kunde vara mer folk ute på restaurangerna och dess uteserveringar om inte allt som har att göra med god mat och dryck som serveras dig av någon annan var så omgärdat av skatter, avgifter, tillstånd, restriktioner och regler. Den djungel av tillstånd och den tunga börda av skatter som krögare dagligen får kämpa med har — jag kan inte se någon annan kausalitet — stor betydelse för den brist på uteliv och spontan interaktion som finns i Sverige jämfört med länder som Tyskland eller för all del Tjeckien. Det går att se på många sätt, men den eventuella fördel som finns av att mat och dryck är svindyrt på krogen (alltså att… få se nu… ja, kanske då att inte folk blir alkoholister av att sitta på uteserveringar… som om det skulle gå att hindra…) är ju obetydlig om man jämför med nackdelarna av det.

Till att börja med är det ju inte samhällsekonomiskt lönsamt att varenda djävel skall laga sin egen mat hemma varenda dag. De som är bäst på att laga mat skall väl laga mat åt den övriga befolkningen? Ja, naturligtvis inte alltid, men om folk aldrig får äta mat som är tillagad av ett proffs så går de ju miste om stora upplevelser och säkert också en hel del grundläggande nyttigheter. Kockar är ju trots allt utbildade också i näringslära och vet hur man komponerar en kompett måltid. Jag tror inte att fiskpinnar, snabbmakaroner och vitt formbröd är nyttigt att äta alls. Men det tenderar ju kanske att bli rätt mycket sånt om man aldrig lärt sig laga mat men tvingas göra det varje dag ändå. (Och då har jag inte ens nämnt Familjen Dafgård och Gorby’s.) Föreställ er att det fanns näringsriktig och god mat på en kvarterskrog, kanske ett par rätter att välja mellan, när man kommer hem från jobbet och har hämtat ungarna på dagis och är dödstrött, kanske till ett pris som åtminstone närmar sig vad det kostar att veckohandla på ICA Maxi och laga middag hemma? Skulle inte det vara förbannat trevligt och nyttigt och enkelt och hjälpa många familjer och andra med en liten bit i det häringa “livspusslet”? (Såklart måste då småbarnsföräldrarna inse att man kan ha med barn på krogen. Det är nog i och för sig det största hindret. Men det borde gå.)

Sen kan man ju undra om inte dåligheter som McDonald’s, sunkiga falafel, fettdrypande pizza och alla djävla baguetter på vitt bröd med majonnäsdressingar till viss del är så utbredda fenomen i den offentliga matsalen för att så låg kvalitet till så låg tillverknings- och tillagningskostnad är jämförelsevis väldigt lönsamt för vissa näringsidkare. Föreställ er att det fanns näringsriktig och god mat på en handfull ställen i stan, kanske ett par rätter att välja mellan, när man är på väg hem från jobbet och är dödstrött, kanske till ett pris som åtminstone närmar sig vad det kostar att trycka i sig en sunkig burgare och en halvliters läsk på McDonalds? Skulle inte det vara förbannat trevligt och nyttigt och enkelt och hjälpa många människor att bli lite gladare och må lite bättre?

Sen kan man ju för den delen fråga sig om inte fler och bättre restauranger och krogar i stan skulle göra något lite åt stadsmiljön i sin helhet. Om fler människor satt ute på trottoarerna och hade det trevligt i sommarkvällarna, skulle inte risken för en obehaglig stämning minska? Den faktiska gatubrottsligheten skulle till och med kunna minska av det. Folk skulle våga sig ut. Inklusive pensionärer som annars sitter inne och isolerar sig. Och stan skulle få liv och bli trevlig och gemensam. Det offentliga rummet skulle bli offentligt på riktigt. Föreställ er att det fanns fler trevliga miljöer att slå sig ner i med en tidning eller en bok eller gott sällskap, när man har varit hemma och vänt efter jobbet och är sugen på att ta ett glas (eller en kaffe för den som tror att man inte kan dricka ett glas en vardargkväll), kanske till ett pris som åtminstone närmar sig vad det kostar att hälla upp en coca-cola framför tv:n. Skulle inte det göra att folk umgicks lite mer istället för att lapa i sig en massa dumheter från tv:n varje kväll?

Och om man nu hemskt gärna vill så kan man ju anlägga ett klass- eller jämlikhetsperspektiv på det. Jag har inget emot att anlägga sådana perspektiv när det handlar om vilka möjligheter man ger folk genom en viss politik eller samhällsstruktur. Det finns en massa restauranger och krogar och uteserveringar. Men en god middag för två inklusive lite dryck kostar betydligt mer än vad till och med en som jag (skaplig inkomst, billig bostad, inga barn) har råd med mer än då och då på sin höjd. För de som har det välbeställt är det ingen konst. Är inte det förbannat taskigt? Att beskatta och reglera så att vanligt folk med taskiga inkomster inte har råd? Den tanken borde “arbetarrörelsen” tänka lite oftare. Så kanske de kan ge fan i att sabba så mycket i fortsättningen.