Jawohl, ich liebe alkohol! (Och kött)

Ikväll bär det av igen, den årliga semesterturen till Tjeckien inleds med Berlin Night Express, ett formidabelt nattåg som avgår från Malmö halv tio och ankommer Berlin 06.00 imorgon. Där väntar två dagars uppehåll innan vi tar oss an Tepilce och Plzen och pliktskyldigt avslutar med två nätter i Prag för att kunna besöka världens bästa restaurang. Jag bläddrade igenom guideboken för Berlin igår för att få lite överblick — sist vi var där klarade vi av det fantastiska DDR-museet och Förintelsemonumentet så i år har jag siktat in mig på den legendariska Tempelhof-flygplatsen och kanske Stasi-museet i Lichtenberg. I Teplice finns inget att göra utom att träffa våra kära vänner och bada men det är sannerligen inte fy skam. I Plzen finns sannolikt inte mycket att göra utom att besöka bryggeriet där världens äldsta ljusa lager fortfarande bryggs och i Prag… ja, har man inte gjort allt där?

Tro nu inte att jag beklagar mig här, tvärtom. Låt mig bara påpeka att detta hänger ihop med huvudintrycket man ständigt får om man öppnar en guidebok för en Europeisk stad: gamla vaser, slott och parker. Gamla vaser, slott och parker. Som om jag var intresserad av gamla vaser! Parker kan vara schysst att sitta och läsa i eller ha picknick. Guideböckerna för nordamerika som vi äger (New York och San Francisco) innehåller inga gamla vaser och inga slott. Gissa varför. I de böckerna får man istället reda på var Chinatown ligger, när Golden Gate-bron byggdes, vilka kvarter i The Village som har de schyssta jazz-klubbarna och var världens största skivaffär ligger. I Europa finns förvisso inga Chinatown, inga Golden Gate-broar, inget The Village och inte världens största skivaffär. Gissa varför. I Europa finns gamla vaser och slott och parker.

Så låt mig då en gång till berätta varför jag åker till Europa, utöver då att träffa kära vänner i Teplice. Mat. Och dryck. Imorgon kväll äntrar vi — om inget oförutsett inträffar — uteserveringen på Haus der 100 biere i Charlottenburg. Och för tio dagar får man känna på hur det är att vara i riktiga kulturländer, där moralism, skatter och förbud inte genomdrivits med samma frenesi som i Sverige. Där alltså det är möjligt att äta och dricka mycket och gott på en skön uteservering utan att bli ruinerad och utan att betraktas med misstänksamhet av omgivningen.

Det som är skadligt med goda alkoholhaltiga drycker och med fet mat är inte alkoholen och fettet utan att folk har så förbannat svårt att känna sig själva och sin toleransnivå. Det är den ohälsosamma relationen till alkohol hos svenska folket som orsakar alkoholproblem. Det är okunskapen och oförmågan till att ta eget ansvar och lära känna sina egna begränsningar. Och det skall egentligen inte behöva understrykas att statsmoralistiska pekpinnar som försäljningsmonopol, förljugna reklamkampanjer och sinnessjuka skattesatser bara bidrar till folks oförmåga att ta ansvar för sig själva och de i den närmaste omgivningen.