9/7 2008

Kalle Anka-landet: Narkotikakriget

Mattias Svensson gör mig uppmärksam på ytterligare en sak som den svenska staten — trots sitt enorma skatteuttag från medborgarna — inte klarar av att sköta i enlighet med realistiska prioriteringar. Sedan 1997 har antalet personer som dömts för narkotikabrott ökat med 94%. Av samtliga personer som dömdes för något brott 2006 dömdes 54% för narkotikabrott. Av de som dömts till fängelsestraff på fyra år och uppåt är 56% dömda för narkotikabrott. Siffrorna kommer såklart från en Brå-rapport. Staten har förklarat krig mot narkotikan, ett krig som dränerar rättssystemet på resurser och medel att bekämpa annan — och tillåt mig tillägga orden betydligt värre — brottslighet.

Lagen är glasklar, som Mattias Svensson påpekar. Straffen för grov narkotikasmuggling är värre än för dråp, väpnat rån, grov misshandel, våldtäkt och sex med barn. Ett spännande räkneexempel som jag funderat länge på kan komplettera bilden. I fredags dömdes en 41-årig man från Nederländerna till 5 1/2 års fängelse för att ha försökt smuggla in ett halvt kilo kokain i Helsingborg. Fem och ett halvt år kan man garanterat få för att ta livet av någon, till exempel genom grovt vållande till annans död som trots sin blygsamma rubricering nog är det man döms till om man till exempel kör ihjäl någon när man kör för fort och inte hinner väja eller något annat dumt som folk kan ta sig för på grund av oaktsamhet. Så vad kostar då ett halvt kilo kokain? Enligt en artikel i SvD för snart ett år sedan kostar ett gram kokain ungefär 800 kronor på gatan i Sverige. Då skulle holländarens lilla paket vara värt ca 400000 kronor. Slutsats, mina Damer och Herrar: Råkar man ut för en trafikdåre och avlider på grund av grovt vållande till annans död är ens liv — i rättssystemets ögon — värt fyrahundratusen kronor. Glasklart.

En vansklig men festande uppskattning kan ge fler liknande prislappar. Antagligen måste man ha ett par kilo kokain med sig på Scandlines-färjan för att dömas till tio års fängelse. Ett människoliv som avslutats med berått mod genom en avrättning av något slag — mord alltså, inget annat — skulle kunna uppskattas vara värt åtminstone ett par miljoner kronor i rättssystemets ögon. Svinigt så det förslår blir det med våldtäkter, som ju säkert kommer undan med något i hundratusenkronors-regionen.

Svenssons poäng som inte skall gå förlorad är ju inte denna, men jag blev frestad att genomföra mina beräkningar nu när det så tydligt visats att uppklarningsprocenten för brott i Sverige att närmar sig det katastrofala helt eller delvis beroende på att narkotikabrott är det som prioriteras. I Brå:s allmänna rapport (pdf) för 2007 är det tydligt. Procenten personuppklarade brott är:

Våldsbrott 16%, sexualbrott 17%, stöldbrott 7%, bedrägeribrott 14%, skadegörelsebrott 4%, trafikbrott 67% och narkotikabrott 58%.

Det är mer okej att folk blir mördade, misshandlade, våldtagna, bestulna, lurade och får sin egendom förstörd än att folk roar sig med stimulantia. Vilken prioritering, alltså.

Att kriget mot narkotikan inte hjälpt det minsta, som Mattias Svensson noterar, är liksom bara typiskt. Jag förvånas i varje fall inte.