Sanningarnas söndag

Som några gånger förr begränsar sig söndagsbloggandet till några spridda notiser. Jag skall strax övergå till att sätta fläderblomssaft, diska och läsa Michael Lynch.

Låt mig vara en svensk som säger som det är. Ingen annan klarar ju det. Det bästa laget vann. Och Sverige har bara en spelare av klass. Visst, det finns ett försvar och ett par mittfältare som sliter och jobbar och som hindrar också Spanien från att vinna alltför enkelt men utöver Zlatan finns ingenting framåt värt namnet. Henke till exempel är ju rätt dålig, han missar lägen han aldrig skulle missat förr. Utan Zlatan hade det varit 0-2. Tro inget annat.

Här är ett företag som vet vad de pratar om och som säger som det är. Representanter från Google säger idag i DN att “FRA-lagen passar bäst i diktaturer som Kina och Saudiarabien”. De borde verkligen veta. Och enligt HAX med flera verkar det kanske gå åt rätt håll nu. På onsdag vet vi om vi har riksdagsledamöter som representerar folket eller omröstningsrobotar som gör som chefen säger.

Ha! En tjeck som säger som det är. Som ende EU-statschef. När nu Irländarna har röstat nej återstår ju två saker för EU:s centralbyråkrater och toppolitiker: Att kasta Lissabonfördraget i papperskorgen och sura i ett par år, eller att låtsas som om det regnar och driva igenom skiten ändå, med någon hänvisning till att “1,6 miljoner väljare” inte skall få förstöra för “500 miljoner EU-medborgare”. Det blir sannolikt det sistnämnda. Om inte Tjeckernas president Vaclav Klaus lyckas hindra det. Han säger som det är och menar nu att fördraget måste stoppas:

The resounding Irish no was a “victory of freedom and reason over artificial elitist projects and European bureaucracy,” he said.