Zlatan vann.

Zlatan vann. Inte Sverige, alltså. Det mest framträdande igår var givetvis Greklands usla fotboll, effektiv på sitt sätt men urtrist och destruktiv. Så bra då att Sverige har Zlatan som kan straffa sådant tråkspel hårt med en maxad soloprestation. För Sverige var också rätt dåliga. Försvarsspelet knackigt, Isakssons självförtroende en bra bit från toppen och många felpassningar och omständliga vändningar. Henke var knappast sitt forna jag. Daniel Andersson däremot visade att om det är någon i det svenska landslaget som skall kallas “sidleds-” så är det inte han. Snarare då Anders Svensson, Niclas Alexandersson eller Micke Nilsson.

Som de flesta kanske redan har räknat ut håller inte jag på Sverige, inte ens i mästerskapssammanhang som detta. Sverige är dåliga på fotboll. Jag håller på Zlatan. Och så håller jag på Tjeckien. Jag säger detta nu så att det står klart bortom allt tvivel att det inte bara är något jag skadeglatt hävdar när Sverige förlorat mot Frankrike, Italien eller Holland i kvartsfinalen. För så långt går de nog. Oavgjort mot Spanien och Ryssland alternativt vinst mot Ryssland. Det ska räcka.

På Mejeriet igår var det som vanligt ap-hus. Det är mycket fascinerande att iakkta alla dessa människor som vanligtvis varken är speciellt fotbollsintresserade eller speciellt nationalistiska, när de klär ut sig och målar sig i ansiktet och vrålar och skriker och står i toalettkön i halvtid och pratar om att Sverige måste skjuta mer och komma runt på kanterna, konsekvent användandes “vi”-pronomenet men samtidigt obildade nog att inte veta att Micke Nilsson inte längre är mittfältare och att Fredrik Ljungberg sedan sist både flyttat från Arsenal och tagit över kaptensbindeln.

Nej, som sagt. Nationalism är inget för mig och har aldrig varit. Den uppmärksamme eller retsamme är säkert snabb att påpeka att jag älskar den nationalromantiska nordiska (kör)musiken, men det är för att den är bra. När Sverige ställer ett landslag på banan som kan mäta sig med Tjeckien kommer jag att tycka att Sverige är bra. Tills dess håller jag på Tjeckien. Och på Zlatan. Jag såg Zlatan i tjugotalet matcher i Division 1, en handfull i Allsvenskan, ganska många i Ajax, Juventus och Inter, och många i landslaget. Alla de tränare, lagkamrater, journalister, tyckare och sossar i allmänhet som försökt få Zlatan att rätta in sig i ledet har bara åstadkommit ett sämre svenskt landslag. Utom de gånger då Zlatan trotsat dem alla och levererat. Som igår. Säg den svenska landslagsman som kunde gjort det Zlatan gjorde igår. Utom Zlatan alltså. Och när tunghäftans eftertänksamhet drabbar er, var vänliga ta konsekvenserna och lämna Sveriges enda riktiga fotbollsstjärna ifred. Så gör han fler mål, det lovar jag.