6/6 2008

En Maker’s Mark lite då och då förlänger livet (för mig, du får dricka vad du vill)

När jag och några polare var på Whiskyprovning på Hven Backafallsbyn förra sommaren fick vi bland annat reda på att den semi-allmänt utbredda föreställningen att ett glas vin om dagen är bra för hälsan går att överföra på en trea whisky (visar enligt uppgift en studie) eller en hel deciliter whisky (visar en annan). Detta på grund av att de ämnen i vin som sägs vara nyttiga sägs finnas i koncentrerad och större mängd i Whisky. Jag vet inte. Och jag dricker inte whisky varje dag. Jag dricker Kentucky Straight Bourbon ibland. Och då dricker jag det inte för att jag tror det är medicin utan för att jag tycker det är gott. Icke desto mindre irriteras jag hejdlöst av folk som med ett hånfullt skratt avfärdar vin-idén men framförallt whisky-idén som struntsnack. Som om de skulle veta. I Sverige har vi uppfostrats av staten att kategoriskt avfärda alkohol som hälsofarligt och endast den uppväxande 68-generationens smålöjliga vinconnoiseureri som letat sig in i statens innersta ideologikammare har lyckats ändra på budskapet en smula. Vin är okej. Öl och sprit är fortfarande livsfarligt. Eller som Göran Persson uttryckte det: “Spriten är ett elände!” Försök övertyga mig att han inte har en vinkällare och ett välfyllt barskåp på Övre Torp. Hur i hela friden skulle han annars kunna agera trovärdig värd när hans kompisar från kontinenten kommer på besök för att snacka gamla EU-toppmötes-minnen? Ja, sen var det ju det där med frun.

Via PJ Anders Linder får jag idag nys om en ledare skriven av brorsan(?) Mats på Gotlands Allehanda där bland annat en färsk studie från KI presenteras som hävdar att golfspelare lever längre än icke-golfspelare. Så jobbigt då att staten bestämt att golf inte är en fysisk aktivitet som berättigar friskvårdsbidrag från arbetsgivaren. Som Mats Linder träffsäkert påpekar är väl golf för borgerligt, helt enkelt. Själv gillar jag inte golf, men det är mest för att golfbanorna tenderar att placeras i och därmed sabba natursköna områden. Högst personlig åsikt.

Mats Linder nämner också en studie som det babblats lite om i bloggosfären på sistone,d en är från USA och visar att konservativa är lyckligare än liberaler. Här avses givetvis de amerikanska etiketterna “konservativa” och “liberaler”, som med rätta översatt till den svenska politiska skalan bör vara “höger” och “vänster”. Just den studien tänker jag inte kommentera ytterligare, jag nöjer mig med slutklämmen i Mats Linders ledare:

“Om varje ojämlikhet är en orättvisa blir man naturligtvis mer missnöjd med världen och livet. Men om man tycker att ojämlikheter kan få finnas i en meritokrati där hårt arbete och kompetens lönar sig, då är man antagligen mindre nedtyngd av upplevda orättvisor. Detta säger naturligtvis inget om vem som har rätt och vem som har fel. Men det säger något om vem som är gladare och vem som är bittrare.”

Som en fortsättning på resonemanget är jag övertygad om att man är gladare om man dricker Kentucky Straight Bourbon när man vill än om man avstår från det för att staten bestämt att det är dåligt för en.