Socialism, helt enkelt.

Tidskriften The New Yorker ligger i brevlådan då och då, den utkommer enligt uppgift en gång i veckan men levereras bara till mig när svenska Posten har lust att utföra sitt uppdrag, det har hänt att tre nummer kommit samtidigt efter fyra veckors väntan. Samma sak med Time, den utkommer på fredagar och trycks i Amsterdam. Har man en salig tur (vilket jag haft en gång) kan Posten leverera den på måndagen, annars kommer den ibland på tisdagen, oftast på onsdagen men har man riktig otur inte förrän på torsdagen. En mera konspiratoriskt lagd person hade sannolikt börjat skriva långa blogginlägg om en svensk mediakonspiration som förutom att fördumma, förlöjliga och vulgarisera nyhets- och aktualitetsrapporteringen också genom Posten fördröjer distributionen av seriösa publikationer för att driva vettiga människor till vansinne och få dem att sluta umgås med seriös och innehållsrik journalistik. Två problem finns förvisso med denna i övrigt kittlande konspirationsteori; det ena börjar på in och slutar på ternet och det andra är att man kan ju undra vad syftet skulle vara. Just den sista undran kräver nu ingen konspirationsteori för att vara motiverad: Hur kommer det sig egentligen att svenska medier är så fördummade, ytliga, vulgära och trångsynta i såväl innehåll som form? En mera konspiratoriskt lagd person hade sannolikt börjat skriva långa blogginlägg om en svensk propagandakonspiration iscensatt av — antagligen — socialdemokratiska partiet eller LO eller båda för att förslappa och passivisera befolkningen i syfte att (a) få dem att inte underhålla och utveckla sin förmåga att resonera kritiskt om samhällssystem, politik och ideologi, (b) undanhålla dem det vidare perspektivet, hindra dem från att snappa upp och förstå utvecklingen utanför Sverige och därigenom se att de inte lever i världens bästa land, bästa på precis varje upptänkligt sätt och (c) hindra en exponering av den vanskötsel av skola, äldrevård, sjukvård, kollektivtrafik, rättsväsende, ordningsmakt och högre utbildning som konsekvent fortgår på bekostnad av befolkningen och som alltså befolkningen bidrar med mer än hälften av sin inkomst till. I detta mönster passar mycket in. Landsorganisationens senaste försök att genom vulgär skrämselpropaganda svartmåla sina politiska motståndare (varför nu en fackförening har sådana) är till exempel inte bara vidrig och orättvis utan också bemängd med faktafel och förvrängningar, visar det sig. Partiets ordförande levererar den ena lögnen efter den andra och en av de mest inflytelserika svenska dagliga publikationerna publicerar utan källkritik allt som dikteras från Sveavägen 68.

Så kallas också The New Yorker för “vänstertidskrift” och den svenska vänstern kramar Barack Obama. Framgångsrikt trummas den svenska synen på höger och vänster, rätt och fel, gott och ont, in i det så kallade folkhemmet som i sig självt är en vänsterkonstruktion och nästan uteslutande bär positiva konnotationer trots att det lett till isolering av stora grupper i samhället och förstört den spontana gemenskapen mellan generationer, mellan etniska grupper, mellan kulturer. Någon enstaka tapper djäkel får för sig att återutge översättningar av Ayn Rands romaner och blir omedelbart angripen för att se ner på, diskriminera och vilja skada de missgynnade i samhället, inte ens de som kallar sig socialliberala kan förstå och ta till sig att Rands filosofi handlar om allt det vackra, goda och för människan utvecklande som — om det kom också de svaga till del — kunde lyfta hela samhällen ur leran och smutsen och göra alla och envar lyckliga på sina egna villkor.

Istället premieras inkompetens och lättja i jämlikhetens och solidaritetens namn — ingen skall kritiseras och ingen skall behöva ta ansvar för ett misstag eller en missgärning för det skulle kränka dem i enlighet med de rättigheter individen har. Rättigheter som stulits av en kulturimperialistisk vänster som försöker skyla över det faktum att de rättigheter som var människa har en gång formulerades av de som ville skydda den enskilde gentemot staten och varje överhöghet, alldeles oavsett vilket mandat denna överhöghet har.

“Fritt land” kallades ofta Sverige när jag gick i skolan. Det var på den tiden som järnridån enkelt definierade vad som var fritt och ofritt. Världen är inte så enkel längre men en sak är enkel att se om man tittar noga: Sverige är ett förhållandevis ofritt land. Okunskap, inkompetens och lättja. Bestraffningar av den som utmärker sig, presterar och anstränger sig för att ta sig någon vart i livet. Tvång och förbud. Överbeskattning och oerhörda brister i statsapparatens och det allmännas service till medborgarna. Socialism, helt enkelt.