Sveriges mediala efterblivenhet förklarad

Genom bloggosfären och min RSS-läsare finner jag att Resumé — som tydligen är något slags mediebranschorgan folk bryr sig om — har listat Sveriges femtio bästa och mäktigaste åsiktsmaskiner, vad nu det skall betyda. Jag antar att det betyder att dessa människor bedöms vara de som “sätter agendan” i Sverige. Okej. Här har vi ett lysande tillfälle att söka svar på frågorna varför Sverige är ett så pinsamt undermåligt land vad gäller journalistik och ett så onyanserat och primitivt samhälle vad gäller folklig bildning och opinion. Låt oss ta en titt på listan, alltså.

Etta är Janne Josefsson. Redan här har vi förklaringen. Jag behöver egentligen inte gå vidare. Resumé anser att ”[h]ans journalistik sätter agendan för vad Sverige tycker.” Ja, då är det inte konstigt att Sverige är precis det jag skrev ovan.

Sen har vi på andra plats vänster(sosse)sidan Dagens Arenas tf chefredaktör Katrine Kielos. På tredje plats Alex Schulman. Var inte det han med bloggen som figurerade i någon snyfthistoria för ett par månader sedan? Jan Guillou intar fjärdeplatsen och är kanske den seriösaste av alla topp tio. Femteplatsen tillfaller Lena Mellin på Aftonbladet, kommentarer överflödiga förutom att Resumé tycker hon “[s]tår för femtio procent av Aftonbladets värde.” Och hälften av noll är… vad? Okej, sen kommer givetvis DN. Peter Wolodarski och Hanne Kjöller på delad sjätteplats och Mats Bergstrand på sjunde. Latteliberaler och den så kallade debattsidans redaktör. Suck. K-G Bergström är på åttondeplats. Sosse-televisionens gammeluggla. klart han är viktig. Romanförfattaren Leif GW Persson på niondeplatsen hörs och syns visserligen mycket, men har sällan något egentligen att tillföra. Och om denne man, som Resumé anser, är ”Sveriges mest orädda röst”, så… ja, inte konstigt att folk är så skiträdda för allting. Patrick Ekwall och Mats Olsson är på tionde- respektive elfteplatsen. Sport är viktigt. Våga inte påstå annat.

Sen kommer en kille som faktiskt har något att säga. Per Gudmundson på tolfte plats. Visserligen är han på SvD men han är ju en av de bättre där. Besök hans blogg, vetja.

Sen kommer de på rad, sossarna och halvsossarna, galningarna, pseudo-kändisarna, låtsasjournalisterna, skräpförfattarna och smygantidemokraterna. Bara några exempel: Göran Greider, Johan Croneman, Linda Skugge, Liza Marklund, Isabella Löwengrip, Devrim Mavi, Gert Fylking, Karin Magnusson, Åsa Linderborg, Heidi Avellan. Bland många, många andra. En och annan riktig journalist som Lars Adaktusson och en och annan seriös, nyanserad person som Dilsa Demirbag Sten har också smugit sig in.

Det slutliga beviset på att detta landet är hjälplöst förlorat ifråga om journalistik och folklig opinion är att Carolina Gynning är med på listan. Visserligen på femtiondeplatsen, men med motiveringen att “[h]ennes privatliv har blivit din angelägenhet.”