Tyska elektronsynkrotronen i Hamburg
going photonic

På DESY (som står för Deutsches Elektronen-SYnchrotron) i Hamburg är det kusligt likt SLAC med undantaget att det är mera sammanpressat. Här finns lite mindre plats än på bergssluttningarna ovanför Silicon Valley eftersom DESY ligger i bebyggt område och de har ingen tre kilometer lång linjäraccelerator att bygga upp allt kring utan istället en mängd olika maskiner i olika storlekar. Men likheterna är annars slående — båda labben byggda i början på sextiotalet som högenergifysik-flaggskepp och bara expanderande och expanderande under de följande årtiondena när allt handlade om nästa accelerator och vad den kunde göra och acceleratorerna var lagom stora för att få plats med på normala labb-campus och investeringarna kom i strid ström från regeringarna. Åtminstone i länder som USA och Tyskland. Men sen ballade ju allt ur inom högenergifysiken och maskinerna blev milslånga i omkrets och SSC gjorde politiskt fiasko när den var till en tredjedel utbyggd och så kom synkrotronljus-nissarna lägligt och föreslog viss förändring av verksamhet och viss ombyggnad av maskinerna. Såväl på SLAC som här på DESY. Här har man nu DORIS — the Old Lady som den kallas — som befintlig källa, en synkrotronljusproducerande ombyggnad av PETRA på gång, en nybyggd frielektronlaser och en till, väldigt lång och med SLAC:s dito konkurrerande, och så snackar man givetvis om vad man skall använda den tre kilometer långa HERA till nu när dess sista partikelfysikprogram givetvis är nedlagt.

Jag upptäckte för några veckor sedan hur nära Hamburg låg samtidigt som jag insåg hur relativt stort och viktigt DESY är i sammanhanget (min avhandlings sammanhang alltså) samtidigt som jag faktiskt sedan länge planerat att besöka en viss person på DESY som vet en hel del jag är ute efter att veta. Så nu är jag alltså här. För andra gången i mitt liv har jag idag varit inne i en acceleratortunnel (gamla damen DORIS är avstängd för tillfället för uppgradering av injektorn) och fotograferat undulatorer och wigglers och böjmagneter och skit. Spännande är det. Trött blir man.

Tro inte att högteknologiska labb ser speciellt Star Trek ut. Det är skräp överallt. Gammal ful betong från sextiotalet och gamla rostiga prylar i dikena. Kablar och rör. Gamla skyltar med hänvisning till byggnader med namn som 31a, 42-2 och 03c. Ganska taskig mat i kantinen. Fysiknördar med för korta jeans. Men rätt coolt ändå.