21/5 2008

Är Barack Obama en ny Walter Mondale?

Ett förödande nederlag? Ja, det kunde man kalla Barack Obama’s förlust i Kentucky igår. Jag slog upp ögonen i morse och tänkte att nu är nog Hillary definitivt borta, men när jag slog upp MacBooken och fick se New York Times’ rubriker skakade jag bara på huvudet. Demokraterna är inte nöjda med sina två tänkbara kandidater. Obama leder, men folk fortsätter rösta på Hillary. Mycket folk. Och demokraterna går ett 1984-val till mötes.

Det saknas inte argument för att Hillary borde dra sig ur eller borde ha dragit sig ur för länge sedan, inte minst eftersom det behövs en stark kandidat för att matcha John McCain och med det utgångsläge Mr Nice Guy från Chicago har skulle han behövt en längre period för att samla stödet för sin kandidatur än vad han nu får. Inte bara ägnas nu tid och energi på primärvalen när tid och energi borde ägnas åt den riktiga kampanjen — gårdagens Kentuckyvinst för Hillary visar dessutom tydligt att demokratiska partiet inte är tillräckligt nöjda med Obama. För hade de varit det hade han vunnit stort. Nu är varje primärvalsvinst för Hillary en misstroendeförklaring mot Obama.

Tabellen på RCP är intressant — inte för att antalet röster då man räknar med Florida och Michigan är större för Hillary än för Obama, han har flest delegater, det är det ingen tvekan om, Obama leder, Obama kommer att vinna, inget snack — utan för att det med tre primärval kvar är så jämnt som en halv miljon röster mellan dem. I procent uttryckt 49% för Obama, 47,7% för Hillary.

Låt mig påminna om när senast den demokratiska nomineringsprocessen inte var definitivt avgjord innan juni. Det var 1984. Walter Mondale ledde ganska stort men Gary Hart var hack i häl och lyckades faktiskt vinna i Nevada den 25 maj (och faktiskt också i Kalifornien den 8 Juni). Harts förlust i New Jersey 8 juni grusade emellertid hans ambitioner helt och Mondale blev kandidaten. Visserligen hade Mondale en sittande, mycket populär president emot sig i november men hans förlust är ändå avskräckande: Reagan 58.8% och Mondale 40.6% av de riktiga rösterna. Som en extra twist och även för att jag har svårt att hålla mig ifrån att citera Reagan kan man ju tänka sig att McCain när han möter Obama kan finna inspiration i det följande som Reagan sa mer än en gång under kampanjen 1984:

“I will not make age an issue of this campaign. I am not going to exploit, for political purposes, my opponent’s youth and inexperience.”

Likheterna mellan Gary Hart och Hillary Clinton är nog helt obefintliga med undantag för att båda är demokratiska senatorer.