20/5 2008

En svag antydan till seriös diskussion om Sveriges grundlag

Som den megafon för politiken DN debatt är kan den stundtals vara nyttig. En sådan propagandasida är självuppehållande: blir det publicerat där är det viktigt, inte för vad som står i artikeln utan för att artikeln är just där. För en gångs skull är innehållet idag viktigt och… ja, innehållsrikt.

Alliansens fyra partier gör gemensam sak med miljöpartiet och skriver om sina överenskommelser i Grundlagsutredningen. På ett antal punkter gör — hör och häpna! — fem svenska riksdagspartier (varav miljö-stolle-partiet och de tvålfagra moderaterna är två) en ansats för att göra Sverige till ett lite mindre dåligt land i fråga om demokrati, minoritetsskydd, rättssäkerhet och kanske framför allt nyans och balans i synen på författningens funktion och position relativt medborgarna. Det är nästan så man tror att Thomas Jefferson… nej, en lite mindre begåvad kusin till Thomas Jefferson… nej, en assistent till en lite mindre begåvad kusin till Thomas Jefferson, har varit med och skrivit:

“Det är först när grundlagen blir ett verktyg för allas lika rättigheter som den blir en samlande symbol för vår demokrati.”

Det finns några bra idéer i den där artikeln. Men några saknas. I Sverige har man aldrig byggt ut demokratins andra viktiga princip, minoritetsskyddet, och det tas små steg mot detta i förslaget. Men inte ett ord om negativ föreningsfrihet. För att nämna en sak.

Sossarna — som kanske är mest intresserade av alla av ett för svagt minoritetsskydd och frånvaron av negativ föreningsfrihet — är givetvis kritiska. Morgan Johansson låter tungan slinta i Ekot och säger:

“Sverige är inte ett land där vi träter på det här sättet i sådana här stora, viktiga frågor”

Nej, just det. I Sverige bestämmer socialdemokratin. Om någon framför starka åsikter som strider mot socialdemokratins dogm så spelar det ingen roll om det är förslag att stärka minoritetsskyddet. Det spelar heller ingen roll om det ligger en politisk majoritet bakom. Sossarna bestämmer.

Jag skulle önska att vi fick en riktig debatt om grundlagen, en där de som tror på demokratin i vid mening — med majoritetsstyre och starkt minoritetsskydd, med prövande och balanserande maktdelning — stod på en sida och de som aldrig på riktigt trott på demokratin utan bara sett majoritetsstyret som ett sätt att behålla makten (arbetarklassen är ju ett flertal, så socialdemokratin kommer alltid att vinna, och så slipper vi revolution och proletariatets diktatur och kan dessutom plocka poäng som en påstått demokratisk rörelse!) stod på den andra.