Koldioxid, Gore, etanol, stadsjeepar, livsmedelskris, kött, flygplan, Nobelpris …Reagan!

Local Warming har äntligen drabbat oss — jag noterar med ett stort leende att Lund igår mitt på dagen hade samma temperatur som två paradisiska orter långt borta, Menlo Park och Dubrovnik. Ännu har inga knasbollar börjat sammankoppla den tillfälliga värmeböljan med antropogena klimatförändringar — eller, mera sanningsenligt, jag har inte lagt märke till något i den stilen, men det beror antagligen på att jag inte har för vana att läsa svenska tidningar eller titta på den statliga televisionen.

I svenska tidningar verkar klimat-tjohejet fortgå fast med en smula skiftat fokus. Via Johan Norberg får jag reda på att någon galning i Expressen föreslår att vi ska sluta äta kött, dels för att en rejäl global livsmedelskris är under uppsegling och dels för att köttproduktion är en stor källa till utsläpp av växthusgaser.

I Time kunde man för några veckor sedan läsa om vad de kallar The Clean Energy Scam och skövlingen av Amazonas för att frigöra mark för jordbruk för att producera etanol för drivmedel. I artikeln nämndes den spridda ’sanningen’ att en full tank etanol i en SUV påstås motsvara majs (eller vad det nu är de använder till etanol) motsvarande årsförbrukningen för en person — alltså skillnaden mellan svält och basalt näringsintag för en person. I fredags meddelades, bland annat via Newsbusters, att Al Gore har svårigheter att skilja på dokumentärt material och fabricerat i sin Nobelprisbelönade film An Inconvenient Truth. När jag bokade biljetter till och från Hamburg för en kortare resa i slutet av maj upptäckte jag att en tågbiljett är nästan konsekvent dubbelt så dyr som en flygbiljett på sträckan Köpenhamn-Hamburg. Flyga Köpenhamn-Hamburg? Fjantigt. Men ok, jag kan knappast bortse från det ekonomiska. Det blir tåg hem i varje fall.

Okej, så detta är vad man vill få mig att svälja: Man tittar på en film med tvivelaktiga faktaunderlag och otillräcklig redovisning av vad som är fakta och fiktion. Av den drar man slutsatsen att bilar släpper ut farliga gaser. Då börjar man skövla Amazonas för att ta fram ett drivmedel som inte släpper ut de gaserna. (För man kan ju inte tänka sig att köra bil lite mindre!) Följden blir att livsmedelspriserna stiger. (För att maten går åt till att köra stadsjeepar på!) Då kommer någon nisse och tycker jag skall sluta äta kött för att på det sättet lösa problemet. Men inte fan kunde man — på sjuttiotalet, eller åttiotalet — lyssna på de vettiga människor som sa att det kanske skulle vara bra att bygga ut järnvägarna för framtida behov (alldeles oavsett vilka motiv som låg bakom). Så nu ska jag flyga till Hamburg och för att kompensera skall min granne fortsätta köra stadsjeep — fast på etanol — och för att kompensera skall jag sluta äta kött. Och för att ingen skall missa hur viktigt allt detta är så får Al Gore — lögnaren — Nobels Fredspris.

—

Och mest för att retas med alla sossar och andra för frihet livrädda ynkryggar skall jag avsluta med ett stycke ur Ronald Reagans magnifika första installationstal:

In this present crisis, government is not the solution to our problem; government is the problem. From time to time we’ve been tempted to believe that society has become too complex to be managed by self-rule, that government by an elite group is superior to government for, by, and of the people. Well, if no one among us is capable of governing himself, then who among us has the capacity to govern someone else? All of us together, in and out of government, must bear the burden. The solutions we seek must be equitable, with no one group singled out to pay a higher price.