Giriga sossar och en kommunist som näringsminister… jag kanske skall rösta på Centern ändå?

Blir det ingen ändring snart kan Centerpartiet glömma att få min röst i ett val till. Varför har det tagit så lång tid att få de där utlovade regelförenklingarna för småföretagare på bordet? Jag trodde visserligen inte att det skulle bli någon större skillnad med en alliansregerimng, utom möjligen då att det i varje fall inte blir värre, men lik förbannat är jag ganska besviken. De har ju slarvat bort initiativet helt och hållet. Sossarna är mer skenheliga och falska, det visar inte minst Göran Perssons omfattande utnyttjande av det “pigavdrag” han själv var så starkt emot (det är frivilligt att göra avdrag för saker, glöm inte det) och den här bilden på Pär Nuder (som tycker så illa om privat spritinförsel). Sahlinskans affärer har diskuterats så många gånger förr, så det lämnar vi för tillfället därhän.

Okej, vad har regeringen gett mig? Behöver jag en skattesänkning på tusen kronor i månaden? Nej, åtminstone inte om man jämför med vad jag skulle kunna få istället. Men jag är ju för skattesänkningar, så för mig är det inget moraliskt dilemma att ta emot dem. Det måste vara svårt att vara sosse och girig samtidigt. Fast man får ju såklart ta mindre skit. Jag är till exempel liberal och girig. Det gör ju att jag får utstå ett och annat, kan jag utan vidare tillstå.

När allt kommer omkring finns nog bara en sak som kanske kan få mig att trots allt rösta nästa i nästa val. Det är hotet att Lars Ohly skulle kunna bli näringsminister. Plötsligt känns uttrycket “ska jag skratta eller gråta?” aktuellt på ett väldigt kusligt sätt.