2/4 2008

Kommunismens brott är föremål för “ideologisk regeringskampanj”, menar 293 svenska forskare

“253 akademiska forskare” gör gemensam sak på DN debatt mot det nyinrättade program om upplysning om kommunismens brott som Forum för levande historia fått i uppdrag av regeringen att driva för att öka kunskapen om dessa brott bland gymnasieungdomar. Jag instämmer mer än gärna i kritiken:

“Ska varje gymnasiekull få en historieundervisning som präglas av den för tillfället sittande regeringen? Det är i diktaturer, inte i demokratier, som historieskrivningen ställs i statens tjänst.”

Bland de som undertecknat finns kändisar som Åsa Linderborg och Sven-Eric Liedman men också folk jag känner som till exempel Aant Elzinga och Sven Widmalm. Som sagt, jag håller med. Och jag har stor respekt för Aant och Sven, samt för i stort sett alla på listan utom möjligen den här Linderborg (ni vet “negrer och kjoltyg”-tjejen) och det är också när hennes namn dyker upp som den begravda hunden gör sig påtaglig.

Just idag skall jag gärna avhålla mig från att måla en hornbeprydd potentat på väggen — även om det är mycket lockande — och istället slänga ut en helt ärligt ment fråga till alla de (nu) 293 som skrivit under: Hur kommer det sig att ni inte skrev denna artikel när Forum för Levande Historia inrättades 2003? Kan det ha att göra med att ni tycker speciellt illa om att en borgerlig regering idkar opinionsbildning gentemot gymnasieelever? Mot bakgrund av vad som kom fram för snart ett år sedan om ungdomars kunskaper om kommunismens brott kanske just det här som ni vänder er emot vara ett välbehövligt initiativ? Inte för att jag tycker det — jag tycker regeringen skall ge fan i sådan här verksamhet och det förvånar nog ingen — utan för att er trovärdighet kanske skulle bevaras bättre. Speciellt med tanke på detta stycke i slutet på debattartikeln:

“Risken är överhängande att historiska exempel på ondska — som alla tycks kunna enas kring — används för att snäva in gränserna för vad som anses gott och demokratiskt i dagens samhälle.”

Om jag har förstått det hela rätt tycker alltså 293 svenska akademiska forskare att när en socialdemokratisk regering inrättar en myndighet för propaganda är det att stimulera “öppenhet, kritiska hållning och tolerans”, men om en borgerlig gör något liknande — och dessutom har kommunismens oförrätter i fokus för satsningen — är det “ideologiska regeringskampanjer”.