En röst på Obama är en röst på McCain (och det måste kanske inte vara dåligt?)

Kanske får vi vänja oss vid tanken på John McCain som USA:s nästa president? När nu Demokratiska Partiet valt att inte ta den säkra och stabila vägen att nominera den starkaste demokratiska presidentkandidaten sedan Bill gjorde återvalskampanj 1996 och istället verkar ha bestämt sig för att sätta allt på en charmig freshman-senator kan tyvärr loppet vara kört för detta schitzofrena Demokratiska Parti. 2004 var det ju nära att Demokraterna nominerade den galne Vermontguvernören Howard Dean — han sabbade det själv — men valde istället den bleke Kerry. Ingen ställde sig upp som på allvar kunde hota en sittande republikan. Nu har de världens chans att inte bara surfa på vågen av missnöje mot den sittande republikanen utan också installera en riktigt stark, erfaren och duktig president som kan plöja vägen för ett nytt klimat innanför the Beltway och i världen. Ach, nein. Vi väljer Obama istället. För vi gillar den som säger ordet Change flest gånger. Så då kommer McCain vinna. För när det väl gäller den 4 november så är det betydligt viktigare för det amerikanska folket att det finns hundratusen amerikanska soldater i Irak och ett inte oansenligt antal i Afghanistan än att relationerna med Kuba kanske kan mjukas upp eller heltäckande federal sjukförsäkring kan införas. Obama kan säkert spöa McCain i debatter, men när orden tar slut och the action begins kommer saken i ett helt annat läge. McCain behöver ju bara stjäla Hillarys reklamfilm med den röda telefonen. För honom är den dessutom om möjligt än mer sanningsenlig.

Dessutom är inte John McCain en speciellt dålig kandidat. För att vara republikan är han väldigt bra och intressant, inte minst eftersom han är nästan lika olik George Bush som Hillary Clinton är. Guantanamo Bay, immigration, skattesänkningarna, intelligent design. Jag undrar om inte Per T Ohlsson missförstod Ted Sorensen, för det verkar märkligt att han skulle ha sagt att John McCain skulle innebära “en fortsättning på det värsta i Bushs politik.”

Den intressanta cover storyn i New York Times idag förstärker bilden av en förhållandevis vettig republikansk presidentkandidat med en mycket intressant historia. Jag har tidigare snappat upp rykten från olika håll att John McCain under 2001 förde intensiva diskussioner med den före detta majoritetsledaren i senaten för Demokraterna Tom Daschle om att faktiskt byta parti. Detta bekräftas av New York Times. Än mer spännande är uppgifterna med den vidhängande bilden att McCain skulle ha varit ett seriöst alternativ till vicepresidentkandidat åt John Kerry 2004. Det krävs en del för att utmana en sittande president från ens eget parti på ett sådant sätt.

Ofta har jag frågat mig varför den svenska vänstern är så förälskad i Barack Obama när deras hat gentemot Fredrik Reinfeldt är så omfattande. Var tror ni de två placerar sig relativt varandra på en höger-vänster-skala? George Bush har visserligen gjort sitt bästa för att svärta ner hela USA:s men också Republikanske Partiets rykte i världen, men alla republikaner är lyckligtvis inte som han. Följ mitt råd och ta en närmare titt på John McCain. Stöder man Barack Obama är nämligen chansen stor att man får McCain som president.