16/3 2008

Sosseradion diskuterar skattetrycket och kommer fram till att femtio procent är bra.

I veckan fick vi veta att Sverige inte längre leder skatteligan i världen — Danmark är nu det land med högst “skattetryck” — och Fredrik Reinfeldt lär ha sagt att han hoppas att fira sin 45-årsdag (det är visst 2010) med ett 45-procentigt svenskt skattetryck. Ordet “skattetryck” är märkligt men slagkraftigt. Om jag förstått det hela rätt är “skattetrycket” de samlade skatterna i ett land som andel av BNP. Men vad har ett sådant mått egentligen för betydelse för den som betalar skatt? Man lär ju kunna — om man har otur — betala över hundra procent skatt (som Astrid Lindgren lär ha gjort), och då är det ju en klen tröst om “skattetrycket” är fyrtiofem procent. Ordet är också slagkraftigt, för det antyder ju att skatt är något som tynger landet och medborgaren, precis som i Internationalens fjärde vers alltså:

“Båd’ stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner”

I Godmorgon Världen diskuteras just nu detta intressanta men problematiska begrepp och efter att ha lagt ut texten en stund om värdet av att kalla skattetrycket för “skattekvot” istället (han är nog inte så förtjust i Internationalen kan tänka) landar den gamle finansministern Kjell-Olof Feldt äntligen på frågan som det hela egentligen borde gälla: “Vad används skatterna till?” och reportern börjar som en robot räkna upp “vägar och järnvägar, vård, skola, omsorg…” och så var den frågan besvarad. Sen kommer någon nisse från Göteborgs Universitet och pratar om högervindar och förtroende för regeringens politik och så är sosseradions veckosummerande program åter tillbaka i tryggheten. Nån (före detta) LO-nisse får gnälla lite om att regeringen försämrar trygghetssystemen och illmarigt varna för att svenska folket inte kommer att acceptera det. En liten utflykt till mot den egentliga frågan tillåts i reportaget när Kjell-Olof Feldt säger att skatter är nödvändiga men “grus i det ekonomiska maskineriet” (alltså ett nödvändigt ont?) och en Svenskt Näringsliv-ekonom påpekar att man kan ha en bra välfärdsstat med ett tio procent lägre skattetryck (titta på Island) men den egentliga frågan formuleras aldrig för när reportaget nästan är slut kommer givetvis LO-nissen tillbaka och slår fast, en gång för alla, att ett optimalt skattetryck ligger på ungefär 50%. Och om det går jättebra med sysselsättningen kan det kanske hamna på 45%, säger han. Och så var sista ordet sagt. 50 procent. Eller möjligen 45.

Och jag tillåter mig att anta att ingen — ingen — på Godmorgon Världens redaktion ens kom på tanken att följa upp med ett halvt eller kvarts reportage om frågan vad skatterna egentligen skall gå till och varför man skall ha ett visst “skattetryck”. Eller vem som egentligen betalar vilken skatt.