15/3 2008

Laboratorieteori som spårar ur

I laboratorier “görs” naturvetenskap. Det är laboratorierna som är de verkliga naturvetenskapliga verkstäderna. Det är en utgångspunkt för mitt avhandlingsarbete, även om det kanske är lite orättvist mot teoretiker och icke-laborativa men observationstyngda discipliner. Men sådan är min avgränsning och jag har ganska mycket jobb med att kamma mig igenom teorin för att skaffa mig en bra bas. Många är de som förtjänstfullt hjälpt till med att kasta av den tunga Kuhnska manteln och sätta experimentet, laboratoriet och instrumentet i fokus för vetenskap och vetenskapsstudier. Det som fanns fram till mitten-slutet av nittonhundratalet och som påminde om vetenskapsstudier var ju helt teoriinriktat, vetenskapsfilosofin som drog upp den ena grandiosa modellen för hur vetenskap fungerar efter den andra utan att aldrig ens titta efter vad forskare i själva verket gör och hur de gör det. Thomas Kuhn hävdade ju att teorier fungerar som dominerande ideologier och att experiment och laboratoriearbete är subordinärt, experimenten är helt enkelt livegna i förhållande till teorierna.

Folk som Bruno Latour och Steve Woolgar gör ju sitt bästa för att bli hatade (missförstådda?) av alla världens naturvetare — enligt dem är alla fakta som kommer från experiment i laboratoriemiljö sociala konstruktioner och frågan om de överensstämmer med verkligheten eller ej är helt ovidkommande. Peter Galison är Kuhninspirerad men ger det experimentella återupprättelse när han konstaterar att teorin återfinns i de disciplinära identiteterna men i laboratorierna gnuggas olika subkulturer mot varandra (och mot teorin) och den friktionen är vad som driver vetenskapen. Sen finns ju skickliga observatörer som Sharon Traweek eller främst av allt Karin Knorr Cetina som med grace åskådliggör intressanta kulturella egenskaper hos experimentella discipliner och trovärdigt hävdar laboratoriets betydelse för vetenskapen. Bland många andra.

Och så finns det de hopplösa fallen. Som Andrew Pickering, som egentligen inte säger någonting, som är en före detta fysiker som nällats av den konstruktivistiska ideologin och gärna vill haka på och vara postmodern och tuff. Och så Timothy Lenoir, vars bok Instituting Science: The Cultural Production of Scientific Disciplines jag läser idag. Lenoir skriver sida upp och sida ner om vad som kännetecknar discipliner och disciplinära identiteter och hur mänskliga preferenser och överväganden och sociala system och interaktioner deltar i produktionen av vetenskapliga fakta. Lenoir gillar Pickering. På sidan 35 förklarar han hur Pickering resonerar om institutionell vetenskaplig praktik:

“In Pickering’s account the dynamics of practice are structured by the distribution of and access to material and conceptual resources within local contexts.”

Vad säger den meningen egentligen? Läs den några gånger. Vad som i själva verket står där är att Pickering anser att olika praktiska omständigheter tillsammans med traditioner och tankemönster bestämmer vad folk gör. Eureka!

Dagens lärdom är alltså — igen — att när man resonerar kring kunskap, praktik, identitet och institution utifrån ett teoretiskt förhållningssätt är det så lätt, så lätt, att börja slå postmodernistiska frivolter utan att riktigt veta om det själv. Jag får nog medicinera med någon idéhistorisk uppsats om artonhundratalskemi innan jag läser ut Lenoir, annars blir det väl inget gjort på skrivarfronten nästa vecka heller.

Och så innan jag slutar, lite litteraturtips för den sugne:
• Galison, P. (1987). How Experiments End. The University of Chicago Press.
• Galison, P. (1997). Image and Logic: A Material Culture of Microphysics. The University of Chicago Press.
• Knorr Cetina, K. (1999). Epistemic Cultures: How the Sciences make Knowledge. Harvard University Press.
• Latour, B. (1987). Science in action. Harvard University Press.
• Latour, B. and Woolgar, S. (1986). Laboratory Life: The Construction of Scientific Facts. Princeton University Press.
• Lenoir, T. (1997). Instituting Science: The Cultural Production of Scientific Disciplines. Stanford University Press.
• Pickering, A. (1995). The Mangle of Practice: Time, Agency, and Science. The University of Chicago Press.
• Traweek, S. (1988). Beamtimes and Lifetimes: The World of High Energy Physicists. Harvard University Press.