17/2 2008

Det döende sossesverige och singulariteten Zaremba

Sverige är egentligen som DN. Den övervägande delen av tidningens utrymme täcks av annonser och färgbilder, texten är ofta dåligt skriven och sammanhangen inte tillräckligt utredda, och på kultursidan tillåts emellanåt både fritt fabulerande och grundlösa anklagelser. Men ibland lyckas DN faktiskt avvika från sin katastrofalt låga standard och leverera något av kvalitet, som till exempel artikelserierna av Maciej Zaremba. Utförliga beskrivingar och resonemang, klarläggande och avslöjande, och dessutom avancerat men flödande språk. Jag är van vid artiklar av det slaget av Seymour Hersh och George Packer eftersom jag läser The New Yorker regelbundet, och trots att Maciej Zaremba har en bit kvar till Packer eller Hersh är han ett enastående lysande undantag — nästan en singularitet — i det i övrigt hjärndöda och knaspertorra svenska medieklimatet. Jag klagade på Sveriges Radio häromveckan — kallade p1 för “sosseradio” gjorde jag — och fick höra att det nog inte skulle vara någon skillnad om “alliansen” fick bestämma innehållet. Sådana referensramar har folk. Alliansen! Som om de inte var sossar. Och det yttrades av en av Lunds Universitets bäst betalda professorer. Det säger kanske en del.

Zaremba gav oss “Du gamla, du sjuka” och “Den polske rörmokaren”, två fantastiska reportageserier från det döende svenska sossesamhället. Där landstingen sedan läge slutat vara inriktade på att ge medborgarna (som redan betalat) den vård de förtjänar och helt inriktat sig på egen vinning genom löner, förmåner, ökade utgifter för administration och fallskärmsliknande pensionsavtal och avgångsvederlag. Där fackföreningarna sedan länge slutat representera den enskilde (eller gruppen) gentemot arbetsgivarna då den enskilde (eller gruppen) blir illa behandlade och nu helt styrs av centrala byråkraters politiska och taktiska överväganden, som till råga på allt också kan lura sina medlemmar till den typ av oacceptabelt främlingsfientligt beteende som Byggnads visade i Vaxholmskonflikten. Som det står på omslaget till boken Den polske rörmokaren där dessa båda artikelserier finns med:

Proletärer i andra länder, ni behåller er plats i kön

Så fungerar socialdemokratins Sverige. Det senaste av Maciej Zaremba handlar om Lärarhögskolan i Stockholm och hur studenter som utbildar sig till svensklärare och blivit underkända för att de inte behärskar svenska språket tillräckligt anmäler lärare för kränkning. Bland annat. En annan följd av att sossesamhället sedan länge vuxit bort från de solidaritetsideal socialdemokratin en gång byggdes på och så förtjänstfullt slog vakt om.

Sossesverige är ett konsensussamhälle där ingen på allvar ifrågasätter tingens ordning och där yta och grandiositet har ersatt innehåll och kvalitet. Det gäller inte bara vården, skolan, högskolan, fackföreningsrörelsen, brottsbekämpningen och medborgardeltagandet. Det gäller alltmer också medierna, men Maciej Zaremba bidrar ibland med desperat behövliga undantag.