Demokrater utan gud och utan krig kräver mer än en lustigkurre från Illinois

Idag är det demokraternas primärval i South Carolina och det är sista showdown innan Super Tuesday då kanske allt kommer att avgöras, eller också inte. Florida på tisdag var ett otillåtet tidigt datum och därför räknas inte rösterna i det primärvalet (för demokraterna) men det är ju då Rudy Giuliani har tänkt att ge sig in i racet (någon mer än jag som tycker han kommer helt för sent till festen) så intressant blir det ändå. För matchen Hillary-Obama är det ikväll det gäller. En vinst för Obama och det är helt öppet 5 februari. En vinst för Hillary och det kan vara avgjort.

Barack Obama är i mina ögon ingen seriös presidentkandidat — och med det menar jag främst att det krävs ett starkare kort än honom för att bli vald november 2008 och bli återvald 2012 och just det är vad som behövs av den demokratiska kandidaten. Barack Obama är ung och inte tillräckligt auktoritativ, han har visserligen humor (kolla Letterman från igår) men ingen skärpa i sitt budskap och han är alldeles för mycket en känslokanidat. Jag älskar känslor men det är inget man bygger ett åttaårigt presidentskap i USA på. Om man inte är Thomas Jefferson, och det är Obama med all säkerhet inte.

Demokraterna startar alltid på minus eftersom de inte har kristna fundamentalistiska värderingar, unilaterala planer på världsherravälde och drömmen om nattväktarstaten, alla tre saker som republikanerna har. Republikanerna kan mycket väl välja en Mike Huckabee till kandidat och få hela sin potentiella väljarbas att gå och rösta på honom i november genom att låta honom snacka om ja till livet, att USA genom anfallskrig skall ge världen fred och att skatten skall sänkas med femtioelva miljarder. Så gjorde de 2000 och det funkade. Sen funkade det igen 2004. Mest för att demokraterna hade rätt kassa alternativ.

Demokraterna har inget sånt som kan mobilisera kärnväljare, eftersom demokraterna inte tror på den typen av religiöst motiverade enkla lösningar (och därför heller inte ställer till lika mycket problem). Den demokratiska kandidaten måste bygga sin trovärdighet själv, utan gud och utan krig. Erfarenhet och starka politiska budskap är det enda som kan få en demokratisk kandidat att utgöra ett trovärdigt alternativ i de breda väljargrupperna. Tyvärr ligger det Hillary i fatet att hon är kvinna, vilket stör mig på gränsen till det barnsliga. I övrigt är hon kort och gott den bästa demokratiska kandidaten. Får hon sen möta McCain går det nog inte ändå, men skulle det bli Romney eller Huckabee klarar hon det.

Så jag säger det igen: Hillary for president !