30/1 2008

The americans in a nutshell

Nu när mitt 80-sidors seminariedokument som jag författat på tre veckor och som skall kommenteras av en välrespekterad idéhistoriker från Linköping nästa vecka äntligen är ivägskickat har jag liite tid att läsa andra saker än mitt eget dravel och snubblar då via Henrik Alexandersson över en fantastiskt rolig (och även informativ) artikel om amerikaner, deras land och deras pågående primärvalskampanj som kan skingra en del oklarheter som tenderar att breda ut sig i (Norra) Europa i olika långa cykler. Det är P.J O’Rourke som har skrivit den. Han jobbar (bland annat) på Cato Institute. Jag citerar friskt. Läs gärna hela.

Om religion: “The majority of Americans are Christians, and Christians can be divided into two kinds, the kind who think you should get Jesus and the kind who think Jesus is going to get you. Mike Huckabee is one of the latter.”
Om New England: “Mitt Romney is supposed to be my own type of candidate, a true conservative. But Mitt was governor of Massachusetts. This is like applying to be pope and listing your prior job experience as ‘Chief Rabbi of Jerusalem.’”
Om Rudy Giuliani: “Rudy Giuliani is a wonderful person to have around during a tragedy. His campaign promise is that there will be a tragedy every week.”
Om Global Warming och Al Gore: “There is, of course, Nobel Peace Prize-winning Al Gore. May I ask you Europeans, are your Norwegians crazy? What does the Nobel Peace Prize have to do with global warming? Did Al forge a truce in the war with the penguins?”
Om the Clintons: “Many political analysts say that the failure of Hillary’s health care plan almost destroyed Bill Clinton’s first term. You’ll recall that Bill Clinton had to seek help from a different woman to almost destroy his second term.”
Om Europa: “But no matter who is elected America’s next president — whether Barack Obama, John McCain, Hillary Clinton, or even Ron Paul — it is important that Europeans be reassured that ordinary Americans will not change the way they think about Europe. They will continue to think they aren’t sure where it is on the map.”

För övrigt kan man väl konstatera “…och så var de bara fyra”: Giuliani är väck, Huckabee är sannolikt väck, Edwards är väck. Återstår McCain/Romney mot Clinton/Obama. Och jag står fast vid min uppfattning att Obama inte är tillräckligt bra varken för att vinna mot McCain eller vara president. Men snart är det Super Tuesday och då får vi se om demokraterna i de lite mer seriösa delstaterna (NJ, NY, IL, CA, MA) tycker annorlunda.

29/1 2008

Press-stopp: Naturvetenskapen har politiserats!

Är det inte det yttersta beviset på svensk kulturdebatts slutgiltiga förfall när rubriksättaren — som sannolikt är redigerare — gör ett vassare jobb än artikelförfattaren? Idé och Kritik på Dagens Nyheters kultursida bör med den titeln och med hemvist i Sveriges största dagstidning vara det bästa svensk kulturdebatt kan erbjuda men nog är det många gånger embarmligt. Som idag till exempel (vad jag kan se ej på nätet) när en “lärare och forskare i historia vid högskolan på Gotland” skriver om påven Benedikts härjningar med romerska akademiker vid universitetet La Sapienza. Artikeln är bedrövligt dålig. Rubriken är bra. “En taktiker av Guds Nåde”. Andra stycket inleds med meningen

Plötsligt har den moderna naturvetenskapen politiserats.

Plötsligt? Jag tänker inte kommentera resten av artikeln i detalj. Full av smörja är den i alla fall och det är synd för Vatikanen och i synnerhet påven Benedikt förtjänar saklig och intellektuell kritik. Men jag tar gärna den där meningen en gång till. Påven har alltså orsakat att den moderna naturvetenskapen politiserats. Plötsligt. Alldeles nyligen.

26/1 2008

Demokrater utan gud och utan krig kräver mer än en lustigkurre från Illinois

Idag är det demokraternas primärval i South Carolina och det är sista showdown innan Super Tuesday då kanske allt kommer att avgöras, eller också inte. Florida på tisdag var ett otillåtet tidigt datum och därför räknas inte rösterna i det primärvalet (för demokraterna) men det är ju då Rudy Giuliani har tänkt att ge sig in i racet (någon mer än jag som tycker han kommer helt för sent till festen) så intressant blir det ändå. För matchen Hillary-Obama är det ikväll det gäller. En vinst för Obama och det är helt öppet 5 februari. En vinst för Hillary och det kan vara avgjort.

Barack Obama är i mina ögon ingen seriös presidentkandidat — och med det menar jag främst att det krävs ett starkare kort än honom för att bli vald november 2008 och bli återvald 2012 och just det är vad som behövs av den demokratiska kandidaten. Barack Obama är ung och inte tillräckligt auktoritativ, han har visserligen humor (kolla Letterman från igår) men ingen skärpa i sitt budskap och han är alldeles för mycket en känslokanidat. Jag älskar känslor men det är inget man bygger ett åttaårigt presidentskap i USA på. Om man inte är Thomas Jefferson, och det är Obama med all säkerhet inte.

Demokraterna startar alltid på minus eftersom de inte har kristna fundamentalistiska värderingar, unilaterala planer på världsherravälde och drömmen om nattväktarstaten, alla tre saker som republikanerna har. Republikanerna kan mycket väl välja en Mike Huckabee till kandidat och få hela sin potentiella väljarbas att gå och rösta på honom i november genom att låta honom snacka om ja till livet, att USA genom anfallskrig skall ge världen fred och att skatten skall sänkas med femtioelva miljarder. Så gjorde de 2000 och det funkade. Sen funkade det igen 2004. Mest för att demokraterna hade rätt kassa alternativ.

Demokraterna har inget sånt som kan mobilisera kärnväljare, eftersom demokraterna inte tror på den typen av religiöst motiverade enkla lösningar (och därför heller inte ställer till lika mycket problem). Den demokratiska kandidaten måste bygga sin trovärdighet själv, utan gud och utan krig. Erfarenhet och starka politiska budskap är det enda som kan få en demokratisk kandidat att utgöra ett trovärdigt alternativ i de breda väljargrupperna. Tyvärr ligger det Hillary i fatet att hon är kvinna, vilket stör mig på gränsen till det barnsliga. I övrigt är hon kort och gott den bästa demokratiska kandidaten. Får hon sen möta McCain går det nog inte ändå, men skulle det bli Romney eller Huckabee klarar hon det.

Så jag säger det igen: Hillary for president !

21/1 2008

Sverige har vinterkräksjuka

Åter från Stockholm och (halvt) åter från en sjuhelsickes cocktail av vinterkräksjuka, halsfluss och allmän förkylning är jag nu tillbaka i horisontalläge efter ett dumdristigt försök att få något gjort på FPI idag. När klockan slagit ett och jag hade snutit ut mindre en en halv sida text gav jag upp och har sedan dess varvat något mer produktiv arbetstid med omkringsurfande bland alla de bloggare och andra medieproducenter som inte haft kräksjuka eller halsfluss utan kunnat upplysa om nationens sjuka tillstånd.

Politikerbloggen meddelar att Al Gores resa med regeringsplanet från Oslo till Stockholm och vidare till Frankfurt kostade 128000 kronor. Hur mycket koldioxid resan producerade har ingen ännu räknat ut, men det var vi som betalade utsläppet i alla fall. Som en extra koldioxidskatt eller vad vi nu skall kalla det. Min gamle favorit Nuri Kino berättar om restaurangen som bojkottas av Transportarbetarförbundet för att den inte har avtal med Hotell- och Restauranganställdas förbund. Samtidigt skall Socialdemokraterna enligt uppgift bli allt mer aktiva i att bekämpa Sverigedemokraterna. Jag vill gärna tipsa dem om att städa upp kring egen dörr först. Är det någon som kan placera slagordet “Go Home!” i rätt politisk organisation? Och apropå sossarna; I dn (bland andra) meddelas att en stor del av väljarna (om jag minns det hela rätt sa SvD ca 50%) inte visste vem som regerade i Sverige när de gick och röstade i senaste valet.

Och så har naturligtvis Åsa Linderborg och Susanna Alakoski trumpetat ut vansinnigheter på de så kallade kultursidorna igen. Av Göran Skytte får jag veta att Åsa Linderborg skrivit (angående Barack Obama och Hillary Clinton alltså) att “det spelar inte så stor roll vem som presiderar – kjoltyg eller neger – det är ändå marknaden som regerar” och jag undrar vad som skulle hända om en man uttryckt sig så. Eller en kvinna lite till höger. En sak vet jag i varje fall, och det är att jag inte skall fråga Susanna Alakoski vad hon tror. För hon kan nämligen inte svara på frågor. Men det visste vi ju redan.

7/1 2008

Dagens Campaign Trail: Gammal är äldst?

För exakt en månad sedan skrev jag i en bisats att John McCain antagligen är “borta sedan länge”. För exakt ett år och en månad sedan var jag på ett möte i Göteborg och fick tillfället att fråga en amerikansk patenträknare vilka som blir de två presidentkandidaterna 2008. Hon svarade “Hillary Clinton and John McCain. I’m 100% sure.”

Efter att världens mest osannolika presidentkandidat (Huckabee) vunnit Iowa, storfavoriten sedan ett år tillbaka (Giuliani) gått upp i rök, och mannen med det bländande leendet (Romney) åter dalar i mätningarna börjar det bli allt mer troligt att den gamle reser sig ur askan och likt en Fågel Fenix flyger mot 1600 Pennsylvania Avenue. John McCain har vunnit i New Hampshire förr, och även om han är en dålig kandidat (för det är han, alltså inte bara dålig enligt min åsikt utan dålig också relativt andra som ställt upp i historien) så är han kanske den minst dåliga republikanen. Eller som Ryan Lizza och Hendrik Hertzberg sa i den senaste Campaign Trail-podcasten från The New Yorker: Det enda som kan få en att kunna tänka sig att någon av de republikanska kandidaterna vinner primärvalen och blir partiets kandidat till valet i november är att någon av dem helt enkelt måste vinna (Ihågkommet och översatt fritt ur minnet).

Och låt oss bara ponera att det blir McCain. Då är första invändningen att han faller på åldern, han skulle bli den äldsta som någonsin valts till president. Problemet är ju att det ser ut som att Obama har bättre chanser än Hillary att bli demokraternas kandidat, och då är risken att han också faller på åldern, fast åt andra hållet. Är det någon som kan ta poäng på Obama’s brist på erfarenhet så är det McCain. Oavsett vilket framstår han i opinionsmätningarna som en bra kompromisskandidat om nu de övriga är för dåliga. I de flesta stater utom New Hampshire är han långt efter, men om man tittar på hur han ligger till när han ställs mot tänkbara demokrater vinner han mot Hillary, får åtminstone oavgjort mot Obama, men förlorar mot Edwards(!). En riktig joker, således. Och som jag skrev efter Iowa så har ju John McCain en chans att hänga på. En chans. I New Hampshire. Imorgon.

6/1 2008

Mike Huckabee i Fokus. Djup suck.

Som påpekats tidigare är det svenska medieklimatet långt under fryspunkten. Det finns inga dagstidningar, statstelevisionen och -radion är partitrogen, och de politiska magasinen för fördjupning lyser med sin frånvaro. Jag gjorde ju ett ärligt försök att läsa Fokus i somras, men när de tio veckornas provprenumeration var över var en axelryckning allt jag kunde uppbåda. Så Fokus hamnade i RSS-läsaren istället, där man kan bläddra förbi saker utan att först betala för dem. Sen upptäckte jag att Newsweek inte är märkbart dyrare än Fokus och gav mig själv en julklapp till. Upplevelserna i somras var om sagt av axelryckningskaraktär. Nu har Fokus emellertid sjunkit till botten. Med en fräsig logga har de lovat att följa presidentvalskampanjen i USA, och detta är vad de lyckats prestera hittils.

Idag publiceras en “artikel” på nätet om Mike Huckabee, där de påpekar att Huckabee är en republikansk presidentkandidat “att räkna med en bra bit framöver.” Utöver det dubiösa påståendet — som alltså inte överhuvudtaget följs upp med någon som helst analys av Iowa-resultatet och de kommande primärvalen — innehåller “artikeln” youtube-klipp och en del påståenden av skvallerkaraktär om Huckabee. “Sveriges nyhetsmagasin” Fokus tycker att det viktigaste man kan berätta om Huckabee är att hans son liknar Al Gores son, eller som “artikelförfattaren” uttrycker det, “Huckabees likaledes rundhövdade son”, och att nämnde son dödat en hund. De tycker att de mest representativa videoklippen med Huckabee är ett där han — helt ryckt ur sitt sammanhang — säger något om rakblad som anspelar på självmord, och ett där han och Chuck Norris pratar om varandra i kampanjsyfte. Sen har de med ett klipp från en debatt där Huckabee får frågan om evolution och kreationism, som givetvis är till för att förlöjliga en man och hans tro. Fokus “artikelförfattare” undviker att påpeka att Huckabee innan han besvarar frågan starkt ifrågasätter dess relevans i debatten: “I’m not planning to write the curriculum for an eight-grade science book, I’m asking for the opportunity to be president of the United States. But you’ve raised the question, so now let me answer it. In the beginning, god created the heavens and the earth. To me it is pretty simple.”

Lyteskomik om Huckabees barn, och videoklipp med uttalanden som ryckts ur sitt sammanhang. Och så medveten bortsortering av nyanser för att få Huckabee att framstå som en galning. Det är vad “Sveriges Nyhetsmagasin” kan prestera veckan efter att Iowa har hållit caucus och startfältet i kampanjen har kastats om. Starkt jobbat.

3/1 2008

Let the action begin

Nu börjar det. Demokraternas i Iowa lätt sinneförvirrade sätt att utse vem de vill nominera till President of the United States of America tillika Leader of the Free World (mest för att sätta det häringa gående-bord-fika-hela-havet-stormar-valsystemet i sitt perspektiv) och så republikanernas en smula mer förtroendeingivande dito. Båda äger rum i afton lokal tid, och båda har orimligt stor betydelse för vilka två som ställs mot varandra i det både mest spännande och — vill jag gärna hävda — mest oförutsägbara presidentvalet sedan långt innan jag var påtänkt i alla fall. Idag är förmodligen sista dagen att spekulera på riktigt, eftersom allt som sägs om de olika kadidaternas olika chanser efter inatt svensk tid kommer att färgas av hur det gått för dem i Iowa, och efter tisdag hur det gått i det första riktiga primärvalet, alltså det första utan saft och bullar som elementärt inslag. Alltså: en summering av Röda Nejlikans spekulationer om vem det blir.

Just i Iowa leder ju Barack Obama sedan en tid med Hillary tätt i hasorna, och John Edwards lite mer bakom. Alla tre är intressanta kandidater och det är helt klart att vem helst det blir av de tre är ett bättre alternativ till presidentposten än vad vi haft de senaste sju åren. Det kan man inte säga om republikanerna, i synnerhet inte som det just nu i Iowa verkar stå mellan Huckabee och Romney, det vill säga en baptist och en mormon, och det verkar vara viktigt för Iowanerna eller vad de kan tänkas heta vad Huckabee och Romney har för religioner. Eller vilken religion Rudy Giuliani inte verkar ha. Eller som Hendrik Hertzberg skriver i senaste New Yorker:

“Would the Framers be pleased? Doesn’t seem likely, somehow. The deists, freethinkers, and assorted Protestants (plus two Catholics) who drafted the Constitution sternly forbade theological sucker punches — ‘No religious Test shall ever be required as a Qualification to any Office or public Trust under the United States’ was how they put it — but today’s Republicans make their own rules.”

Mitt sista tips kommer här: Republikanerna är i stort sett omöjliga att förutspå. Romney och Huckabee hamnar tätt i toppen i Iowa, men chanslösa på Super Tuesday om inte någon av dem vinner allt i januari. McCain har sin enda chans att hänga med i New Hampshire. Giuliani räknar vi inte bort ännu, för han kan ta någon position i Michigan eller Nevada. I South Carolina vinner antagligen Huckabee. Slutsats: Republikanerna får vänta till Super Tuesday på avgörandet. Demokraterna är lite lättare, där kommer Obama och Hillary antagligen vara i tät delad ledning efter Iowa. Den ena av dem drar ifrån i New Hampshire och Michigan. Edwards kan chocka någonstans på vägen, men antagligen är Hillary eller Obama redan i stort sett klar segrare innan Super Tuesday, och den andra av dem redan hjälplöst borta i århundradets fiasko. Den enda som han hota efter januari är då Edwards, så honom skall man nog se upp med. Kanske blir han vicepresidentkandidat igen?