12/12 2007

Rudy Giuliani, hemlösheten och den svenska San Francisco-turisten

En av de första sakerna som slår en ny besökare i San Francisco är det stora antalet hemlösa som kantar gatorna, främst i de allra mest centrala delarna kring Market St men också här och där i The Mission och The Castro. Några av varandra oberoende svenska San Francisco-turister rapporterade fylligt för mig innan min resa om segregationen i denna fantastiska stad: Tag en kort promenad ett kvarter bort från “värsta shopping-stråket” (Market St) så skriker misären och lidandet dig i ansiktet. En kompis (egentligen min systers college-kompis) som bor i The Mission och har jobbat ett par år på två av San Franciscos många och generösa härbärgen var således helt rätt person att vända sig till för en nyanserad bild av detta elände som indoktrinerade svenskar spontant är så förfärade inför.

Innan vi går till expertutlåtandet skall jag redovisa orsaken till att detta ämne letat sig in på Röda Nejlikan just idag. Jo, det är riktigt, det har med presidentvalskampanjen att göra. Rudy Giuliani har varit i Bay Area och dra på trissor, han besökte min “hemstad” Menlo Park igår. Han besökte givetvis också the City, och passade på att ge lite råd till borgmästaren Gavin Newsom angående San Franciscos många hemlösa. The Chronicle, som givetvis ägnade detta en ca 1500 ord lång artikel idag (Sydsvenskan brukar hålla sig under 300 ord), tog visserligen ganska tydligt ställning men bibehöll noggrannheten i rapporteringen. Så här sa Giuliani, bland annat:

“The correct, loving, caring social policy is to engage, not ignore … to discourage, not encourage”

“We would tell them, you can’t live on the street; you’re not allowed to.”

“If you need help finding something, we’re here to help … the one thing we’re not going to allow is just to live on the street. That isn’t a good right. It’s not good for them. It’s not good for the city … it means they are crying out for help, and it should not be ignored.”

Det låter ju ganska bra. Men borgmästare Newsoms talesperson Nathan Ballard ger svar på tal som är bättre:

“Let’s be frank. Mayor Giuliani had to be forced by a court order to provide enough beds for the homeless people he was arresting. Mayor Newsom takes a more compassionate approach that connects homeless individuals with … the services they need to get back on their feet.”

Och detta är närmare sanningen. Enligt min tämligen säkra källa är orsaken till det stora antalet synliga hemlösa i San Francisco egentligen just att San Francisco — till skillnad från de allra flesta amerikanska städer — inte bara tillåter hemlösa utan också har mycket utvecklade program för att ta hand om dem. Detta är ingen hemlighet, i synnerhet inte bland de hemlösa i USA:s storstäder, och därför pågår en ständig folkvandring till San Francisco, och den på gatorna boende populationen ökar kontinuerligt. Att inte alla de härbärgen staden finansierar och driver klarar hela denna anstormning är ju inte så konstigt. I huvudstaden Washington DC, där de hemlösa till synes är färre men i själva verket väldigt många, behandlas de mycket ogästvänligt. Det klassiska sättet att visa sin desperation inför oförmågan och oviljan från stadens (och landets) folkvalda att ta sig an hemlöshetsproblemet — nämligen att lägga sig att sova på Kongressens trappa — bestraffas hårt. Enligt uppgift finns speciella polisenheter vars enda uppdrag är att transportera nämnda hemlösa från Capitol Hill till någon avlägsen åker i Virginia, mitt ute i ödemarken.

Att ta sig från hemlöshet och säkert i många fall missbruk och kriminalitet till ett anständigt liv med bostad och jobb är naturligtvis inget man gör enklare bara för att man tillåts leva på gatan. Det är ju tvärtom trivialt möjligt att argumentera för motsatsen. Vad jag argumenterar för här är emellertid ökad nyansrikedom i hemlöshetsdiskussionen, i synnerhet när San Francisco blandas in. Att acceptera och respektera hemlösa snarare än att misshandla och deportera dem är sannolikt första steget i att hjälpa dem, och kombineras det dessutom av en jämförelsevis generös tillgång på härbärgen skall man nog undvika att fälla svepande omdömen om “segregationen” och “misären” i San Francisco.

Sen tycker jag inte att man skall glömma att det sannolikt finns människor som valt hemlösheten. Och trots att sådana beslut kan vara både svåra att förstå och svåra att acceptera både för socialhysteriska svenskar och poliskramande presidentkandidater hör jag till dem som anser att man bör respektera också dessa människor och deras val. Och när det gäller respekt för människors olika val i livet vet vi ju vilket track record the Sanctuary City har.

Med Nancy Sinatras ord:

“San Francisco, open your Golden Gate, you let no stranger wait at your door.”