Att fraternisera med diktatorer

Okej, rubriken till föregående post skulle ha sparats till idag för det finns tveklöst en del dumheter att kommentera onsdag 5 december 2007. Bara så ingen missar de två senaste bevisen på att det som sker i politikens finrum (det vill säga där våra “folkvalda” detaljreglerar våra liv) och det som vanliga människor som du och jag (åtminstone jag, inga krav av den typen ställs på läsaren) tänker och uppfattar som rim och reson — är två helt olika saker:

I Ryska valet i söndags hade Tjetjenien 99,2% valdeltagande. Av de röstande skall 99,3% enligt uppgift ha lagt sin röst på Putins parti. Just det: Tjetjenien. Det är alldeles tyst om detta på Carl Bildts blogg, trots att detta antagligen är ett av de starkaste bevisen på länge för vad alla i och för sig redan visste: Putin har systematiserat valfusk och är att betrakta som diktator.

Trots att CIA nu förklarat att Iran slutade med sitt kärnvapenprogram för fyra år sedan hävdar president Bush enträget och kategoriskt att Iran “var farliga, är farliga och kommer att vara farliga”. Och så länge han säger det kommer EU och resten av “den fria världen” att frysa ut Iran och Ahmadinejads kompisgäng kommer att bestå av ovan nämnda diktator, den där Chavez i Venezuela och säkert inom kort Kim Jong Il. Påminner lite om den klassiska bilden av kriminalvårdsanstalter som fortbildningsinstitut för brottslingar.

Nu är det ju tyvärr så att min favorit för presidentposten i USA inte är någon duva i sin inställning till Iran men det kan nog som sagt vara svårt att hitta en sådan (nej, Ron Paul kommer aldrig att vinna) och bara för att de amerikanska presidenterna har en islamofobisk tendens behöver väl inte Carl Bildt eller andra folkvalda ha det.

Av de diktatorer vi har i världen idag tror jag att man behöver prata med alla. För jag tycker nämligen inte att konstruktiva samtal i vilka man uppmanar diktatorer till liberaliseringar är att “fraternisera” med dem och därmed en ondskefull verksamhet. Oavsett om man är ekonomipristagare eller amerikansk president. Det ondskefulla ligger möjligen i att inte prata och försöka påverka, alternativt att prata men inte försöka påverka, alternativt prata och försöka påverka men låtsas som om det inte är en diktator man pratar med.