Ignorance is a bliss (självklart) även i DN (vad trodde du?)
Lördagmorgonen hade knappt hunnit börja innan jag via Andreas Bergh drogs till DN Kultur där Ulrika Kärnborg recenserar (eller vad man skall kalla det) Naomi Kleins nya bok Chockdoktrinen som är för många hundra sidor av för mycket antiliberal propaganda för att jag skall orka eller vilja läsa den. Ulrika Kärnborg däremot har läst den och älskar den. Mest verkar hon älska den för att den ger så enkla svar på komplicerade frågor om samtiden och historien, frågor som jag kontinuerligt har svårt att bringa klarhet i och som ultimat har att göra med vilka orsakssamband som egentligen ligger bakom vilka orättvisor i världen.
Enligt Naomi Klein/Ulrika Kärnborg förhåller det sig på följande sätt: Nobelpristagaren Milton Friedman åkte till Chile och umgicks med Pinochet och lärde honom hur man terroriserar sin befolkning, för det gör man om man är neokonservativ vilket alltså Friedman var, och inte bara det, han var en slags överstepräst till råga på allt. Trettio år senare var det hans idé att invadera Irak och göra ett “nya ekonomins Disneyland” av landet, “krossa det, stycka det och bjuda ut delarna till försäljning i väst.” Och nu, efter sin död smider Milton Friedman — alltså Milton Friedman, neokonservativ — planer på att anfalla Iran och starta ett världskrig.
Ja herregud vad världen kan vara enkel. Alla är dumma. Speciellt de som tycker något annat än det Ulrika Kärnborg lärde sig i skolan. De bör man bunta ihop under någon diffus etikett och skylla allt ont i världen på, helt ohämmat. Själv har jag — efter att jag slutade skolan skall tilläggas — inhämtat informationen att Milton Friedman reste till Chile för att råda Pinochet att liberalisera ekonomin (och att hans övertygelse var att detta ultimat alltid leder till demokratisering och ett friare folk), att Milton Friedman var emot Irakkriget och att han aldrig bekänt sig till de neokonservativa (hur i hela friden skulle världens mest liberala kunna vara något alls-konservativ?). Men jag är ju “köpt av det nyliberala syndikatet” som en konspirationsteoretiker tillika bitter gammal salongsbolsjevik jag en gång kände sa om mig.
(Och sen ett stort tack till Johan Norberg för att han — som så ofta annars — säger emot och gör det med både stil och finess.)
Det är inte utan att man tycker lite synd om kulturvänstern…
Dom neokonservativa är de mest radikala extremister som satt sin fot i vita huset (eller pentagon) och det finns inget konservativt med dom.
Men vet man inget är det väl som du säger (om du du åtminstone fått titlen rätt..)
“Ignorance is bliss”
Ja, “Aah”, om du åtminstone kunnat stava till titeln, uttryckt dig grammatiskt korrekt (”De neokonservativa” är pluralis och således har de satt sina fötter i Vita Huset), och korrekt angivit att Pentagon är ett egennamn och således skall skrivas med stor bokstav.
Det sagt kunde jag kanske bemöta den del av ditt inlägg som påminner om något sakligt, men jag ogillar att diskutera med anonyma, så jag väljer att avstå.
Broder,
Stort tack för att du läxar upp dessa puerila vänsterelement, som visar en slapphet i språket helt i linje med den slapphet de visar i tanken. Jag delar också till fullo din analys av relationen Friedman-Pinochet, vilken jag för övrigt just kommenterat på min egen blog.
Bästa hälsningar,
Kurt G. Rantzén
Ja, Kurre, nu var ju inte syftet att läxa upp någon utan bara att med en humoristisk ansats påpeka att alla gör sina misstag — kanske i synnerhet vid tangentbordet — och att man kanske ska vara försiktig med det som på moraliserande lutheransvenska brukar kallas att kasta sten i glashus. Men tack ändå för uppmuntran.
Föga förvånande att man dömer ut en bok, som ur motsatt ståndpunkt försöker att skildra världen, utan att ha läst den men har det slagit dig att Ulrika kanske totalt har missuppfattat Kleins budskap?
Förvisso är det en författares uppgift att få fram sitt budskap utan att det missuppfattas, men varför ta två recensioner á 1-2 sidor vardera som en nedkokad sanning om vad som avhandlas på över 500? Johan Norberg har dessutom enligt egen utsago bara haft möjlighet att läsa delar av boken.
Att recensera recensioner är förvisso bekvämt, men det finns viss risk att informationen förvanskas under färden.
Jag kan mycket väl tänka mig att Ulrika Kärnborg har missuppfattat Naomi Klein. Kanske var jag inte tydlig nog att påpeka att det är Ulrika Kärnborgs tolkning av saker och ting jag kritiserar. Ta till exempel meningen “[Friedman är] den ende Nobelpristagare som mig veterligen har fraterniserat med diktatorer”. Jag har kursiverat för att påpeka att Ulrika Kärnborg här är tydlig med att det är hon som tror att Milton Friedman “fraterniserat” med Augusto Pinochet. Och eftersom hon dessutom i hela sin recension är mycket slarvig med att ange vad som är citat från boken och vad som är hennes egna påhitt gör jag för säkerhets skull bedömningen att det är hennes egna påhitt, möjligen inspirerade av Klein. Risken “att informationen förvanskas under färden” är således inte jag skyldig till.
Ulrika Kärnborg verkar inte vara den vassaste kniven i lådan och hon har uppenbarligen fått många saker om bakfoten (men vad kan man vänta sig av borgerliga DN?). Jag rekommenderar Aftonbladets recension av boken i stället.
Norberg är stollig som vanligt. Han borde ägna mer tid åt sin frisyr än, som någon sa, recensera recensioner. Som ett bevis för att Klein har fel säger han att exempelvis den amerikanska staten expanderat och att detta inte är (utopisk) nyliberalism. Jaha? Det Klein tydliggör är att vissa av statens utgifter kraftigt ökar (p g a skattesänkningar för de allra rikaste, upprustning och krig, övervakning och kontroll av medborgarna, ineffektiv sjukvård med mera) och att offentlighetens tillgångar överförs till en superrik klick som tjänar pengar på privat sjukvård eller att bomba infödingar i Irak. Detta är vad praktiserad nyliberalism medför. Vad de ideologiskt förblindade nyliberalerna ylar om har ingenting med verkligheten att göra.
Hasse, du rekommenderar alltså Aftonbladet. Vem är det som är “stollig” nu egentligen?
Att praktiserad nyliberalism leder till allt det du påstår (jag har alltså inte läst Naomi Kleins bok och kan därför inte uttala mig om vad hon vill göra gällande) kan mycket väl hända i enskilda fall, precis som praktiserad kristendom kan leda till folkmord och terror när den utnyttjas av folk som förevändning för att öka den egna makten. Jfr bolsjevikernas utnyttjande av Marx/Engels, eller som ett mera subtilt exempel kanske Hitlers utnyttjande av Richard Wagner. Det vore ganska “stolligt” att beskylla Wagner för Auschwitz, don’t you think?