“They’re not allowed to use their hands, you know”

Sommaren har återvänt till the Bay Area och jag är fortfarande trött i benen efter min sammanlagt över tre mil långa cykeltur igår med Stillahavsvind och Sanfranciskanska backar att slåss med. Så jag passade på att gå och kolla när Stanfords fotbollsdamer spelade match mot USC (University of Southern California) och det var en upplevelse det också. Stanfords damer är ganska bra, de ligger tvåa i sin serie och dagens match var mot ett annat ganska bra lag. För övrigt sägs det att damerna är betydligt bättre än herrarna i fotboll här på Stanford.

En hel del saker skiljde sig från hur fotboll spelas hemma i Europa. Här räknar man ner på klockan och stannar den vid varje större spelavbrott, till sådana räknas offside och spelare som blir liggande efter en närkamp, till sådana räknas inte vanliga frisparkar eller hörnor eller byten. Eftersom klockan ibland stannas blir det alltså ingen tilläggstid och domaren behöver alltså inte tänka på att blåsa av när matchen är slut utan ett pling låter och även om man är mitt i en situation och bollen är i luften precis framför mål (som när första halvlek var över, det var mitt i en hörna) slutar man tvärt att spela. En annan märklig sak var att då det stod 1-1 efter full tid blev det tilläggstid, 2x10 min, trots att detta var en vanlig seriematch och trots att man inte gjorde något vidare åt det oavgjorda resultatet när tjugo mållösa extraminuter var spelade.

Själva upplevelsen då? Ja, Stanfords damer är duktiga, individuellt skickliga, snabba och har ett ganska schysst flyt i spelet. Liksom USC, som har bättre försvar men nästan inget anfall att tala om. Båda lagen hade förtvivlat svårt med avsluten och båda målen kom på fasta situationer. Jag bestämde mig för att löpa linan ut och hålla på Stanford redan från början och det var lite som att gå och kolla MFF faktiskt: De började väldigt bra med många chanser, gjorde ett mål i första men blev sedan lata och slarviga och släppte allt mer in USC i matchen, så de tog över. Och kvitterade givetvis. Publiken var engagerad, ett gäng studenter i Stanford-tröjor som gjorde läten av det slag jag gissar att man gör på football eller baseball men som man inte hör så ofta på Malmö Stadion, ett tillrest USC-gäng som påminnde lite om MFF-klacken i det att de ville ha frispark varje gång en USC-spelare föll och aldrig tyckte det var offside för egna laget. Och så ett stort antal barnfamiljer med småintresserade föräldrar och barn som inte fattar varför bollen är rund och inte citronformad eller varför de slutar spela när någon råkar ta med handen. Därav rubriken alltså, som för en europé är obetalbar på en fotbollsmatch.