Vem klipper gräset i Silicon Valley?

Jag har bott i Menlo Park nu i mer än tre veckor och har möjligen acklimatiserat mig till den grad att jag känner mig lite hemma, framförallt har jag börjat vänja mig vid vissa saker som inledningsvis irriterade eller förvånade — till exempel att det inte finns riktig yoghurt i affären utan bara non-fat och low-fat (alla vet ju att 5% fett i fruktyoghurt i princip är nödvändigt för att åstadkomma någon som helst njutbar smak) eller att värmen hemma kommer från brummande fläktar istället för hederliga järnelement. Nej, jag driver med er.

Men låt mig gå från skämt till allvar och påtala några saker som faktiskt är påtagliga i Silicon Valley och som kan vara svåra att vänja sig vid. Hela the Valley är ju som jag tidigare påpekat en ändlös villaförort, visserligen med ett och annat downtown här och där men i övrigt gata upp och gata ner (förutom att det är helt platt) med företrädesvis enplansvillor. I dessa villor bor vita, medel- eller högutbildade människor som tar sin GMC-jeep eller Volvo-cabbe till jobbet (de har givetvis båda) och eventuellt syns läppja på ett glas färskpressad juice på Café Borrone på lördagförmiddagen. I deras trädgårdar står apelsinträd och vid ingången hänger nationsflaggan stolt. I deras trädgårdar jobbar också folk med att klippa gräs, städa poolen och räfsa löv. Det enklaste sättet att identifiera dessa trädgårdsarbetare är förutom deras klädsel och arbete det faktum att de alltid pratar spanska. Det gör också killarna som steker burgare på Jeffrey’s och tjejerna som städar på Kepler’s Bookstore.

Menlo Park må tillhöra de rikaste eller finaste områdena i the Valley, det kan tänkas och det föreföll vara så när jag och syrran gjorde vår cykeltur häromveckan och fick se Sunnyvale, Santa Clara, Los Altos, Mountain View och Cupertino, men också i de städerna gav den oundvikiliga om än bristfälliga empirin samma resultat: Åtminstone jag såg ingen trädgårdsarbetare som inte var hispanic. Två saker kan man ju säga spontant om detta. Kanske har jag att göra med ett av de mer knivkarpt rassegregerade (usch vad det ordet låter otrevligt) ställena i Nord. Och det är naturligtvis ett otrevligt karaktärsdrag. Sen kan man ju nyansera bilden något och påpeka att jag är glad att hispanics här i the Valley räfsar löv och steker burgare, istället för att sälja crack till varandra och ligga och sova utanför City Hall som de gör i stan.

Oavsett vilket har jag lite svårt att hantera sådant och det yttrar sig så att det är svårt att på riktigt känna sig hemma. Sån tur då att jag inte bor här.