That sure is a Golden Gate!

Så fick man travestera Nixon i rubriken idag också, förutom då att ha gjort sitt livs cykeltur. Inte dåligt. Något med den tyngden behövs onekligen för att sätta rubrik på en feelgood-post av rang, och min ironiska läggning leder ju mig ofta till Nixon när jag söker inspiration.

Jag har gjort två promenader över Brooklyn Bridge i New York City i mitt liv och båda gångerna har jag önskat att jag hade en cykel, för jag älskar att cykla och i stort sett alla estetiska upplevelser utomhus blir för mig flera gånger starkare om jag cyklar. Idag tog jag äntligen cykeln på tåget in till stan och gjorde den lätt ansträngande turen ut till Golden Gate där jag givetvis cyklade över bron och tillbaka. Tillfället kunde knappt vara bättre valt: Solen sken och Stillahavsvinden var förhållandevis svag även om den plågade mig en smula på vägen ut till havet.

Golden Gate-bron är som de flesta vet röd (egentligen “international orange”) och alltså inte guldfärgad för det är — om någon missat det — inte bron som heter Golden Gate, lika lite som det är bron mellan Lernacken och Amager som heter Öresund. Nej, det är den magnifika porten från Stilla Havet in till San Francisco Bay som heter Golden Gate och det har väl sannolikt att göra både med den allmänna betydelse av rikedom och skönhet som ordet gyllene brukar få beskriva och med det faktum att San Francisco i stort sett gick från by till stad över en natt 1848 när guld hittades på platsen. Resten är historia, som det heter, och guldet startade väl historien här kan man säga. Golden Gate, alltså.

På Golden Gate Bridge finns alltså en cykelbana precis som på de flesta andra större vägar häromkring (utom freeway såklart) och jag cyklade fram och tillbaka med Stillahavsvinden i håret, den fantastiska San Francisco Bay med Alcatraz Island och hela stan på ena sidan och öppna havet — kanske så mycket öppna havet det blir på den här planeten faktiskt — på andra. En magnifik upplevelse. Kanske mitt livs cykeltur hittills. Trött och lycklig har jag sedan en kvart tillbaka låtit dagens aktiviteter övergå till den typ av närstudium av bron som låter sig göras liggande med MacBook i knät. Ett axplock:

• När bron öppnade en 27 maj 1937 var den världens längsta hängbro.
• Den totala längden är 1280 meter, och höjden är 227 meter.
• Det tar enligt uppgift 4 sekunder att hoppa de 67 meterna från brons högsta punkt till vattenytan. Man räknar inte längre officiellt antalet självmord på bron, men under åren 1995-2003 skedde 1300 självmord vilket är ett varannan vecka.
• Märkligt nog finns, trots att bron är en del av den sexfiliga motorväg 110, ingen barriär mellan nord- och sydgående trafik. Föregående punkt antyder ju också det faktum att ingen säkerhetsbarriär finns vid räckena, som alltså inte är högre än vanliga balkongräcken.