Welcome to our country, sir!
Folk på SLAC och Stanford är i regel arbetsnarkomaner har jag lärt mig efter en helg med konferens som även de som bor i närheten och således förhoppningsvis har en familj att spendera helgen med mangrant deltar i, och när mötena är slut går flera av dem till sina kontor och fixar lite saker trots att klockan är fem på söndageftermiddagen. Jag är inte arbetsnarkoman, jag var rätt uttråkad igår när solen sken ute och någon mupp stod och pratade om X-ray Absorption Spectroscopy inne i auditoriet: Det funkar ungefär så att till en början säger de något jätteintressant om vilka utmaningar som ligger framför laboratoriets utveckling på det specifika området och vilket stöd de känner att de har från Department of Energy Office of Basic Energy Sciences eller från SLAC:s direktorat, men det dröjer inte mer än tio minuter så har de plötsligt en slide med grekiska bokstäver, konstiga diagram (ofta två stycken nästan likadana bredvid varandra, det högra är tänkt att visa hur bra det kommer att bli efter att de uppgraderat sin experimentstation med den här nya vakuumkammaren eller monokromatorn) och så pratar de om peak flux, angle resolution och sample environment. Inte så att jag inte kan hänga med hjälpligt men speciellt intressant är det ju inte. Men rätt vad det är säger de något om labbet som jag tycker är intressant: Pengar, politik, organisation, planering. Nåt sånt. Och då får man intala sig att det är värt det. När det är slut för dagen cyklar jag dock ganska fort ner till Downtown Palo Alto som är en liten och mysig stadskärna med uteserveringar och det basala utbudet av affärer. De har en Borders och de har Taxi’s Burgers, så jag får tre viktiga kvällsbehov tillfredsställda: böcker och mat och öl.
Vad är då skillnaderna rent vardagligt mellan Lund och Palo Alto? Ja, förutom att Palo Alto är hopväxt med resten av den här enorma villaförorten som Mid Peninsula utgör (man kan säga att Mid Peninsula är området söder om riktiga Bay Area) så är stadskärnorna ungefär lika stora. Utelivet i Palo Alto är ju mer livligt, det kan naturligtvis bero på klimatet men sen finns det helt klart en allmänt större vana att äta och dricka ute på stan på kvällen snarare än att koka sin pasta hemma i radhuset. Det är ganska mysigt på ett sätt som påminner om Lund. Och sen är det sympatiskt på ett annat sätt: Folk pratar ju med varandra spontant här och där. Samtalet pågår ständigt. Så fort man har minsta anledning börjar man utbyta fraser. Som i affären:
– Hi, how are you today sir?Ytligt, visst. Men ganska trevligt om man jämför med kassörskorna på Konsum på Mårtenstorget. Folk på trottoarerna hälsar också på varandra här. Säger jag hej är det ingen som reagerar konstigt, man får alltid ett leende tillbaka. Så det är en fråga om inställning: Om man vill — och det kräver verkligen minimal ansträngning — känner man sig väldigt välkommen alltid och överallt.
– Fine, thank you, and you?
– Great, thanks, did you find everything you wanted today?
– I did, thank you. Have a great evening!
– You too, sir, thank you. Bye!
Precis den där upplevelsen var en av de saker, min inneboende lätt reserverade attityd till främmande människor till trots, jag verkligen uppskattade när jag bodde i Los Angeles. Förvisso är det inte riktigt likadant över allt i USA, och Kalifornien är antagligen bäst av de ställen jag varit på, men inte ens i det i många avseenden rätt förfärliga Richmond, VA, mötte jag den likgiltiga kyla som är legio människor emellan i Sverige. Till den svenska kulturens favör ska väl sägas att när man väl etablerat kontakt är det lättare att fort komma förbi de ytliga diskussionerna (och jag inbillar mig att det inte bara har med språkbarriärer att göra), men den grundläggande vardagstrevligheten människor emellan som man ofta möter i Kalifornien är något jag kan sakna här.
En intressant iaktagelse i jag gjorde i detta avseende var för övrigt den dag i början av min vistelse i LA som jag gick direkt från att öppna konto i Bank of America till att hämta ut mitt precis innan avresan erövrade körkort på svenska konsulatet. Skillnaden i service-mindedness och attityd kunde inte ha varit större. Givetvis till BoA’s fördel.