Dagens nobelpristagare

Jag får nog snart byta namn här till Nobelpris-bloggen eller något sådant, för nu börjar det hela gå lite överstyr. Visserligen känner man i vissa kretsar hemma Stanford University som “Nobelprisfabriken” men jag trodde sannerligen inte att jag skulle snubbla över dem så som jag gjort hittills. Jag har inte träffat någon Nobelpristagare ännu men har gott hopp om att få ett möte med Burton Richter senare i oktober. Idag fick jag efter konferensens avslutande en snabb rundtur på SSRL, bland aluminiumfolie och datorskärmar, och jag kände mig genast hemma trots att de har labbet stängt för uppgraderingar och således inga användare utan alldeles tyst och öde. Min värd Ingolf Lindau visade runt med sin egen karaktäristiska entusiasm och det märks att SSRL är hans riktiga smultronställe. Bland alla kristallografistrålrör (som alla ser likadana ut) fanns plötsligt ett där vi gick in och kollade och det som skilde det från de andra var att där inte satt en vanlig poster som sammanfattar vad man gör på strålröret utan en sådan där nobelprisposter, närmare bestämt den som berättar om kemipriset 2006. Vi var alltså vid experimentstationen som Roger Kornberg använde sig av när han “klarlagde den molekylära basen för eukaryot transkription”. Ja, han använde alltså synkrotronljus. Klart han gjorde. Någon som är förvånad?

Bilderna ovan är med andra ord ren och skär vetenskapshistoria, låt vara ganska färsk. I tur och ordning är det alltså kontrollmonitorerna för experimentstationen, experimentstationen självt (jag tycker också den ser ut som en dammsugare!) och fikarummet. Här jobbade och fikade förra årets nobelpristagare i kemi när han skaffade sitt pris. Skaplig turistattraktion för en lördageftermiddag, säger jag.