En oändlig villaförort

Efter att ha cyklat omkring i omgivningarna i två dagar kan jag helt ärligt tillstå att jag knappast överlevt en timme här utan en cykel — allt ligger på ganska stort avstånd från där man är, oavsett var man är och vart man ska. Hela Stanford - Palo Alto - Menlo Park - Mountain View - området är som en enda stor villaförort, låt vara med ett inom varje “stad” perfekt rutnät av gator och ganska stora och öde partier av natur eller vad man skall kalla det: Palm eller barrträd eller lönn i spridda grupper på gulnade och torkade gräsmattor. De små gatorna mellan villorna är angenäma att cykla på, trafiken är naturligtvis inskränkt till att omfatta de som bor på den givna gatan och är därför begränsad, men också på de stora vägarna är det helt ok att cykla, det finns nämligen bike lanes överallt och bilisterna visar över lag en förvånansvärd hänsyn. Det är väl strängt taget bara korsningarna som är problemet, den enklaste lösningen är att hoppa av, ställa sig på trottoaren och vänta på grön gubbe för fotgängare. Vilket förvisso tar en stund.

Tur skall man ha, och tur hade jag med bostad. Jag bor nu på 1305 Valparaiso Avenue i Menlo Park, tyvärr en bit från händelsernas centrum här omkring men på tjugo minuters cykelavstånd från både SLAC och Downtown Palo Alto. Jag hyr en slags lägenhet hos en änka tillika tysk immigrant (helt amerikaniserad dock) vars avlidne make hade jakt som sitt stora intresse i livet. Hans trofeer pryder väggarna i min lägenhet som i både hyresvärdinnans vokabulär och på kontraket på hyran kallas The Hunting Room. Lite bisarrt är det men det finns en uteplats, nätanslutning, gästsäng och kylskåp. Allt jag behöver.

Cyklandet i den oändliga villaförorten tog mig idag igen till Downtown Palo Alto där jag bland annat besökte Borders och inhandlade en smått fantastisk bok: The 9/11 Commission Report (den officiella kartläggningen av händelseförloppet vid terrorattackerna) i serieform! Kan tyckas lite bisarrt, men dels var ju kommissionens uppdrag att åskådliggöra vad som hänt så att varje amerikan kunde ta till sig det (och då är ju graphic novel inget dåligt komplement till den vanliga boken) och dels är det en genialisk idé också ur litterär synpunkt, serier är regelmässigt underskattade och speciellt dokumentära serier. Tycker jag. Skall bli spännande att läsa.

Imorgon börjar arbetet med en rundtur på SSRL och planläggning av den närmaste tidens studier tillsammans med min värd på labbet Ingolf Lindau. Skall bli roligt att sätta igång på riktigt. I’ll keep you posted, som det heter.