Antingen har man demokrati eller så har man inte demokrati

Jag har sagt det förr och nu känner jag mig föranledd att säga det igen: Sverigedemokraterna är ett betydligt mindre problem än de mått och steg som övriga partier anser skall vidtas för att hantera Sverigedemokraterna. Statsvetaren Olof Ruin skriver också om detta på DN Debatt idag och för ovanlighetens skull är det ett sakligt debattinlägg på DN Debatt. Försöken att frysa ut Sverigedemokraterna som tillämpades under valrörelsen och den första tiden efter valet var ju ingenting i jämförelse med det vansinniga utspel som alliansens fyra partisekreterare gjorde på DN Debatt den 17 augusti om att man genom grundlagsändringar skulle kunna skydda sig mot partier som Sverigedemokraterna, och Olof Ruin diskuterar igenom vansinnet grundligt och förtjänstfullt. Jag har en annan stil, och därför tänker jag formulera det hela på mitt eget sätt. Detta är min tolkning av vad svenska politiker står för i sammanhanget: De sju riksdagspartierna vill vara de enda sju i riksdagen, deras företrädare har ingen demokratisk ryggrad att tala om, för de anser att de själva per definition är mera demokratiska och därmed godkända för att delta i demokratin. De skyr inga medel för att fly de verkliga problemen, bland annat för att de inser att de delvis själva är orsak till dem, och de vill hellre lagstifta bort de som har en annan åsikt än att övertyga väljarna om det felaktiga i den åsikten. Egentligen är det långt mera korkat och skrämmande än alla Sverigedemokraternas idéer tillsammans.