Skyltar på stan i Lund

Det var länge sedan en bloggpost här på Röda Nejlikan ackompanjerades av egenhändigt tagna foton, men nu blir det ändring på det. Lite grann redan på språng mot USA — om två veckor bär det av till Stanford och Bay Area för två månaders intensiva studier av labbet SSRL — och med FPI i allmänt flyttkaos är jag i ett mellanläge som är svårt att bemästra, jag är en sån som har svårt att hitta disciplinen när det saknas kontinuitet i vardagen. Därför tog jag lite stan-tid idag (dvs tid på stan, inet tid med någon som heter Stan) och satte mig att läsa på Arimans uteservering (trots för låg temperatur får man ta vara på att man kan vara ute, rätt vad det är har vi november!) och flanerade sedan en stund, det känns som längesedan. Snart förbannade jag mig själv att jag inte hade med mig kameran, men de motiv jag fann funkade med mobilkameran som jag annars aldrig använder. Så fick jag också använda blåtanden i mobilen och MacBooken, inte heller det sker särskilt ofta.

Nåja, vad är det nu för löjliga skyltar jag förevigat? Den första sitter i skyltfönstret hos Antikvariat Lengertz på Stora Gråbrödersgatan och den påminde mig om historien en god vän berättade som var i München den 24 juni 2006 och såg Sverige förnedras av tyskarna i VM-åttondelen, själv kände han sig också mycket förnedrad och det blev knappast bättre av att han på tunnelbanan tillbaka från stadion i Garching in till stan satt mittemot några tyska “småglin” som gjorde sig lustiga över det dåligt presterande svenska landslaget och sa att Sverige bara är ett “möbelland”. jag hade glömt historien och så kul är den kanske inte om man inte hört polarn själv berätta den (då är den kul) och Svenskt Möbellexikon i tre band påminde mig.

Den andra skylten sitter i fönstret hos Mattsons Foto på Klostergatan och det kanske inte är så enkelt att se vad det står så här kommer ett förtydligande: “Obs! Dyrbara kameror förvaras ej i butiken nattetid.” Inget konstigt med det, utom att texten står på svenska, engelska och polska. Var och en får dra sina slutsatser, men visst är det lite dråpligt.

Den sista bilden hade jag glömt, den tog jag på Annehem i juni när jag var ute och promenerade med min näst yngste systerson i hans vagn. Fyra månader gammal var han då och somnade i princip bara om man körde honom i vagnen. Således vaknade han också när jag stannade för att ta den här bilden, och var ganska sur. Men det hör ju till, och det är snarast gatunamnet som jag bryr mig om just nu: Lavett är ju ett något humoristiskt men också otrevligt ord för snyting. Numera. Enligt SAOB betyder ordet “underlag (urspr. en stock) till ett tungt eldvapen” och det visste jag inte för den enda betydelsen jag kände till var snyting eller örfil. Vilket fick mig att undra varför man kallat en gata så. Men runt omkring ligger ju Skyttelinjen, Skansvägen och Skjutbanevägen, så med förnyad kunskap hämtad från SAOB är ju det hela inte alls lika förvånande.

Det var ytterligare en sådan där bloggpost som inte handlar om något. Men det kanske behövs efter mina pretentiösa utfall de senaste veckorna. Om två veckor börjar rapporterandet från Bay Area.