Tillämpad forskning marknadsförs med tillämpad alkoholpropaganda
Ett pressmeddelande från Lunds Universitet stör augustifriden så tillvida att det innehåller fördomsfulla antaganden om att människor som har uppseendeväckande stora mängder etanol i blodet ägnar sig åt “riskkonsumtion” och har ett “begynnande missbruk”. Man skall med hjälp av en ny metod utvecklad av Arthur Varga, “forskare i tillämpad biokemi” på LTH, kunna sticka folk i fingret och ta ut en bloddroppe och analysera den och så ser man om personen varit full i helgen. Utifrån det skall sedan all världens slutsatser dras. I meddelandet står att
Metoden är snabbare, billigare och mer pricksäker än nuvarande varianter, vilken gör den intressant för vårdcentraler, arbetsplatser och på andra platser där det är viktigt med hälsokontroller.Nu skall inte Dr Varga (låter som en rollfigur spelad av Christopher Walken någon gång på åttiotalet, inte sant?) ta illa upp, han har säkert inte sämre avsikter än någon annan forskare (även om prefixet “tillämpad” framför “biokemi” väcker onda aningar), det är varken han eller hans forskning som är den egentliga måltavlan för denna dartpilskastar-bloggpost, nej, det är så att bakom pressreleasen ligger en Kristina Lindgärde som enligt LUCAT är vikarierande “informationschef” vid avdelningen för Informationsservice på LTH och hon kunde gott ha dämpat sin (antagligen undermedvetna) myndighetsutövariver något innan hon släppte iväg den här lilla elektroniska pamfletten. För jag har svårt att tänka mig att det är Dr Varga som ligger bakom det avslutande stycket:
10-15 procent av befolkningen står för 50 procent av all alkoholkonsumtion, vilket innebär att ca en miljon av den svenska befolkningen har en hög konsumtion, som kan vara skadlig och riskfylld.Jag ifrågasätter sanningshalten i detta (även om orden kan vara påpassligt kommer flygande som ett försiktighetens återupplivningsförsök) och jag skulle önska att fru informationschef lärt sig lite elementär källhänvisning, men det är inte poängen. Det jag verkligen ifrågasätter är det relevanta — och för all del lämpliga — i att motivera forskning vid universitet med hänvisningar till tvivelaktig samhällsnytta. Om nu någon byråkrat anser att detta är bästa sättet att omsätta tredje uppgiften i praktiken kan de väl åtminstone anstränga sig för att framstå lite mindre som Bosse Ringholm. Genom att exempelvis skriva:
10-15 procent av befolkningen står för 50 procent av all alkoholkonsumtion, vilket innebär att ca en miljon av den svenska befolkningen har en förhållandevis hög konsumtion, som kan vara skadlig och riskfylld, men absolut inte måste vara det. Till exempel kan internationella jämförelser visa motsatta indikationer. Därför återstår antagligen mycket forskning på detta och andra områden innan Dr Vargas metod kan användas för tillförlitliga analyser av människors alkoholvanor.
Sydsvenskan körde det här som en stort uppslagen nyhet idag, med ungefär samma vinkling. Allvarligare än antydningen om att ca. en miljon människor i Sverige har en farligt hög alkoholkonsumtion tycker jag dock är att man lägger fram det som något entydigt positivt att man skulle kunna använda detta nya verktyg inte bara i sjukvården, utan även på arbetsplatser, för att följa allas våra alkoholvanor. På vissa typer av arbeten kan det möjligen vara motiverat, men knappast på de flesta. Ändå ifrågasätter man inte för en sekund vilka andra konsekvenser är tidig upptäckt av alkoholism (vilket ju onekligen är positivt) en sådan övervakning har. Ingen ställer frågan om arbetsgivare verkligen har något med att göra om jag drack en öl eller fyra i helgen, även om det motiveras med omsorg om min häsla, så länge det inte påverkar arbetet negativt.
Ja du har som vanligt rätt Magnus. Jag tror att det ena är en följd av det andra. I valfri ordning.