Muren, Slivovicen, Havel och jag

Förutom Harry Potter and the Deathly Hallows, som jag läste ut redan i Teplice förra helgen, har semesterresan i valda delar av Centraleuropa bringat hem tre goda böcker. The Fall of the Berlin Wall av William F Buckley Jr är en utomordentligt flyhänt skriven, saklig om än något kortfattad, skildring av händelserna i Berlin 1945-1989, med (som titeln antyder) visst fokus på 1961 och 1989. Beyond the Imaginable: 240 Ways of Looking at Czech av Karen von Kunes är en underhållande genomgång av egenheter i det tjeckiska språket och kulturen, det passar mig utmärkt eftersom jag med min förkärlek för detaljer och originella företeelser gärna faller tillbaka på ett fackverk då jag råkar ut för något lustigt på resa i Tjeckien. För det gör jag. Ett av de korta avsnitten i boken heter When “no” means “yes” och där står följande minimalistiska underdrift att läsa: “refusal is part of Czech etiquette” — detta har jag fått både goda och dåliga erfarenheter av. De flesta gångerna gäller det mat, och maten är förbannat god så det är ju okej. I lördags gällde det hemmagjord Slivovice och det gav lite svårare men. Man måste säga femton gånger att man inte vill ha mer för att de verkligen skall tro en. Boken bjuder på många förklaringar av tjeckiska egendomligheter — bra att ha framöver. En annan bok som kom med hem och som jag redan njuter i fulla drag är en samling med Václav Havels ickedramatiska alster; essäer, artiklar och tal från 1965 till 1990, innehållande bland mycket annat hans brev till Alexander Dubček 1969, hans essä The Power of the Powerless där han gör en makalöst nyanserad och skarpsinnig analys av Östeuropakommunismens självuppehållande genomruttenhet och destruktiva fanatism. Boken avslutas med nyårstalet Havel höll som nyvald president 1990. Det förtjänar att citeras ymnigt.

My dear fellow citizens,
For forty years you heard from my predecessors on this day different variations of the same theme: how our country flourished, how many million tons of steel we produced, how happy we all were, how we trusted our government, and what bright perspectives were unfolding in front of us. I assume you did not propose me for this office so that I, too, would lie to you. […]

Let us not be mistaken: the best government in the world, the best parliament and the best president, cannot achieve much on their own. And it would also be wrong to expect a general remedy from them only. Freedom and democracy include participaton and therefore responsibility from us all. […]

We are a small country, yet at one time we were the spiritual crossroads of Europe. Is there any reason why we could not again become one?