Vad händer med (i) Prag?

Kollegan Gustav konstaterar att Berlin bekräftar sina klyschor och är en stad i ständig förändring och jag gläder mig åt hans välskrivna reseskildringsfragment därifrån. Själv är jag nu i Europeisk Storstad Nummer Två på denna semesterresan och njuter i fulla drag av de delar av den tjeckiska kulturen som faller mig mest på läppen: Maten, ölet och gästfriheten. Prag har kallats den magiska staden och visst finns det magi i luften — också det någon slags klyscha — men för mig är det så och det beror mycket på mina barndomsminnen från sammetsrevolutionen i november 1989 som jag idag delvis fick återuppleva på Museum of Communism. Jag har alltid fascinerats oerhört av de händelser som via nyhetsrapporteringarna etsade fast bilder i mitt minne de där höstveckorna 1989, och på den lilla tv-apparaten på museet idag där scener från 60-, 70-och 80-talets Prag spelades upp väckte dem till liv på allvar: tusentals människor som dag ut och dag in samlades med plakat och slagord på Vaclavplatsen och krävde en annan regering och ett annat samhälle och som så småningom vann, det är magiskt och det är viktigt att det får vara magiskt. Tanten som ropar till soldaterna att de borde byta sida och folk som sticker blommor i gevärspiporna… någon vecka senare blev Havel det fria Tjeckoslovakiens första president och nu — 2007 — kan vi se ett Prag som fått tjugo år på sig att resa sig och sträcka på ryggen och visa upp sig som en pulserande europeisk storstad där man helt enkelt trivs. Mycket återstår givetvis, men det finns en glädje och en livskraft som verkligen klär tjeckerna och deras huvudstad. Vad som också är lite klyschigt är att det givetvis finns saker som inte klär Prag speciellt bra; horder av turister, vulgära kommunism-kitschiga souvenirer och restauranger med priser på svenska nivåer som rivit upp kontraktet med Staropramen, Pilsner Urquell eller Krusovice för att nu uteslutande servera Stella Artois och Heineken… men va fan, det är ju enkelt att fjärma sig från om man vill. Oavsett vad som händer med Prag är Prag en viktig stad: Här har våldet triumferat men genom en slags civilisationens naturlag småningom slagits ner av fredliga frihetstörstande folkmassor. Här har årtionden av vanstyre och övergrepp till slut upphört och förbytts i framsteg och folkets heder och kultur har fått återupprättelse.

Kalla det klyschor, det blir inte mindre sant för det.