Jedno pivo, prosim!

I Tjeckien, precis innanför gränsen till Tyskland, ligger några små fina städer. En heter Teplice och den heter så för att det är en kurort byggd på en varm källa, tepli betyder varm på tjeckiska. Det är inte bara vattnet under marken i Teplice som är varmt, också luften är varm och äntligen får vi den högsommar vi tappert gått och väntat på i Sverige i snart två månader. Nej, det ska vara kontinenten om något skall bli ordentligt gjort. Öl till exempel. Det är skrattretande att Systembolaget tar femton kronor för en importerad Pilsner Urquell och att densamma kostar över femtiolappen på krogen. Och jag säger skrattretande, för bortom indignationen och ilskan över att leva i ett land där staten detaljstyr medborgarnas liv och värv känner jag — när jag sitter på en uteservering någonstans i Det Nya Europa och läppjar på en inkarnation av flerhundraårigt genuint hantverk i den goda smakens tjänst — att herregud vad alla förmynderiförkämpar i Sverige går miste om när de tror att alkohol per definition är något ont som bör bekämpas och som inte rimligtvis kan ha någon som helst positiv sida. För trots att dessa galningar gör sitt bästa för att jag inte bara skall upphöra att njuta mat och dryck som bevisat gör mig lyckligare utan också skall tycka precis som de om alkoholhaltiga drycker, och trots att detta utgör stora hinder för mitt välbefinnande, så är det ju strängt taget alla de där galningarna som går miste om mest. För även om jag inte sätter någon större tilltro till deras moral utan inser att de säkert också tar en tur till Europa då och då, så borde de ju rimligtvis vara mer indoktrinerade än jag, och då kan de helt enkelt inte njuta lika mycket som jag av en tjeckisk öl.