Kvalitet i stort och smått

Ja nu är det ju snart en vecka sedan jag satt och väntade på paket och ännu har jag inte levererat avslöjandet om hur fort professorer pratar. Men i ivern över att ha sluppit billigt undan (paketen kom vid halv två med taxi, se vidare bland kommentarerna till föregående post) for jag hem och läste Fokus reportage om Maud Olofsson, ett reportage som i likhet med allt annat den tidskriften publicerar var mycket tunt och knaprigt (jag har en billig provprenumeration — den förnyar jag inte) och sen var det ju midsommarafton och jag for iväg och lämnade datorn hemma. Återkommen till civilisationen i måndags har jag knappt hunnit kolla igenom rss-flödena och nu är det dessutom flytt på gång här hemma. Jag är förresten inte missnöjd alls med att jag befann mig på Ikea istället för Malmö Stadion igår kväll, visserligen kostade Ikeabesöket tio gånger mer än ett stadionbesök hade gjort men det var det nog värt för även om Ola Toivonen och Jimmy Dixon verkar ha betett sig mest som gamla möbler igår föredrar jag i alla lägen kvalitet.

Kvalitet var det till exempel på utsikten från Magnarpsvägen i lördags kväll då vi cyklade hem efter ett besök i sommarstugeområdet kring Vejbystrand. Det kan man se på bilden ovan.

Till saken då: Jag har som bekant gjort intervjuer med 24 professorer det gångna året och av dem finns 13 med professorstitel (emeritus räknar jag av olika skäl inte) vid svenska universitet. Däribland är 6 professorer i Lund, 4 i Uppsala och 3 i Linköping. Man kan ju då ta antalet minuter inspelade intervjuer och dividera dem med antalet sidor (12 pkt Times) transkriberat material. Lägst kvot pratar snabbast. Det förvånar knappast att vinnaren är Linköping. Där hinner de med 5,02 minuter samtal på en sida! I Lund — det är ju medelmåttornas universitet — är kvoten 5,78. Men i Uppsala pratar de så långsamt att det bara går in 6,29 minuter per sida! Nu skall i ärlighetens namn tilläggas att vissa mycket eftertänksamma personer i ledningen för MAX-lab innehar professurer i Uppsala. Jag nämner inga namn, men nog dras statistiken ned något av honom… Jag är bara tacksam, det är mycket trivsamt och effektivt att kunna skriva ut intervjuer utan att pausa inspelningen. Många är glädjeämnena under materialinsamlande, speciellt när man får priviliegiet att sitta ner och prata om intressanta saker med en massa begåvade och insiktsfulla människor. Ibland får man skratta gott (och rått) också. Som till exempel när en (anonym) strålrörsansvarig på MAX-lab yttrar det följande:

”Allting händer naturligtvis av en orsak, men det behöver inte nödvändigtvis vara användarna som har gjort fel.”